Att studera myror på nära håll är spännande och lärorikt. Eventuella bett är helt ofarliga men kan kännas en del.
Myror tillhör familjen midjesteklar och det finns omkring 10 000 arter runt om i stort sett hela världen. Merparten lever i tropikerna men precis som de
Traktorerna må vara gamla, men de funkar fortfarande utmärkt att plöja med
Ferguson, Volvo och Bolinder-Munktell. Traktorentusiasterna hade mycket att titta på när det anordnades plöjning med veterantraktorer i Mormorsgruvan. Vårsolen sken över
Jörgen Rolf från Mossebo fanns på plats och ordnade lunch till deltagarna. Hamburgare på vildsvin stod på menyn. På bilden syns även Erland Olauson (S), Marianne Svensson (KD), samt Sven-Inge Andersson och Helena Hägg (LRF), Martine Christensen Odenhall, sektorchef för Samhällsbyggnad och kultur, samt Anders Ek, denna dag främst representerande Södra.
LRF i Valdemarsviks kommun bjöd in politiker och tjänstemän i kommunen till en träff på Ämtöholms gård. Syftet var att diskutera aktuella frågor
Nina och Stefan njuter av att våren äntligen har kommit. Trä – kanonerna framför boningshuset har Stefan tillverkat själv.
Stefan Fälth är en allkonstnär i ordets rätta bemärkelse. Han har hittills byggt eller flyttat ett 30-tal hus och han titulerar sig själv, med all rätt, för byggmästare. Flera av husen han har flyttat är riktigt gamla och varsamt renoverade av denne skicklige hantverkare.
En del människor är mer intressanta än andra och Stefan Fälth tillhör definitivt en av de mer intressanta. Med en sprudlande berättarglädje och glimt i ögat delar han med sig av sin livsberättelse och sina tankar för Länstidningen. Det är den första riktiga vårdagen för året och Stefan och hans sambo Nina Hallen tar igen sig i solskenet på en soffa utanför det timrade boningshuset.
I hagen nedanför njuter Ninas vackra ridhästar av solen och värmen. Nina och Stefan har varit sambo i ett år och träffades via gemensamma bekanta. Tidigare bodde Nina i Uppsala, där hon fortfarande har kvar sitt arbete som produktionsplanerare inom skönhetsindustrin. Hon åker till Uppsala tidigt på måndagsmorgonen och kommer tillbaka till Hageby på torsdagskvällen och arbetar hemifrån på fredagar. Hon saknar inte storstaden utan trivs väldigt bra på landet.
– Jag är uppvuxen på landet, jag brukar säga att jag har bytt från slott till herrgård säger Nina och ler. Mina föräldrar drev en konferensanläggning på Lejondals slott i Bro utanför Stockholm när jag växte upp.
Det här med herrgård får sin förklaring av Stefan som berättar att när han för tio år sedan slog sig ner på gården hette den Fridhem Hageby Mellangård.
– När jag byggde det här huset ville jag byta namn på gården och tyckte att Herrgården passade fint eftersom jag då bodde ensam och är en herre, säger Stefan.
Boningshuset är från slutet av 1600-talet och har tidigare legat i Röks församling och har troligtvis varit ett gästgiveri från början.
– När jag köpte huset hade det stått tomt en tid och det var flera underliga tillfälligheter som gjorde att det blev mitt. Till en början var jag inte intresserad och första gången jag var inne i huset var jag till och med lite rädd. Det kändes som om det fanns någon i huset, någon som vid ett tillfälle knackade mig i ryggen. Men jag köpte det trots allt och det har faktiskt hänt lite underliga saker här också. De där andarna eller vad det nu är har följt med hit, men nu är jag inte rädd längre.
Stefan är lite filosofiskt lagd vilket påminner om hans far, den välkände konstnären Arne Fälth, som bor i granngården.
– Ja pappa och jag har både filosoferandet, konsten och historia som gemensamma intressen, medger Stefan.
Väl inne i det trivsamma köket fortsätter samtalet. På det stora nötta träbordet är kaffet framdukat tillsammans med en alldeles färsk sockerkaka som Nina har bakat på morgonen. Huset har en fin gammaldags charm med höga trösklar, låg takhöjd, träbjälkar och spröjsade fönster. Allt det gamla är bevarat och samsas fint med den moderna köks- och badrumsinredningen. I salen huserar två snygga och lagom lättklädda skyltdockor.
– Jag tycker de här damerna pryder sin plats. När jag köpt den första lät jag henne sitta i lusthuset några dagar ända tills en granne påpekade att den vackra damen satt ovanligt stilla dag efter dag. Då fick hon flytta in i huset. Sedan fick hon sällskap av en till och Nina är som tur är inte svartsjuk, säger Stefan.
Det finns en hel del äldre och lite udda föremål på gården vilket föranleder frågan om Stefan är en samlare.
– Nej, jag kan inte beskriva mig som en samlare, jag köper det jag tycker om och behöver. Det enda som kanske kan kallas för samling är mina gamla traktorer, men de har jag mest skaffat för att arbeta med. Jag renoverar inte bara gamla hus utan även gamla fordon. Jag har åtta äldre traktorer och tre lastbilar.
Stefan har alltid bott på landet och sedan vuxen ålder drivit lantbruk i mindre skala. Farmor och farfar var storbönder och även föräldrarna har varit lantbrukare innan pappa Arne helt började livnära sig på sin konst.
– För min del började det med några får en gång i tiden, sedan övergick jag till kor, berättar Stefan. Nu har jag fem amkor, varav ett par av dem redan har fått kalvar. De går och betar här på gården och det är trivsamt.
Förutom korna finns det en katt och Ninas två ridhästar Love och Qlara i Herrgården.
– Jag tar hand om hästarna när Nina är i Uppsala och jobbar, jag byggde ett stall till dem förra året. Själv är jag inte så bra på att rida men jag gör mina försök och det går väl hyfsat, tycker Stefan. Nina däremot är jätteduktig, hon har ju ridit sedan hon var sex år.
Hittills har Stefan byggt eller flyttat ett 30-tal hus och han funderar på att göra en bok, eller kanske snarare en folder, över alla sina husprojekt.
-Titeln ska vara ”Han byggde sig en herrgård”, men det blir nog inte kioskvältare precis, säger han och ler.
Stefan är utbildad inom möbel- och inredningssnickeri och har en grundläggande konstutbildning från Lunnevad. Han har varit sin egen arbetsgivare i stort sett i hela sitt liv förutom ett par år då han jobbade halvtid på Stadshotellet i Mjölby.
– Jag vill vara min egen chef, så enkelt är det, menar Stefan.
Men förutom att vara sin egen har han också en konstellation tillsammans med gode vännen Johan Milton i Vadstena. De kallar sig för Spontanbyggarna Kling & Klang.
– Jag har arbetat en hel del för och tillsammans med Johan, berättar Stefan. Familjen Milton äger och driver Vadstena Klosterhotell AB och numera driver de också verksamheten på Vadstena slott, där vi för tillfället håller på och bygger en borg.
När Stefan flyttade till Herrgården för tio år sedan fanns det två hus på gården, ett boningshus som nu är hyresbostad och en ladugård. Nu finns det tolv hus varav de nyaste byggnaderna, som består av ett boningshus och två flyglar, beräknas vara klara till sensommaren. Det äldre timrade huset har flyttats från Blåviks gård och de två flyglarna kommer från Närke.
Herrgårdens ägare är helt uppenbart en mycket flitig och arbetsam man med ständigt nya projekt på gång och man undrar om det finns tid över för annat än arbete? Han tänker efter en liten stund men så inskjuter Nina att läsning är ett stort intresse.
– Jo jag läser en del, berättar Stefan, framförallt om de ämnen som intresserar mig mest, etnologi och historia. Och förstås en del om gamla byggnader.
Stefan erkänner att han är ganska disciplinerad.
– Klockan ringer halv sju varje morgon och jag arbetar med något varje dag, men jag kan också koppla av. Nina och jag har nyligen varit på en liten resa till Hälsingland och vi åker på dans ibland och vi träffar goda vänner.
– Jag kunde inte dansa innan jag träffade Stefan, erkänner Nina, men nu har han lärt mig att bugga till och med.
Byggherren Stefan och hans sambo Nina lever ett gott liv på Herrgården. Här finns tid för både arbete och umgänge. Och filosofiska resonemang emellanåt!
Text och bild: GEN LARSSON
Bengt Samuelsson är en sann entreprenör med ett starkt miljötänk.
På gården Torpa i närheten av sjön Boren har Bengt Samuelsson med sonen Niclas skapat ett rekreations-, event- och konferenscentrum som till 98 procent är fossilfritt.
Bengt Samuelsson möter upp på gårdsplanen och tar med Länstidningen på en tur runt området. Han berättar om hur det hela började.
– Familjen satt en kväll och diskuterade om vad vi skulle göra med gårdens stora sandgrop. Varför inte göra en motorbana? sa någon. Just då föddes idén vid kvällsmaten på gården, berättar Bengt.
Intresset för bilar fanns redan. Niclas började köra folkrace redan vid 15 års ålder och Bengt var alltid med och stöttade. Banan byggdes för 18 år sedan och första körningen var då år 2000.
– Min son tyckte att jag skulle testa att köra folkrace och jag tänkte att det går ju att försöka så jag skaffade en Volvo 142 av 1969 års modell med B 20 motor – och byggde min egen folkracebil. Jag blev förvånad när jag vid SMK:s klubbmästerskap blev trea, berättar Bengt.
Bengt Samuelsson får ibland höra skeptiska invändningar om hur hans motor -och racingintresse kan gå ihop med gårdens miljöambitioner eftersom dessa bilar inte går på diesel. Naturligtvis har han ett svar på detta för rally- och folkracebilarna går nämligen på etanol. Eftersom etanolen är E 85 och 15 procent då består av bensin kommer man inte riktigt upp till 100 procent fossilfrihet så här har vi alltså de två procenten fossilbränsle. Gårdens samtliga dieselfordon går även de på miljöbränsle som RME (rapsmetylester) och HVO (hydrerad vegetabilisk olja).
Tänket på Torpa gård är tydligt och gården har ett kretslopps- och miljötänk. All energi, förutom 2 procent, som anläggningen förbrukar kommer alltså från förnyelsebara källor. Elen produceras av 500 kvadratmeter solceller på ett par ladugårds- eller magasinstak och uppvärmningen ombesörjs av halmpannor som får sitt bränsle från gårdens egen spannmålsodling som är på 100 hektar, förklarar Bengt.
När bilbanan kom igång visade det sig att den genererade fler verksamheter. Det behövdes en restaurang och besökarna började efterfråga hotell. Hotellet har 23 rum med just hotellstandard och nu finns det möjligheter till konferenser, mässor och andra event. Alla vill inte köra rally och så skapades Fångarna på Torpa, vilket är spänningstävlingar med upp till 15 aktiviteter. – Här i dammen får många sig ett dopp när de går banan, säger Bengt och ler.
Gården Torpa ligger i ett intressant landskap med tanke på naturmiljön. När inlandsisen drog sig tillbaka bildades rullstensåsar som genomkorsar landskapet. De stora vida slätterna visar även att här var det ett sjölandskap efter issmältningen. Sjön Boren finns kvar och den ligger inte långt från Torpa. Möjligheterna till fiske finns där och många utlandsturiser, främst polacker, kommer för att fånga storgäddan.
Bengts ord ”Vi försöker utnyttja alla gårdens resurser” stämmer verkligen och till det måste också fogas gårdens miljötänk.
– Vi vill visa att jordbruket och skogen är grunden för att miljömålen i Sverige ska nås. Själva har vi satsat fyra till fem miljoner för att leva upp till vår ambition att alltså driva våra verksamheter fossilfritt och med ett kretsloppstänk, betonar Bengt
Ofta är Bengt ute och pratar om Torpa och han får mycket uppmuntran. Gården får även många besök och för ett par veckor sedan var Gustav Fridolin där och studerade deras miljölösningar.
– Pengar som vi satsat kommer att löna sig längre fram eftersom fossilfritt är det enda för framtiden och vem blir inte nöjd om något är både roligt och nyttigt. Vi måste tänka på våra barn och barnbarn, blir Bengts slutord.
Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG
När brödet ska in i den 480 grader varma ugnen krävs koncentration och precision. Sex sekunder tar det för brödet att gräddas.
Mitt i den östgötska myllan har Ulla Friberg valt att bygga ett tunnbrödsbageri enligt gammal hantverksmässig metod. Produkterna därifrån är från grunden ekologiska och närodlade.
Ulla berättar att hon hade en önskan om att göra något hemma. Hon funderade och så föddes idén om ett tunnbrödsbageri på gården.
– Först hade jag tänkt göra om ett av de gamla husen till bakstuga. Det hade blivit ett långdraget och krångligt projekt, exempelvis att mura en ung efter gammal modell. Eftersom jag hade en längtan att få sätta igång blev lösningen att köpa en gammal manskapsbod och inreda den till bakstuga, berättar Ulla.
När idén väl var förankrad gick hon på kurs i Östersund hos Eldrimner. Det är ett företag som riktat in sig på mathantverk och småföretagande. Där får man lära sig att baka med surdeg och att grädda i stenugn. Just tunnbrödsbakandet fick hon lära sig ute på praktik och hos de som var vana och kunniga tunnbrödsbagare. Ugnen vid bak av tunnbröd är en viktig sak.
I Östersund fick hon kontakt med en man som konstruerat en ugn, närmare bestämt Jamtugnen som är speciellt byggd för tunnbrödsbak. Ugnen är låg och har en temperatur på 480 grader. När man bakar gäller det att vara snabb för brödet är färdigt på sex sekunder. Starten gick 2014 och sedan dess är det full fart i den gamla hantverksboden.
Ulla har ett stort engagemang för gamla kulturraser när det gäller kor och höns samt även när det gäller säd. Nakenkorn är en mycket gammal sort som hon själv börjat odla.
– I början gjorde jag allt manuellt, sådde och skördade för hand. Nu har jag fått till ett helt tunnland och har använt en mycket gammal tröska. Nakenkorn har inga skal utan kan användas direkt, exempelvis som matris, påpekar Ulla.
Nakenkornet mal hon själv men hon köper kulturspannmål och annat ekologisk spannmål från bönderna omkring. Hon anlitar Orga kvarn i närheten av Norrköping som tar emot och mal ekologisk säd.
Ullas livsfilosofi är att ta vara på det som finns och förädla det. Hon är självförsörjande med sina fyra kor av allmogerasen Väneko. Kon kommer från Västergötland där en bonde vägrade rätta sig efter de moderna påfunden. Hos honom hittades så den gamla rasen, som fick namn efter bondens gård. Nu är Ulla en av dem som ser till att rasen fortlever och dess mjölk är ett av grundämnena i hennes tunnbröd.
– Förutom bröd och mjölk använder jag även potatis. Jag har fått ett gammalt recept från Dalarna. Brödet är speciellt för Älvdalen och kallas för Kavelgris, kommenterar hon.
Ulla gör en mängd olika sorters tunnbröd med olika kryddning enligt speciella recept. Hon påpekar även att just tunnbröd går utmärkt att frysa om efter upptinning. Varken smak eller konsistens förändras betonar hon.
Hur når ditt bröd konsumenterna?
•Framförallt är jag med på marknader. Bondens marknad i Linköping är mycket bra. Det finns även många marknader i dag som koncentrerar sig på hantverk och kvalitetsprodukter som exempelvis Heda marken i Ödeshög. Gårdsbutiker säljer även mitt bröd och jag är med i Rekoringen. (Om Rekoringen har Länstidningen haft en artikel i ett tidigare nummer). I boken Östgötamat finns även mitt bageri och tunnbröd omtalat, framhåller Ulla.
Ullas intresse för närodlade och ekologiska produkter är ett huvudspår i hennes tänk. Risken att få i sig några främmande tillsatser i hennes bröd är obefintlig.
Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG
Här ansluter väg 801 mot Europaväg 22 idag. Efter ombyggnaden av europavägen vill Trafikverket alltså att de boende utmed vägen ska ta över ansvaret för denna, med allt vad det innebär.
Stjärnebergs gård ligger mellan Kisa, med kafé Columbia, och Österbymo, i södra Östergötland. På fastigheten finns en nybyggd, vacker och