Traktorerna förändrade jordbruket

Intendent Kristina Grahm i utställningslokalen.

LINKÖPING (JB)

På Odalmannens museum öppnar nu en ny utställning som visar traktorernas historia. Det är en historia om en samhälle och en landsbygd i förvandling. Traktorns intåg i jordbruket var en stor förändring även om det tog tid innan genomslaget blev allmänt.

Nu invigs utställningen Traktormakt på Odalmannens museum på Valla gård. Den visar traktorns historia och tar även en titt på framtidens traktorer. Mycket informativa och lättillgängliga texter och äldre bilder från lantbruket intill de utställda veterantraktorerna gör att man enkelt kan följa den förändring som skett över tiden.

Idag är det närmast otänkbart med ett lantbruk utan traktor. Ändå är det bara drygt hundra år sedan den första traktorn, år 1905, kom till Sverige. Genomslaget lät vänta på sig då en traktor var dyr och alla hade inte råd.

Traktorns insteg i lantbruket skedde i en tid av stora omvandlingar av samhället och kom att bli en del av dessa. Vem behövde hästen och vem behövde så många anställda på gården när man skaffat traktor? Å andra sidan vem ville arbeta i jordbruket när det industrierna erbjöd högre lön och städerna lockade?

Utställningslokalen ser ny ut men riktigt så är det inte.
– Lokalen är den gamla som vi haft tidigare men det är omgjort inne i lokalen, berättar intendent Kristina Grahm. Vi har gallrat ut bland traktorerna och tagit fram de mest intressanta. Sedan har vi också veporna som hänger här med lite berättelser om hur det var när traktorn kom till gårdarna och vad som hände arbetsmässigt.

– Vi sätter in det i hela det här sammanhanget med industrialismen under det tidiga 1900-talet och hela den här historien med inflyttning till städerna som blev en av konsekvenserna av traktorn. Man behövde inte lika mycket arbetskraft på gårdarna.
– En dramatisk rubrik vi har här är ju Avhästningen. Det fanns mycket hästar på gårdarna men det behövdes inte längre. Det här skedde ju successivt. Många hade kvar hästar på 1950- och 60-talet också men det var många hästar man gjorde sig av med för de behövdes inte längre.

På en av veporna berättas att det 1945 fanns 600 000 hästar i svenska jordbruket och 22 000 traktorer. 1965 var förhållandet 100 000 hästar respektive 160 000 traktorer. Som alltid med nyheter fanns de som tog emot traktorn med brinnande entusiasm och de som av olika skäl fortsatte bruka jorden som förut med häst eller oxar.

– Vi vet ju att kapten Henrik Westman här på Valla dröjde väldigt länge, berättar Kristina Grahm. Han körde med sina oxar nästan fram till han gick bort 1937. Han skötte jordbruket väldigt länge på gammalt sätt.
Traktorerna var dyra när de kom. Det var inte vem som helst som hade råd att skaffa sig en, men exemplet med Westman visar att det fanns fler skäl som avgjorde.
– På 30-talet hade traktorerna utvecklats så mycket så de var mångsidiga och kunde utföra många olika sysslor. Hydrauliken utvecklades och de kunde lyfta tunga saker. Man kunde ha dem till mer än att plöja med. Då blev det lite mer genomslag.

En del man som besökare lätt kommer att tänka på är hur det var att använda de här gamla traktorerna i arbetet. Sitsen var ofta av metall, det saknades alla ansatser till hytt, tak och så vidare. Man var utlämnad till sommarens heta sol och sitta stilla under vinterhalvårets fukt, kyla och blåst. Var det värt att offra hästen för detta? Tydligen var det så.

Den här utställningen är speciell då den visar både utvecklingen av traktorerna som ges ett tidmässigt samhälleligt sammanhang genom berättelserna på väggen intill. Man kan inte annat än beundra de här makalösa skapelserna som med den tidens teknik låg långt framme och banade väg för det moderna jordbruket.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Share