Jag brukar försöka lyssna ifatt en del ”sommarpratare” när jag sitter i traktorn på hösten. Alla har sin favorit av sommarvärdar och min var ju inte Greta eller ÖB Michael Bygdén, även om den senare var intressant och klok.

Ingen inom lantbrukets större och tyngre organisationer som vill framstå som framtidsinriktad och trovärdig har på allvar vågat eller velat prata om strukturrationaliserings fördelar och nackdelar.

För några dagar sedan flyttade jag stortraktorn och kultivatorn. Jag har förmånen att runda Sveriges 5:e största stad och en förort där man under nästan ett års tid renoverat en genomfart. Givetvis får man numera, där man förut kunde åka igenom nätt och jämnt, klättra upp på kantstenen med ytterhjulen.

Ibland kan jag surna till på banker och det finansiella systemet. Även om jag är mycket nöjd med mina bankrelationer och finanspartners, så kan man inte låta bli att fundera om systemet i stort.

Ja, så är det faktiskt. Fast kanske inte som du tror. Min rubrik siktar inte främst i riktning mot att vi i södra halvan av Sverige ska kämpa för samernas och deras rättigheter. Det får folk göra om de vill, men för mig är ”samefrågan” inte alls så enkel.

Så kom då dagen som man sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Vår stämma och examensdag och inte minst min examensdag som ordförande. När man levt med ett uppdrag så starkt i elva år som jag gjort så är det inte enbart enkelt och skönt.