Lasse bestals på nyinköpt fyrhjuling – två gånger
VÅNGA (JB)
I skydd av mörkret kan inbrottstjuven arbeta ostört, i alla fall tills en vakthund börjar skälla, eller inte. Detta är en självupplevd historia i ämnet säkerhet på landsbygden.
Historien börjar med att lantbrukaren på Våmma gård i Vånga (undertecknad) bestämmer sig för att skaffa en ATV (fyrhjuling) med timmervagn och vinsch för att lättare kunna ta ut mindre kvantiteter virke ur skogen vid exempelvis rotvältor, barkborreangrepp och liknande.
En jordbrukstraktor är alldeles för klumpig i skogen, och andra skogsmaskiner är alldeles för dyra. Således, en relativt enkel, helt ny Polaris ATV med en timmervagn inköptes på våren. Det bökiga skogsarbetet blev omedelbart mycket enklare och roligare med denna utrustning som tog sig fram på ett mycket smidigt sätt i skogen. Lyckan varade i nästan två månader.
En morgon i maj när jag kom ut var låset till utrymmet i ladugården där ATV:n förvarades uppbrutet, låskedjan bortkapad från den stock där den var förankrad samt ATV:n försvunnen, tillsammans med åtta vinterdäck som förvarades i samma utrymme.
Till saken hör att detta utrymme saknar fönster, men ändå var det enda som var rört. Hunden hade inget hört, maskinen kan inte ha startats och gården ligger med en enda uppfartsväg, 200 meter lång utan alternativa vägar. Polisanmälan gjordes omedelbart, polis var på plats inom någon timme och var mycket intresserad.
Dagen efter ringer en polis och meddelar att de troligtvis hittat min ATV i en skåpbil i Nynäshamn på väg till Litauen. Polisen hade denna dag spaning på en liga som var misstänkt för den här typen av brott. Vilken tur, när får jag tillbaka min maskin? Nja, den är beslagtagen och rättegång måste hållas. Vi får se. Rättegång hölls tre veckor senare. Efter ytterligare någon vecka hävdes beslaget varefter jag kunde hämta min ATV i Stockholm!
Mannen som körde skåpbilen hade suttit häktad, men kunde bara åtalas för häleri eftersom han inte kunde bevisas ha varit med vid tillgreppet. Han fick en månads fängelse, som dock ansågs avtjänat eftersom han suttit häktad i tre veckor.
Nåväl, jag fick med hjälp av mitt försäkringsbolag hem min ATV efter ytterligare någon vecka. Då var dock säsongen slut för skogsarbete.
Nästa vår bestämde jag mig dock för att byta till en klass bättre ATV. Erfarenheten i skogen var mycket bra, men den första maskinen var lite för enkel och klen. Nu blev det en Polaris 550 med lite utrustning typ servostyrning, motorbroms med mera till ett pris av cirka 80 000 kronor. Denna gång skulle dock inte maskinen stjälas, så jag kompletterade med spårsändare (GPS) och riktigt bra kedjor och lås samt en särskild låsögla i betonggolvet. Jag hann köra ett par veckor i skogen och var mycket nöjd innan jag en morgon kommer ut och… ATV:n är borta.
Nu tillsammans med min stora Husqvarna Raider gräsklippare, visserligen några år gammal, men oumbärlig eftersom jag hade 7 000 kvadratmeter gräs att klippa. Allt exakt på samma sätt som året innan förutom att de denna gång klippt av säkerhetslåset med en hydraulisk bultsax (enligt polisen).
Naturligtvis spårade vi GPS-sändaren för att polisen skulle se var tjuvgodset var. Sändaren spårades och hittades i diket på uppfartsvägen, där tjuvarna slängt den när de gav sig iväg.
Akut kris igen, således. Denna gång hade polisen ingen spaning, så maskinerna var såklart försvunna, troligen över havet. Försäkringsbolaget kontaktades omgående, men har en karenstid för utbetalning av ersättning, vilket naturligtvis är rimligt om maskinerna skulle återfinnas.
I mitt fall dröjde det två månader innan ersättningen betalades ut, då så klart med avdrag för självrisk och värdeminskning. Störst problem var det med gräsklipparen, som var sju år gammal, men i mycket gott skick. Nyvärde cirka 80 000, försäkringen ersatte med 25 000 efter förhandling.
En ny gräsklippare, mindre och billigare införskaffades omedelbart, där finns ju inget alternativ. ATV var ju väldigt bra att ha, men naturligtvis funderade jag på om det var någon idé att skaffa en till. Jag fick tips från skadehandläggaren på försäkringsbolaget om att ett märke hade samma stöldskydd som moderna bilar, nämligen en elektronik som gör att den är mycket svår att starta utan nyckel, en så kallad immobilizer.
Stöldfrekvensen på dessa maskiner som är av märket Can-AM var enligt honom betydligt lägre. På hösten blev det en sådan maskin som fick ersätta de tidigare Polaris-maskinerna och faktum är att den har fått vara kvar, nu i flera år för att göra tjänst både som snöplog och skogsarbetare.
Några reflektioner så här i efterhand:
• Man blir i första hand kränkt av ett inbrott i sitt hem. Känner ibland att man inte vill bo kvar och fortsätta på platsen.
• Hur bra försäkringar (med normalt rejält höga premier) man än har så är man som försäkringstagare alltid förloraren. Dock är en bra försäkring oerhört viktig, då den ändå skyddar mot total katastrof.
• Att bli utsatt för denna typ av planerade brott av ligor är extra obehagligt då man inser att man är iakttagen i förväg. Troligen av någon lokal spanare som sedan rapporterar till det gäng som gör inbrottet.
• Den stora öppenheten i offentliga register gör det oerhört enkelt för tjuvarna att ta reda på allt som finns på en fastighet, människor (med personnummer), fordon med detaljuppgifter, till och med vilka hundar som finns. Är detta till mer nytta än skada, kan man fråga sig.
• I efterhand tänker jag att det var tur att hunden inte skällde så att jag gick ut och fick en massa stryk också, vilket säkert hade blivit fallet om jag överraskat tjuvarna i full verksamhet.
• Polis och väktare via larmsystem kan och ska man naturligtvis använda, men om man bor på landsbygden så är ju deras framkörningstid minst en halvtimme, vilket naturligtvis även bovarna vet om.
Text och bild: LASSE JOHANSSON