Ja, så är det faktiskt. Fast kanske inte som du tror. Min rubrik siktar inte främst i riktning mot att vi i södra halvan av Sverige ska kämpa för samernas och deras rättigheter. Det får folk göra om de vill, men för mig är ”samefrågan” inte alls så enkel.

Så kom då dagen som man sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Vår stämma och examensdag och inte minst min examensdag som ordförande. När man levt med ett uppdrag så starkt i elva år som jag gjort så är det inte enbart enkelt och skönt.

Denna krönika skulle egentligen handla om stolleprovet Brexit. Hur av centraleuropeisk politisk klåfingrighet, luttrade importberoende britter tror de kommer få ett himmelrike när de nu i skrivande stund fått beslut från EU att utgå! Så besvikna de kommer bli…

Den läsare som följt min spalt genom åren vet att jag kan ilskna till eller frustreras över många fenomen i vår samtid.

Som verkande i praktiskt lantbruk är det lätt att bli nedslagen. Inte en dag utan att det i TV och fa radio pratas om vikten av att vi för klimatets skull väljer vegetarisk mat. Aldrig en problematiserande frågeställning om hur den vegetariska ofta(st) importerade maten producerats. Vegosnacket står mig upp i halsen och jag är nog inte ensam.

När jag skriver detta är det den 1:a november. För 33 år sedan minns jag vad jag gjorde det datumet. Precis som många andra bönder på slätten, jobbade min far extra på vintern på Väderstad-verken som det hette då.