Idag läste jag en ledare i vår regionala tidning Corren. Den nya ledarskribenten är i regel mycket intressant och har kloka vinklar och vågar ha fräsch distans till liberal och borgerliga politiker som det anstår en oberoende liberal debattsida.

Självklart kan ju inte jag låta bli att ge mina tankar om påskhelgen som påminde oss om hur skör vår yttrandefrihet är. Å ena sidan är vi nog alla överens om att man måste kunna få uttrycka sina åsikter fritt i ett land som håller yttrandefrihet och religionsfrihet högt.

Jag tillhörde de som den där söndagen 1994 röstade ja till att Sverige skulle bli en del av en samverkande handelsunion, där varor, människor och pengar kan röra sig fritt i Europa och samverkan skapar fred och stabilitet.

Jag har sagt det förr. Sverige och svenskarna är en skyddad verkstad. En fredsskadad tillvaro som skämt bort oss med 200 år av fred, möjligheten att bygga vårt folkhem ostört och ta all produktion för given. Med detta har också kommit en alltför självklar uppfattning att vi inte behöver försvaret.

I skrivande stund, några dagar in i Rysslands invasion av Ukraina, sitter chocken kvar. Få omvärldshändelser känns så obehagligt som detta. Dels för att Ukraina känns så nära. Jag har sålt minst två tröskor dit…

Ja, rubriken låter lite drastisk men faktum är att det vi ser nu med springande energipriser kommer utkräva politisk handling i någon form. Ett valår som detta är jag inte det minsta orolig att det inte lär komma politiska åtgärder utan snarare vilka åtgärder.

Det har gått otroligt fort med utvecklingen av storskaliga solceller på åkermark. Andra halvåret -21 smällde det till och många av oss lantbrukare har fått olika förslag i brevlådan eller blivit direktuppvaktade.

Så tycker man ju som bonde varje nyårsskifte. Kommer detta bli rekordåret med rekordskördar och rekordpriser? Men detta året måste på många sätt bli ett väldigt spännande år.