I skrivande stund är inget klart efter valet, snart två veckor efter. Inte ens krutröken har lagt sig. Alla partier vill framstå som ansvarsfulla samtidigt som de i regeringsbildningsfrågan bygger sitt resonemang på att vara det utifrån att de själva ska utgöra grunden i själva regeringsbygget och de andra ska samverka. Som någon bonde en gång sa; ”maskinsamarbete är nog bra, bara jag är den starke…”

Valet 2018 närmar sig med stormsteg. För egen del tycker jag nog det är ett av de mest spännande valen jag varit med om, vilket även andra personer fyllda av betydligt mera livserfarenhet också sagt till mig.  När jag nu kommenterar valet i denna krönika kan det vara på sin plats att påpeka att det mera är i egenskap av politiskt intresserad lantbrukare än som regional bondehövding.

Under de tio somrar jag haft förmånen att vara ordförande för Östergötlands bönder har jag vant mig vid att på ett artigt, men tydligt sätt förklara för nya sommarvikarierande journalister att skörden inte kommer regna eller torka bort efter två veckors ensidigt väder. På frågan om hur detta kommer påverka konsumenten har jag sagt att så mycket

Senaste veckorna har de flesta av oss medelsvenskar lärt oss mer om den svenska akademin än vad vi någonsin tidigare vetat. Kunskapen om detta illustras men anonyma sällskap har nog för de flesta av oss sträckt sig till namnet på den ständiga sekreteraren som numera är ersatt av en tillfällig ständig sekreterare. Hur man nu kan vara det…

Hela rabaldret började i höstens uppror på sociala medier mot sexuella trakasserier och övergrepp, #metoo. Där kom det fram att en s k kulturprofil, Jean-Claude Arnoud, förgripit sig på unga damer som befunnit sig i kulturkretsar. Huruvida det förhåller sig med den saken vet jag inget om, men jag kan tänka mig att det, liksom i hästbranschen, finns snuskhumrar som nyttjar unga damers vilja att komma framåt i karriären och bli bekräftade genom att ”leka med dem en tag” för att sedan säga tack o hej när det färdiglekt.

En och annan ung dam genom tiderna har säkert även nyttjat detta fenomen för egen framgång också, så vem som utnyttjat vem är väl inte alltid helt självklart. Vad som tycks mera klart och belagt är att denne högt aktade kulturprofil – som f ö de flesta av oss vanliga utanför Stockholms finkulturella elit aldrig hört talas om – har kvitterat ut ersättningar från akadedemin för att driva kulturella verksamheter.

Huruvida hans amorösa eskapader var kända för akademin är inte klarlagt fullt ut, men det tycks som om åtminstone en av ledamöterna kände till hans upptåg. – Hans hustru.

I Sverige i dag går de politiska och opnionsmässiga dreven fortare än fort. Innan de flesta av oss som försöker undvika ankdammen Twitter fattat vad som försiggick, hade det hunnit bli både Twitterstorm och facebookhagel i sympatiyttringar över att akademins ständiga sekreterare inte ville fortsätta att vara ständig utan avgick av fri vilja. Knutblusar knöts utanför börshuset, knutna nävar hölls upp och tummar ned i kommentarsfält.

Allt för att hon blev ett självvalt offer för några gubbar som fick sitta kvar. I bland måste man dock lyfta blicken förbi genus. Som jag fattat det är den ständige sekreteraren akademins ledare. En form av ordförande och talesperson. Som sådan har man ett ansvar för ledarskapet och vad som händer innanför börshusets väggar vid sammanträdena en gång i veckan och däremellan.

Den som borde fått gå redan i höstas är i så fall den som rimligen borde haft kännedom om Kulturprofilens förehavanden och med all rimlighet borde klassats som jävig, dvs hustrun till honom. Dessutom lär hon ha pladdrat vid köksbordet om hemligstämplade uppgifter som samme profil fört vidare.

Om ledaren – oavsett om man tituleras sekreterare- inte har förmågan att ta i detta och deltar i beslut att dela ut pengar till någon som inte skött sig på ett sätt som förtjänar pengar, så kan man inte säga att ledarskapet skötts klanderfritt. Att den ständiga sekreteraren fick gå eller valde att avgå har inte med att hon är kvinna utan att densamma inte klarat att hantera ledarskapet.

Dessutom gick ju några gubbar också självmant, vilket det inte knyts några blusar för. Att vara ledare är nog för övrigt inte helt enkel roll i en organisation som uppenbarligen kunnat surfa under radarn rätt länge och är i behov av rejäl genomluftning.

Må så gott i skandalernas eller genomlysningarnas Sverige önskar Peter

PETER BORRING

Regionordförande för LRF Östergötland

Uppvuxen i bygden runt Skänninge, den lilla staden på slätten i en historiskt och nutida, hyfsat välmående jordbruksbygd, präglades min uppväxt med att möta bondehatet. Det förhatliga och i våra tider svårbegripliga statarsystemet avskaffades 1948. Ändå hade det satt avtryck i folkföraktet för överheten och de rika som levde väl på detta, så till den milda grad att jag som 10-15-åring

Veckan som gick fick jag med all tydlighet se två helt skilda dimensioner och världar som bonden och dess organisationer ska förhålla sig till och agera mellan. Ena dagen hade jag förmånen att få moderera på Mjölkens dag i riksdagen som KD- riksdagsmannen Magnus Oscarsson, så förtjänstfullt riggat.

En riktigt gökunge brukar man ju kalla något som riskerar bli riktigt dyrt, framförallt när vi pratar om offentliga projekt. Något som jag ser har potentialen att bli

Med alla reportage om alternativa julbord och de vegetariska släktingarna och bekanta, på behörigt avstånd, är det läge att reflektera lite över våra matval. Vad som är normalt varierar över tid och med kultur och religion och geografi.