Havren såddes med en hästdriven såmaskin. Hästen är en nordsvensk och heter Semira och den som håller i tömmarna är Bengt Lindgren.
VALDEMARSVIK (JB)
Intresset för att se på vårbruk på gammalt vis lever fortfarande kvar. Ulf Jonsson på gården Bygget utanför Valdemarsvik, samlade några veteranvänner för att harva och så ett fält. Hustrun Else-Marie hade hand om korvgrillning och kaffeservering, som tillsammans drog in 1 300 kronor till Världens barn.
– Det är roligt att träffas så här för att återuppliva hur det var inom lantbruket för inte så länge sedan, säger Ulf Jonsson.
Förutom att det harvades på gärdet med hjälp av gamla traktorer från mitten av förra seklet, kom även häst till användning. Det var nämligen Bengt Lindgren från Ringarum, som med hjälp av nordsvenska märren Semira, sådde havre.
Utan någon nämnvärd annonsering och med kort varsel, så drog evenemanget en hel del folk. Med tanke på väder och vind är det ju dessutom inte så lätt att dra upp planerna så långt i förväg. Det var ju faktiskt inte alls så länge sedan det var fullt snöfall. Då är ju en aktivitet av detta slag ingen större hit!
Men nu var det riktigt behaglig värme, som gjorde att såväl traktorförare och dito hästkörare utan dagens moderna hytter trivdes. På samma sätt med publiken. Det var många och av varierande åldrar som hade mött upp. Det är alltså inte bara de som var med på den tid det begav sig som uppenbarligen är intresserade av hur det gick till med vårbruket fordomdags.
En viktig del för ett arrangemang av detta slag är självklart även den sociala biten. Att träffas och umgås, köpa sig en grillad korv och fika. Sist men inte minst att pratas vid under avstressande former.
På en dag som denna avhandlas såväl det som varit, som dagsaktuella händelser. Skulle de lösningar på världsproblemen som kommer fram vid dessa samtal omsättas i praktiken, skulle säkert världen se annorlunda ut.
De traktorer som kom till användning var två Ferguson Grålle, vidare en något nyare Ferguson, nämligen en 35:a. Sen kördes två av Ulf Jonssons veteraner, nämligen en Fordson Höglund och en Volvo T 31.
På vallen intill var det både parkering och servering. Else-Maries hembakade sockerkaka och den grillade korven hade strykande åtgång. Som vanligt gick allt överskott till Världens barn.
– Det känns bra att samtidigt som vi träffas och har det trevligt kan vi bidra till andra som inte har det lika bra som oss, säger Else-Marie.
Text och bild: HANS ANDERSSON
