Just nu ser vi något somhänder i vår omvärld och samtid som är lite av ett paradigmskifte inom politiken. Fenomenet finns i hela västvärlden, men extra tydligt blir det i Sverige efter valet. Statsvetare och samhällsdebattörer pratar allt mera om den såkallade GAL-TAN skalan som lika viktig och mera komplicerad än den traditionella höger-vänsterskalan som vi traditionellt klassat in våra politiska partier efter.
Bläcket på Arlas pressmeddelande hann knappt torka innan facebook-upproret mot flyttningen och nedläggningen av Boxholms ost till Östersund drog igång. Upproret lever under parollen Ost ska vändas inte flyttas. Något som det rent spontant kanske inte är så svårt att hålla med om. Låt mig vara tydlig med att jag som östgöte inte gillar beslutet att flytta tillverkningen av Boxholmsost till Östersund.Jag är fylld av respekt för den fysiska och många gånger mentala styrka som krävs för att placera sig i topp i elitidrott, oavsett om det gäller skidskytte, fotboll, rally eller
I skrivande stund är inget klart efter valet, snart två veckor efter. Inte ens krutröken har lagt sig. Alla partier vill framstå som ansvarsfulla samtidigt som de i regeringsbildningsfrågan bygger sitt resonemang på att vara det utifrån att de själva ska utgöra grunden i själva regeringsbygget och de andra ska samverka. Som någon bonde en gång sa; ”maskinsamarbete är nog bra, bara jag är den starke…”Under de tio somrar jag haft förmånen att vara ordförande för Östergötlands bönder har jag vant mig vid att på ett artigt, men tydligt sätt förklara för nya sommarvikarierande journalister att skörden inte kommer regna eller torka bort efter två veckors ensidigt väder. På frågan om hur detta kommer påverka konsumenten har jag sagt att så mycket
Uppvuxen i bygden runt Skänninge, den lilla staden på slätten i en historiskt och nutida, hyfsat välmående jordbruksbygd, präglades min uppväxt med att möta bondehatet. Det förhatliga och i våra tider svårbegripliga statarsystemet avskaffades 1948. Ändå hade det satt avtryck i folkföraktet för överheten och de rika som levde väl på detta, så till den milda grad att jag som 10-15-åring
