Spännande utgrävningar vid Högsby

Gamla boplatser hittade där E22-förbifarten ska gå fram

26 personer fanns på plats i ett skogsparti vid Högsby, utanför Söderköping för att få information om de pågående arkeologiska utgrävningarna innan arbetet med E22-förbifarten påbörjas om några år.

SÖDERKÖPING (JB)

Det är svårt att föreställa sig att E22-förbifarten ska gå genom ett skogsparti vid Högsby, beläget utmed Östra Rydsvägen, fem minuters bilfärd från utkanten av medeltidsstaden Söderköping. Projektledaren Jonas Wikborg höll ett intressant informationsmöte för 26 stycken besökare om de boplatser som totalt sju arkeologer från SAU (Societas Archaelogica Upsaliensis) i Uppsala jobbat fram.

Magnus Berge var initiativtagare till fornminnesinformationen som han lät gå vidare till Ola Lönnqvist och S:t Ragnhilds Gille. När man bygger nya vägar kommer arkeologerna in i bilden för att undersöka förekomsten av fornlämningar. – Man gjorde redan för 30 år sedan en så kallad fosfatering, man undersökte fosfathalten i marken. På var 20:e meter tog man över 500 fosfatprover i marken vilka inte gav något utslag någonstans.

Men precis här fick man kraftiga fosfathöjningar på fem punkter och då misstänkte man att där kunde det ha funnits en boplats, informerade Jonas Wikborg inledningsvis. Arbetet låg länge nere, men för ett år sedan gjorde två arkeologer en förundersökning och fick då känningar på konstiga stenpackningar. De lyckades ringa in ett ganska stort gravfält där besökarna befinner sig nu, fornlämning nr 77 i Drothems socken.

Wikborg visade några fynd. Ett var några glaspärlor från ett halsband, men då Sverige inte tillverkade glas år 300 efter Kristi födelse så är det importerat gods, förmodligen från Medelhavsområdet, troligen Romarriket, den romerska järnåldern. Ett annat fynd var små brända människoben, ett senare jobb för en osteolog (benexpert) att tidsbestämma. Den här gravplatsen låg på en 45 meter hög höjd. Boplatserna, förmodade Wikborg, låg 150-200 meter därifrån.

Besökarna fick se en så kallad kokgrop där man använde träkol, daterad till år 900 före Kristus, bronsåldern. Man värmde upp stenar tillsammans med mat, gropen användes troligen flera gånger. – Vi har hittat lite andra saker som inte är så gamla. I botten av en stenpackning hittade vi en hästsko från 13- 1400-talet, medeltid, berättade Jonas Wikborg. Den gick runt för beskådande. Även en del av ett lieblad, ett sent fynd från 1900- talet, liksom en rostig sax gick runt bland besökarna.

Wikborg tror att de här gravfälten varade i en eller två generationer och de är likvärdiga till utseendet. Under åren 536-37 efter Kristus förmörkades himlen efter ett enormt vulkanutbrott. Provtagningar vid Nordpolen bekräftar detta efter att man har funnit sotlager där. I USA har man konstaterat att under åren 536-40 var årsringarna på redwoodträden nästan obefintliga vilket också kan vara ett bevis.

Dessa träd blir mycket gamla, 1000 år är inget ovanligt, och kan bli väldigt höga, ca 100 meter. – Vad finns det att säga om domarringen, undrade Magnus Berge. – Jaa, det är inte jag som har hittat på att den ska heta domarring, replikerade Wikborg. Det är en gammal benämning från 1800-talet eller ännu längre tillbaka, när stora stenar ligger i en ring. Man noterade att det var ett udda antal, man tänkte sig ha haft tingsförhandlingar där och därför hade man en jury med udda antal personer som skulle döma om de var skyldiga eller inte.

Ringarna ligger ju på gravfält så jag skulle gissa att det är en form av begravningsplats också. Arkeologerna har jobbat fram två boplatser, resten är gravar. Oftast var en ensam person begravd, men det kunde hända att det fanns två personer i samma grav. Arbetet omfattar utgrävningar av två boplatser och resten begravningsplatser. Wikborg menade att det stora upplaget av stenar inte kommer att vara ett hinder för E22-förbifarten. Arbetet påbörjades den 1/10 och avslutas i mitten av november.

En rapport från utgrävningarna kommer inom 24 månader till länsstyrelsen i Östergötland där S:t Ragnhilds Gille är intresserade av ett exemplar till sitt arkiv.

Text och bild: OWE BERGGREN

Share

GÅRDSJÖ LÖVHAGEN, VikboLANDEt

Fastigheten ligger fint på Vikbolandet och här bedrevs ett aktivt jordbruk med mjölkkor fram till 1960-talet. Gården har gått i släkten i många år men nu är det dags för ny ägare att ta vid. Välkommen till Gårdsjö Lövhagen som är veckans Gård till salu.

Under senare år har marken som till störst delen är samlad i ett skifte varit utarrenderad. Skog om cirka 39 hektar med ett virkesförråd om 9 996 skogskubik vilket ger ett högt medeltal om 254 skogskubik per hektar enligt nyupprättad skogsbruksplan och av den framgår att avverkningsförslaget är totalt 6 336 skogskubik för perioden. Trädslagen fördelar sig på 57 procent tall, 25 procent gran, elva procent björk, fem procent löv och två procent ek.

Dessutom finns åkermark om cirka 27 hektar samt mindre del betesmark. Jakt på älg, rådjur, hare och vildsvin. Jakten är ej utarrenderad utan tillfaller köparen vid tillträdet. Jakttornen på fastigheten tillhör tidigare arrendator som forslar bort jakttornen innan tillträdet. Fastigheten är registrerad i Vikbolandets västra älgskötselområde. För närvarande har man jagat älg tillsammans med sex andra gårdar och under 2018 har man en tilldelning på en vuxen och fri kalv.

Köparen får tillgång till jakten vid tillträdet. Lugnt läge men ändå nära allmän väg. Knappt en kilometer till busshållplats och cirka sju kilometer till Östra Husby med affär, förskola, skola ett till nio, vårdcentral och pizzeria. Till Norrköping är det cirka 30 kilometer. Gårdsjö Lövhagen ligger nära havets pärla Arkösund med bad, båtliv och restauranger sommartid.

Mangårdsbyggnad, i behov av upprustning, i ett och ett halvt plan om fem rum och kök byggdes 1920, boytan är 145 kvm. Det finns även ett sommartorp med enklare standard, beläget cirka 500 meter från gårdscentrum. Båda bostäderna har ett vackert läge. Fastigheten har även mindre del i Gårdsjön och Dalmyrasjön och del i Östkinds häradsallmänning.

Under 2018 har man haft intäkter om cirka 90 000 kr på fastigheten från allmänningen och arrendet. Vi går in via köksentrén med heltäckningsmatta som du enkelt kan ta bort själv om du känner så. Köket har plastmatta, matplats, spis med glaskeramikhäll, vedspis, vedpanna från -74 samt kyl/frys -13. Ett stort skafferi, med trägolv och fasta hyllor. Vidare kommer vi till ett arbetsrum/genomgångsrum med trägolv.

Entréhall med trägolv. Skrubb under trapp med äldre varmvattenberedare. Vardagsrummet har trägolv och ej godkänd kakelugn. På övervåningen kommer vi först till en hall med trägolv och kattvind även den med trägolv. Utgång till balkong. På övervåningen finns badrummet renoverat 2003 med badkar, dusch, tvättställ, wc samt uttag för tvättmaskin. Ett sovrum och kattvind med trägolv, kattvinden döljer elcentral och vindslucka.

Ytterligare ett sovrum med trägolv, har använts som förråd bredvid tidigare eldstad. Det sista sovrummet på övervåningen samt kattvind med trägolv. Byggnaden värms via vattenburet system med vedpanna från -74, även elpatron finns. Sommartorpet har två plan på torpargrund, vid husesyn kommer vi in via hallen med korkmatta och skrubb under trappan i över våningen. Köket har trägolv, matplats, vedspis, bakugn, bänkspis (gasol). Vidare till vardagsrummet med trägolv och kakelugn.

Eldstäderna är ej besiktade. På övervåningen hittar vi hall och två sovrum med målat trägolv, det ena med öppen spis och det andra med platsbyggt skåp. Takhöjden på övervåningen är cirka 1,80 meter och får därför inte medräknas i boytan. Till gården hör en rymlig och ljus ladugård med en area på cirka 330 kvm, uppförd 1937. Djurdel med betonggolv och stege till höskulle, vattenreservoar och äldre varmvattenberedare. Tre dubbeldörrar mot framsidan och tre dörrar mot baksidan.

Höskulle med körbana och nyare körbro. Garage med jordunderlag och trappa till höskulle. I nära anslutning ligger en jordkällare. Bykstugan är uppförd i trä, har betonggolv och plåttak. Bodbyggnad uppförd i trä med tegelpannor på taket. Garage uppfört i trä där suterrängdelen har murade väggar, betonggolv och två portar. Här finns ett rum med masonitgolv och förråd med trägolv. Pumphus med murade väggar som innehåller vattenpump och hydrofor.

Text: HELENA KARLSSON Bild: ANDERS RISTENSTRAND

Share

Tillgång och efterfrågan styr framtiden

Regler och kostnader är avgörande för lantbrukarnas lönsamhet

SVERIGE (JB)

Det är sedan länge känt att det svenska lantbruket ger god avkastning och har friska djur med bra tillväxt. Dock sjunker den svenska självförsörjningsgraden på gris och nöt vilket beror på minskad produktion men också på minskad konsumtion. Krångliga regler och höga driftskostnader är även det en bidragande orsak.

I jämförelse med andra EU-länder är lönsamheten dålig, det svenska jordbruket måste stärkas gentemot konkurrenskraften. Sänkta produktionskostnader, sänkt skatt på drivmedel men även förenklade regler skulle ge det svenska jordbruket bättre lönsamhet. Konkurrensen är snedvriden tack vare att lantbrukare i andra länder inte har lika strikta och högt ställda krav gällande miljö – och djurhållning.

Hur framtiden kommer att se ut för den svenska kött och mjölkproduktionen beror mycket på konsumenterna. Efterfrågan och betalningsviljan styr producenternas lönsamhet. För att gynna producenterna är det viktigt att konsumera det som producerats av de svenska lantbrukarna istället för att välja billigt importerat kött. Lantbruket påverkas av politiska beslut. Beslut som innebär ökade omkostnader som tillexempel skatt på bränsle, begränsningar hur arbetet utförs och fler kontroller.

Viss del av lantbrukarens inkomster är stöd från EU. Vilket bidrar till en ekonomisk påverkan. Genom politiska val kan lantbrukarna själva vara med och påverka politiska beslut. Vissa beslut tas på felaktiga grunder eller av okunskap. Snabba förändringar gör att det kan vara svårt att navigera i framtiden. Inte minst då det gäller klimatet vilket är en stor utmaning för jordbruket som är den näring som påverkas stort då klimatet förändras.

Här krävs kunskap oavsett om det gäller framtida odlingar, digitalisering eller innovationsdriven utveckling inom jordbruket. Idag subventioneras mycket till jordbruket genom stadskassan. Framtiden får utvisa om trenden håller i sin gällande konsumtion av närodlat och möjligheten att subventionera ekologiskt lantbruk. En stabil lönsamhet kräver konsumenternas villighet att betala mer för varan. Stigande priser är en av effekterna efter sommarens torka.

Priser som tyvärr inte kommer lantbrukarna till del då även mellanhänder kommer att stå för en del av prishöjningarna. Lantbruket är beroende av priset på avsaluprodukter, insatsvaror och produktionsresultat. Skuldsättningen för lantbrukarna har under åren stigit konstant, investeringar görs med hjälp av lån. Det ekonomiska behovet är stort i och med den kapitalkrävande verksamhet som ett jordbruk innebär. Det blir allt dyrare att driva jordbruk i Sverige.

Små gårdar övergår istället till att plantera skog på åkrar vilket anses på sikt vara mer ekonomiskt gynnsamt. Vilket i sin tur slår tillbaka på den viktiga livsmedelsproduktionen. För ett hållbart och lönsamt jordbruk i framtiden krävs korrekt politiskt fattade beslut och ett innovativt jordbrukssystem som tar hänsyn till ekonomi och miljö.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share

Granit från Kina och Portugal

Läget vid hamnen i Norrköping är viktigt

Marcus Larsson går i sin pappas fotspår och jobbar med Gatsten håller i hundratals år och blir bara vackrare. stenhårt material

NORRKÖPING (JB)

En av de vanligaste bergarterna är granit. Då magma djupt nere under jordskorpan genomgår en långsam avkylningsprocess bildas graniten med sin grovkorniga struktur.

Beroende på skillnader i mineralsammansättningar får graniten varierande kulörer som rött, vitt eller svart. Tack vare att granit är mycket hård, sprickfri, tålig och inte har någon inre struktur har bergarten kommit till stor användning vid gatubeläggning, som byggnadssten för murverk, i monument och i ornament. Granit är en mycket gammal bergart men varierar i ålder runt om i världen.

Den svenska graniten är omkring en miljard år gammal medan den äldsta tros vara runt fyra miljarder gammal. I Sverige är Bohuslän, Skåne och Blekinge kända för sina stenindustrier sedan 1800-talet. Bohuslän öppnade sitt första granitstenhuggeri på Malmön år 1842 av köpman C A Kullgren från Uddevalla. Tillsammans med kanalbyggaren Nils Ericson bröts granit till kanalbygget i Trollhättan.

Intresset för bohusgraniten ökade och nya stenbrott öppnades i områdena kring Lysekil, Hunnebostrand och Brofjorden. Graniten gick även på export till utländska byggnadsprojekt som till exempel Kielkanalen. Från västkusten, närmare bestämt Vänersborg, kommer Marcus Larsson, vd och ägare till Nordic granit. Han har tagit med sig företaget till Norrköping där han med sitt huvudkontor på Händelö byggt upp ett 10 000 kvadratmeter stort lager natursten.

– Det var min pappa som startade företaget år 1998 efter att ha suttit och kört dumper i många år. I början stötte han på motgångar, det fanns redan två stora företag med ett och samma försäljningskontor som sysslade med granit ute på marknaden. Men av en slump träffade pappa en tysk med företag i Tyskland. Precis i den vevan skulle han börja importera granit från Kina och pappa hakade på tillsammans med sin kompanjon och det tyska bolaget.

– Därmed blev pappa och hans nystartade företag bland de första som tog in granit från Kina, berättar han. 2004 kom Marcus in i bilden, fem år senare började han sondera andra möjligheter för företaget. – Pappa skulle gå i pension så jag började titta lite på kartan. Jag ville ha närheten till en hamn och insåg att Norrköping som har både bulkhamn och containerhamn låg mycket bra till.

Vi startade upp här 2012 och kom igång på allvar 2014 och lade ner verksamheten i Vänersborg året därpå. – Det mesta vi har i vårt lager är material från Kina och Portugal men även svensk granit som levereras direkt till kund från våra leverantörer. Graniten sågas ut i stora hanterbara block direkt från berget med klingor eller vajrar försedda med diamanter.

– Det går att såga ut omkring trettio stora skivor av graniten åt gången som sedan transporteras till fabriker där de sågas till mindre storlekar, förklarar Marcus. – I jämförelse med betong är granit outslitbar. Dessutom blir graniten bara finare med åren. Tittar vi på till exempel gatsten är det en produkt som är mycket dyrare begagnat än ny eftersom det är mycket exklusivt med begagnad gatsten.

När det gäller gångstråk på trottoarer och torg där det lagts granit läggs det ofta plattor av annat material intill graniten där folk med högklackat eller de som har rollatorer har lättare att gå. – Graniten har en skrovlig yta som kan upplevas jobbig att promenera på, säger Marcus. K ommunen är en av Marcus stora kunder men han säljer inte sten direkt till kommunen utan det är en underentreprenör som köper materialet.

– Det beror på att kommunen själv inte har egna entreprenörer som utför jobben som ska göras på gator, torg och i parker. Även privatpersoner är våra kunder, dock har vi inte profilerat oss direkt mot den privata marknaden. Gatsten av granit är utmärkt i trädgårdar eftersom det enda som behövs är rengöring med högtryckstvätt för att avlägsna alger som bildats. Med åren får graniten en mycket fin platina.

Den har naturliga variationer i sig själv som ger liv åt ytan. I villaträdgårdar finns många variationsmöjligheter med naturstenshällar, murar och murbeklädnader. Vissa är själva estetiskt sinnade eller väljer att anlita en trädgårdsarkitekt för att få hjälp. – Jag tänker på en flygkapten som ville göra om sin garageuppfart. Han köpte gatsten i råhuggen vit marmor och lät bygga så som en landningsbana ser ut. Det blev ett riktigt häftigt slutresultat, lovordar Marcus.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share

Uppskattad landsbygdsdag i Mjölby

Kommunens byalag på träff med politiker och sakkunniga inom landsbygdsfrågor

Birgitta Gunnarsson kommunalråd i Mjölby (C), uppskattar kontakterna med landsbygden och är glad över att alla 10 byalagen kom till Landsbygdsdagen. Hon har sällskap av Patric Andersson, samordnare från landsbygdsutvecklingsenheten på Jordbruksverket. Han höll ett intressant föredrag om bland annat vilka möjligheter det finns att få stöd för sin verksamhet.

MJÖLBY (JB)

Tisdagen den 23 oktober mitt i Mjölbyveckan var kommunens byalag inbjudna till en träff med tjänstemän, politiker och sakkunniga inom landsbygdsfrågor. Alla tio byalagen var representerade vilket bekräftar att Mjölby omges av en engagerad landsbygd med flera mindre tätorter.

Anneli Ahlström, landsbygdssamordnare i Mjölby kommun, framhåller vikten av samarbete med aktörer på landet. – Att ha bra kontakt med byalagen är jätteviktigt och vi bjuder in till samtal under året. Tänk så roligt att alla tio byalagen är representerade här i dag, kommenterar Anneli. Mjölbys landsbygd är speciell på många sätt. Ser man till Mjölbys historia så var det ju från början en kvarnby vilket visar att det ligger mitt i ett rikt jordbruksdistrikt.

Många entreprenörer bidrar i dag till utvecklingen av jordbruksnäringen och runt Mjölby finns en rik och aktiv landsbygd vilket bland annat visar sig i aktiva byalag och hembygdsföreningar. Byalagen hade ordnat en trevlig utställning där de visade och berättade om sina aktiviteter och verksamheter. Kai Hågård från Hogstad betonade vikten av att ta emot nyinflyttade och att ha samlingar för samvaro under året.

– Du kan se att vi är aktiva i vårt årsprogram. Nu är oktober- och december aktiviteterna kvar och vår julkonsert den 8 december i kyrkan är mycket omtyckt, kommenterar han. Att ta del av de olika byalagens många aktiviteter visar också en landsbygd som sjuder av liv. Studiecirklar, resor och föredrag står även på programmen. Byalagen tar även på sig uppgiften att vara remissinstanser för kommunens förslag.

Åhörarna fick en genomgång av planerad bebyggelse i kommunen samt tillfälle att ställa frågor. Frågor om strandskyddsområden diskuterades och inskränkningar för möjligheter att bygga hus. Flera frågor ställdes om hur kommunen ser på möjligheterna att stimulera byggnation på landsbygden. Exempelvis vill byalaget från Väderstad veta varför ingen byggnation i Väderstad kommit igång.

Svårigheterna med finansiering och bankernas ovilja att låna till uppförande av hus på landsbygden ventilerades. Föreningen Hjärtat i Mantorp letar lokaler och under kvällen fick de förhoppningsvis några uppslag från Patric Andersson, landsbygdsutvecklingsenheten på Jordbruksverket. Hans föredrag visade på olika vägar att söka stöd för sin verksamhet. Eva Rådander, marknads – chef i Mjölby, höll ett visionärt föredrag med utgångspunkt att kunna bygga ett upplevelsecenter kring mat och upplevelser i Mjölby.

Hon pekade bland annat på att just i Mjölby fanns många möjligheter och med hennes exempel från Worldfood center i Holland lyfte hon visionen. Visst låter det som drömmar men med visioner, drömmar och mod skapas framtiden. Dagen var mycket uppskattad och alla var överens om att det är bra att träffas, byta idéer och ställa frågor. Kommunen bidrog till trivsel med gott kaffe, hembakta kakor, potatissoppa och äpplekaka med vaniljsås.

Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN, HANS BLOMBERG

Share

Redskap i skogen förr och nu

Liten historik över det svenska skogsarbetet

Det här var en revolutionerande maskin när den lanserades 1980. Namnet var SkogsJan efter företaget Skogsjan AB i Söderhamn. Till vardags kallades den även ”Spindeln”.

SVERIGE (JB)

Skogen har sedan inlandsisen försvann varit en tillgång. Stenåldersfolket hittade en trygg boplats med tillgång till material att skapa sitt hem i skogen. Där fanns vilt att jaga för att få mat och ved att elda för värme, matlagning och skydd mot illasinnade villebråd. Under efterföljande årtusenden har skogen varit en tillgång med stegvis ökat värde allt efter som civilisationen utvecklats.

Först var skogen en tillgång för de enskilda individerna men efterhand kom skogen att dessutom få en stor betydelse för en begynnande civilisation mellan åren 1200-1500 då Svea Rike uppstod och den utvecklingen har fortsatt till våra dagar. Ett skogsbruk med stor ekonomisk betydelse för vårt land kom strax efter att industrialiseringen tog fart, kanske främst tack vare England som fick stort behov av produkter från skogen.

De hade inte nämnvärt med egna skogar men kunde importera från vårt land, då är vi i häradet mitten av 1800-talet. Den skog som fanns då var inte som de skogar vi har idag. Det var skogar med blandade trädslag mestadels träd med klena stammar ganska glesa och med stort inslag av buskvegetation och långt ifrån de virkesvolymer som våra skogar idag innehåller.

Skogsbruket uppstod under andra hälften av 1800-talet och det sammanföll med att befolkningen växte, naturahushållningen var inte längre allenarådande, urbaniseringen tog fart i och med industrialiseringen. Städer och samhällen skulle byggas, det behövdes mycket byggmaterial och exporten fick allt större volymer med betydande intäkter. Därifrån kan man börja leta efter redskap som behövdes för nu insåg man värdet av skogen och då började man se till att ha skogstillgång även i framtiden.

Skogen måste skötas så att volymerna bibehölls och helst ökade. 1903 fick Sverige sin första skogsvårdslag som handlade främst om att kräva att ny skog skulle anläggas av skogsägaren efter slutavverkning. Innan lagen tillkom hade stora skövlingar av skog skett främst i nuvarande Halland, den skogen avverkades för export till England och resultatet av skövlingen blev ofruktsamma ljunghedar.

Men på grund av skogsvårdslagstiftningen så genomfördes ett gigantiskt planteringsarbete under flera år som återskapade skogen i landskapet. För att berätta om redskap från förrförra sekelskiftet känns det naturligast att börja med skogsodling som innebär att anlägga ny skog där den gamla avverkats. Skogsodling kan betyda plantering av skogsplantor eller frösådda alternativet naturlig föryngring med hjälp av frötallar.

Många mindre plantskolor fanns förr i alla skogsdominerade trakter. Insatsvaran var då som nu naturligtvis frö från tallar och granar. Fröet finns i kottarna och det var en uppskattad extra arbetsinkomst att bege sig ut till en avverkning vintertid och plocka kottar från de fällda trädkronorna och frakta dessa kottsäckar till en kottklängningsanläggning där man med värme tvingade kottarna att öppna sig och släppa ifrån sig sina bevingade frön som samlades upp längst ner i maskinen.

Framtaget frö har alltid haft ett relativt högt pris och så även nu. Fröet såddes sedan ut i plantsängarna på plantskolan. Först fick det i regel växa två år i såddbädden men därefter omskolade man plantorna vilket betydde att man satte om dem i en annan växtbädd men man gav plantorna ett större utrymme så att de skulle växa till sig under ett eller två år och bli livskraftiga plantor att plantera ut i skogsterrängen.

Nästa steg i skogsodlingen var att plantera plantorna på hygget. Plantor på den tiden var uteslutande barjordsplantor och dessa kunde planteras med antingen ett planteringsborr eller med en hacka. Planterar man sådana plantor idag, den typen finns fortfarande, så använder man samma redskap om än med lite modernare design. Dessutom, då som nu, utförs detta arbete helt manuellt.

Man har inte lyckats mekanisera det, däremot har flera mekaniserade maskiner tagits fram som under gynnsamma omständigheter kan plantera de moderna täckrotsplantorna som nu dominerar plantmarknaden. Men den perfekta planteringsmaskinen har ännu inte sett dagens ljus. Fanns en tjock grässvåle så behövde man hjälpa plantan att etablera sig genom att på planteringsstället ta bort svålen, en manuell markberedning, med en anpassad hacka så kallad flåhacka.

Markberedning idag görs av maskinella markberedningsaggregat. På den tiden, då det begav sig, frösådde man också vilket inte görs idag för det skulle vara att ödsla med dyra frön. Om man valde att så frö på hygget fick man först göra en manuell markberedning för att blottlägga mineraljorden i vilken man med en spårtramp gjorde ett v-format 15 mm djupt spår.

Över spåret placerade man den med frö laddade såddkannan och gjorde en knapptryckning, då hamnade ett tiotal frön i spåret som sedan såddmannen rakade över med mineraljord, där kunde sedan fröna gro. Var vädret gynnsamt spirade snart små fina plantor som kunde växa vidare men tog sig alla frön så blev det för tätt och då behövde göras en plantröjning när såddplantorna nått 0,5 meter så att man bara lämnade ett par tre plantor på såddplatsen.

Den röjningen kunde göras med en vass skära eller som senare gjordes med en yxliknande Sandvikenkniv. Efter ytterligare några år när plantorna nått ungefär två meters höjd, gällde både planterade och frösådda plantor var det dags för den första ungskogsröjningen. Under den första halvan av 1900-talet gjordes den röjningen helt manuellt och ofta användes ett röjverktyg som hette Vetlandarisken.

Från och med 1960-talet kom röjningsarbetet att utföras motormanuellt, nu hade röjsågen blivit en tillgång som effektiviserade arbetet. Likaså görs här all röjning motormanuellt fortfarande. Allt i växande skogar när det gäller skogsvård har inte gått att mekanisera men när det gäller att avverka skog har mekaniseringen kommit fantastiskt långt och utvecklingen kommer att fortsätta.

Det är framförallt inom avverkning av stående skog som det har varit en stor utveckling av redskap och metoder och det riktigt stora tekniksprånget togs under slutet av 1950-talet och 1960-talet. Det handlar om två områden inom begreppet avverkning nämligen dels själva avverkningsarbetet i bokstavlig bemärkelse och dels virkestransporter från avverkningsområdet ut till avlägg vid bilväg.

Följaktligen behandlas den fysiska fällningen och upparbetningen av träden först. När avverkningarna var etablerad inom skogsbruket under första halvan av 1900-talet användes bara handverktyg. För att fälla ett träd behövdes dels en rejäl och vass yxa, en såg och flera träkilar, när det gällde stora träd var det förståndigt att ha en längre stång att kunna skjuta på med så att trädet kom på fall.

Yxan användes till att göra fällhugget som anger vart man vill att trädet ska falla. När fällhugget är gjort kommer sågverktyget till användning och det kunde vara en hyveltandad timmersvans med en fjäderassist eller så kunde det vara en tvåmans timmersåg. När trädet fallit skulle det kvistas och det skulle vara snyggt kvistat, då användes en välslipad yxa. När huggaren kvistat ett antal fällda träd fick han invänta apteraren som kom med latta, klave, liten yxa, krita och anteckningsplatta hängande runt halsen.

Han mätte ut stockarnas längd och högg in ett märke där stocken skulle kapas, han noterade stockarnas dimensioner, antal och antalet massavedsbitar som underlag för att avlöna huggaren eftersom det handlade om ett rakt ackord. Massaveden skulle på den tiden dessutom barkas vilket man gjorde med en barkspade. I gallringar där det ofta bara utföll massaved som då hade barkats så skulle den läggas upp i kista så att bitarna kunde torka.

Detta kunde vara besvärligt speciellt sommartid då de barkade bitarna var hala och resen rasade ofta så att man fick göra om det och lägga mossa emellan så att bitarna inte gled. I upparbetningsarbetet behövde man också en vändkrok för att kunna vrida på stocken så att man kom åt kvistarna på undersidan. För att dra ihop hala massavedsbitar var det nödvändigt att ha en huggarsax eller två huggarkrokar.

I början av 1950-talet kom de första motorsågarna som var amerikanska. Märken som kom tidigt var Jobu, Hornet, Homelite, Mc Gulloch. Det var tunga och otympliga sågar i jämförelse med dagens. Till en början användes de enbart till fällning och då förekom sågar som sköttes av två man och användes till grov skog. De första sågarna hade enkla flottörförgasare och kunde därför bara användas i upprätt läge till skillnad mot dagens moderna sågar som har membranförgasare och tillåter alla lägen som sågen används i.

Sågarna gjorde skogsavverkningsarbetet mycket lättare och effektivare och utvecklingen till mer användbara och lättare sågar fortskred frenetiskt. Snart började svensktillverkade sågar att överta marknaden som Husqvarna, Parthner och Jonsered som numera ingår i Electroluxkocernen sedan många år. Virkestransporterna på den tiden utfördes till största delen med ”äkta” hästkrafter.

De redskap som användes kunde vara olika beroende på avståndet till bilvägen. I en slutavverkning nära en skogsbilväg kunde man använda en timmersax med vilken man tog en stock i taget men det gick snabbt att koppla och släppa stocken. Var det lite längre avstånd kunde en kälke vara lämplig. På den kunde man lägga ett antal stockar kanske fem av normalstorlek, med kätting björna fast dem mot taggat järn och sedan fick stockändarna släpa på marken.

Var det riktigt långt som det ofta var framförallt i Norrland så lastade man stockarna på en släde med två kälkar så att timret var upplastat på dem. Där preparerade man, vid större avverkningar, utfartsvägen så att det blev isade spår där kälkarna gick och då kunde en häst klara av stora timmerlaster. Det fick inte vara uppför utan gärna försiktigt utför som det ofta var när virket då skulle flottläggas i någon älv.

Massaveden kördes ut med två-axlad vagn av typ Fössing som var anpassad för körning i terräng. Här gällde manuell lastning vilket underlättades av att veden ofta var barkad i tvåmeterslängd och då betydligt lättare. Under 1960-talet började maskiner komma som skulle kunna konkurrera med skogsarbetarna i avverkningsarbetet. Det fanns då två alternativa avverkningsmetoder som ofta var företagsanknutna, det handlade om sortimentsmetoden och helstamsmetoden.

I sortimentsmetoden upparbetades stammarna i sina sortiment ute på hygget så att virket hamnade i sina travar/ vältor med sina mottagande industrier som sågverk dit timret gick och massaveden som skulle till massabruken. Helstamsmetoden gick ut på att de fällda och kvistade stammarna släpades ut till bilväg av helstamslunnare och sedan fortsatte helstammarna att transporteras med lastbil till ett sågverk där man kapade upp stammarna i sina sortiment.

Baroniet Adelswärd AB använde sig av helstamsmetoden under ett antal år. Metoden passade dem då företaget hade eget sågverk mitt i sitt skogsinnehav och transporterna berörde inte det allmänna vägnätet speciellt mycket. Sett under hela den tidsperioden från 1960-talet till dags dato så blev den helt rådande metoden sortimentsmetoden. Maskinerna som kom först krävde en samverkan med den manuella arbetskraften.

De första maskinerna kunde inte fälla träd utan det fick skogsarbetarna göra, de blev under en tid fällare. Däremot kunde de tidiga maskinerna kvista och kapa och det var den mest tidskrävande delen av huggarnas arbete som med maskinerna effektiviterades. Ett exempel på en sådan maskin var Logma. Ganska snart kom maskiner som också klarade av att fälla trädet och bearbeta stammen och de första maskinerna var så kallade tvågreppsmaskiner, de hanterade stammen i två grepp, ett grepp för fällning och ett för kvistning och kapning.

Här kan nämnas som exempel tvågreppsskördaren Snoken. Den stora revolutionen kom när ett småländskt företag utanför Ljungby, SP-maskiner, tog fram och lanserade engreppsaggregatet som sedan dess alla skördare är utrustade med i sin grundkonstruktion. Aggregatet hänger ute i kranspetsen och fungerar med hydralik och elkontakter. Föraren öppnar kvistjärnen som placeras runt stammen och när aggregatet är fixerat på rätt stubbnivå klämmer kvistjärnen till om stammen samtidigt som ett svärd med sågkedja börjar såga av trädet i stubbnivå.

Sedan faller trädet under full kontroll av maskinföraren och han placerar stammen dit han vill ha den för att sortimenten ska hamna på rätt ställe för att underlätta för skotningen. Aggregaten behåller greppet från fällningen men nu väntar kvistning/kapning och aggregatet förflyttar sig med piggvalsar mot stammens topp och när datorn i maskinen säger att här ska en stock kapas så kapar samma svärd som fällde stammen stock efter stock och massaved tills virket tar slut.

Alltså aggregater gör alla moment i ett enda hållet grepp om stammen från fällning till att trädet är upparbetet. Dagens avverkningssystem med sortimentsmetoden kommer sannolikt att finnas kvar under många år. När det gäller avverkningen så kan naturligtvis nya maskinella lösningar komma men det som är mest troligt är en utveckling av detaljer i den maskinella hanteringen såsom flerträdshantering som har kommit under senare år.

Det gäller att effektivast omvandla rotstående stammar till efterfrågade sortiment. Ett exempel på en extrem slutavverkningsmaskin som kluriga bröder från småländska Vislanda konstruerade var ”Besten”. Den tillverkades i ett fåtal exemplar och provkördes. Det var en maskin som fällde, kvistade och kapade träden i en slutavverkning utan att en förare fanns med i maskinen men den kördes av skotarna som var på hygget för uttransport av virket.

De körde sina skotare och höll samtidigt ett öga på Besten så att den gjorde vad den skulle. Det blev ingen succé men ett storföretag inom skogsmaskiner anade en framtida potential och köpte patentet för säkerhets skull. Sedan senaste sekelskiftet har digitaliseringen gjort sitt inträde på alla nivåer och i alla delar av skogsbruket. Nu får skördarföraren alla sina instruktioner och kartmaterial på sin datorskärm framför sig i hytten.

Maskinen kan larma om den skulle försöka ta ett träd som står på andra sidan rågången tack vare GPS i kranspetsen. Det spar mycket arbete, tidigare fick personal springa runt i terrängen och snitsla gränser. Likaså kan föraren i gallringsavverkning köra osnitslat i terrängen, han ser var han befinner sig på skärmen och kan då bestämma sig för var han ska ta sig fram med att ha lagom avstånd mellan stickvägarna.

Det sparar också mycket arbete som annars en stickvägsplanerare skulle ha utfört. Mycket kommer att hända inom det svenska skogsbruket såväl teknisk vidareutveckling och ännu mycket mera områden där digitaliseringen gör sitt intåg. Vi ska som medborgare vara glada för våra skogstillgångar som gett oss så mycket och även fortsättningsvis kommer att göra det.

Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM

Share

Enorm utveckling inom skogsbruket

Maskinellt och tekniskt avancerat med högre säkerhet

Med förenade krafter spännes lasset fast på kälken med hjälp av en spännbjörn. Lasset är betydligt mindre än på en modern skotare, men markskadorna är i det närmaste obefintliga.

VALDEMARSVIK (JB)

Den maskinella utvecklingen inom skogsbruket har varit – och är – minst sagt enorm. Sedan hästen ersattes av traktorn och skotare, processor, skördare och annat utvecklats, är skillnaden enorm. Stocksågen ersattes av motorsågen, vilket var en revolution. Men idag är motorsågen inte alls på samma sätt dominerande. Säkerheten ligger dessutom på en helt annan nivå.

Share

Många olika sysslor i trädgården

Intresset att jobba med jorden växte fram

Nilz-Peter och Johanna månar om de småskaliga kunderna. Ibland får yngste sonen Douglas följa med föräldrarna och jobba.

SKÄRBLACKA (JB)

Att göra en nystart i livet är det nog många som drömmer om. Lämna det gamla och invanda för att ta klivet ut för att möta nya och spännande utmaningar. 2014 kände Nilz-Peter Larsson och sambon Johanna Dahlberg att det var dags för vidareutbildning efter år som färdtjänstchaufför och arbete inom vården.

Share