Under de tio somrar jag haft förmånen att vara ordförande för Östergötlands bönder har jag vant mig vid att på ett artigt, men tydligt sätt förklara för nya sommarvikarierande journalister att skörden inte kommer regna eller torka bort efter två veckors ensidigt väder. På frågan om hur detta kommer påverka konsumenten har jag sagt att så mycket
Många ville vara med och fira att Södra Skogsägarna fyller 80 och Kindasågen 50 år.
Bertil Forsberg, energiföretagare i Västra Ämtervik, som inte tvekar att ryta till när han tycker att det behövs.
Bertil Forsberg i Västra Ämtervik är ingen blyg person. Han kan göra sin röst hörd och tvekar inte att ryta till när det behövs. En och annan tycker säkert att han ryter till även när det inte behövs. Men när han fastnade i Länsstyrelsens tillsynsnät så var hans irritation befogad. Något han har domstolsbeslut på.
Jag ska återkomma till Bertil men först går vi tillbaka till början av sommaren. Till myggen i Sysslebäck. Där en rörd Jan-Anders Carlsson, VD för Näckåns Energi äntligen fick ta första spadtaget på Näckåns nya vattenkraftverk.
Här ska det produceras utsläppsfri el till det lokala nätet och det är en viktig satsning för bolagets utveckling och för Nordvärmlands självkänsla.
Men det har föregåtts av en byråkrati som väckt stor förvåning och frustration.
För när tillståndet skulle upp i Mark- och miljödomstolen tog staten via Länsstyrelsen fram det tunga artilleriet och beskrev anläggningen som en obotlig miljöskada.
På sida upp och sida ner sågades bolagets projekt, men trots de mångordiga protesterna förlorade Länsstyrelsen. Myndigheten gav sig inte och tillsammans med vattenlobbyisterna i Älvräddarna överklagade man till nästa instans. Men man åkte på stordäng där också efter en domstolsförhandling som vi som åhörare aldrig kommer att glömma. Statens agerande var minst sagt märkligt.
Då trodde alla det var klart – men det fanns ett litet kryphål till att använda: Högsta Domstolen. Dit gick Älvräddarna men då klev Länsstyrelsen av- i alla fall officiellt. Efter ett år kom beskedet att HD inte tänkte pröva ärendet.
Kampen tog över tre år och kostade stora summor pengar. Trots att bolaget hade rätt hela tiden.
En och annan tyckte nog därför att det lät lite kluvet när landshövdingen vid första spadtaget pratade sig varm över denna landsbygdssatsning – ett projekt som hans egen myndighet alltså gjort allt för att stoppa.
Näckåns Energi är dock att gratulera för sin envishet. Nu kommer bolaget snart kunna leverera lokalproducerad el igen.
Det kan även Bertil Forsberg i Västra Ämtervik göra. Men hans ärende är märkligt ur ett helt annat perspektiv. Han hade nämligen redan ett tillstånd för sitt vattenkraftverk. Förhållandevis nytt, dessutom. Ändå ägnade Länsstyrelsen mycket kraft åt att försöka torpedera det och tvinga fram en ny prövning. Via ett föreläggande förklarades hans verksamhet olaglig och även han fick ordrika inlagor om varför den lagliga anläggningen skulle söka tillstånd.
Staten drev ärendet på skattebetalarnas konto. För Bertil stod dock fyra privat investerade miljoner på spel och han tvingades anlita advokat för att ta ärendet till domstol. I maj i år kom beskedet och den behövde bara en a4-sida för såga Länsstyrelsens föreläggande. Myndigheten har gjort något som inte var lagligt att göra. Tillståndet gäller.
Klappat och klart, kan tyckas, men precis som i fallet Näckån så går Länsstyrelsen vidare och överklagar. De som känner Bertil Forsberg kan nog föreställa sig vilka ord han använde sig av i den dialog som följde. Ni andra får gissa, för det lämpar sig inte för denna tidning.
Men här hände något. Överklagandet dras nämligen tillbaka ”när man gått igenom ärendet en gång till” som Länsstyrelsens tjänsteman beskriver det.
Exakt vilka överväganden det handlade om, det får vi nog aldrig veta. Hans envishet? Eller fick det sunda förnuftet äntligen segra? För tittar vi på de senaste årens agerande från landets länsstyrelser så är det en lång lista med ärenden där anläggningar som funnits i hundratals år plötsligt beskrivs som miljöskador som måste åtgärdas. Kosta vad det kosta vill.
En del har kallat det häxjakt. Andra för ett ideologiskt korståg och många frågar sig hur det är möjligt för staten att driva de här processerna.
Nu har riksdagen försökt styra upp det här med en ny lagstiftning som träder i kraft vid årsskiftet. Nu ska småskalig vattenkraft ses som en resurs – igen. Det beskrivs som en stor seger men skeptikerna är av förklarliga skäl många eftersom ingen vet hur myndigheterna kommer att förvalta regelverket.
Så alla de som funnits på de här barrikaderna de senaste åren får nog ställa in sig på att stå kvar där en stund till.
Text och bild: ERIK EVESTAM
Henrik Lander driver ett Kravmärkt lantbruk, det innebär bland annat att alla nötkreatur får gå utomhus under sommaren, berättar han.
Henrik Lander, ordförande i Teknik och fastighetsnämnden och en KRAV-märkt köttbonde från Sutterhöjden i Värmland. Driver lantbruket Lönngården i åttonde generation. Tidigare jobbade han med ekonomi och EU frågor på redovisningsbyrå. Nu har han sadlat om till bonde på heltid.
Att studera myror på nära håll är spännande och lärorikt. Eventuella bett är helt ofarliga men kan kännas en del.
Myror tillhör familjen midjesteklar och det finns omkring 10 000 arter runt om i stort sett hela världen. Merparten lever i tropikerna men precis som de
Mauds liv består till största delen av hundar. Både av sina egna men också av andras. Tioåriga Ludde (till vänster) har varit dagishund hos Maud sedan han var valp. Mellan dem finns en stark och innerlig vänskap.
Det vankades gräddtårta då Balderums hunddagis i Vånga firade tio-årsjubileum. När Maud Borg startade huddagiset på gården Balderum
