Sol och vår med solceller?

Det har gått otroligt fort med utvecklingen av storskaliga solceller på åkermark. Andra halvåret -21 smällde det till och många av oss lantbrukare har fått olika förslag i brevlådan eller blivit direktuppvaktade. Med erbjudande på upp till 16 000 kronor per hektar är det enormt frestande att nappa på ett erbjudande att ställa upp med ett antal hektar mark.

Rent principiellt har jag inget emot storskaliga solceller på åkermark. Jag har svårt att argumentera emot varför det inte skulle vara ok med solceller, men däremot ok att odla vete till etanol eller vall till biogas. Och till skillnad från salixodling så måste inte heller marken i princip hanteras som fullständig nyodling med stubbrytning etc om man skulle vilja återta marken för traditionell odling efter 15-20 år. Eftersom att gräset runt solpanelerna med fördel bör hållas kort och det likaväl som robotgräsklippare kan vara får som sköter det måste ju inte heller marken vara diskvalificerad för livsmedelsproduktion under elproduktionen. Just får känns mest relevant, getter lär väl stå uppe på panelerna och försöka beta och nötkreatur kan få för sig att skita på panelerna och ingen vet väl heller hur tåliga de är om en 1200 kilo köttrasko börjar klia sig emot dem…

Det finns lantbrukare som resonerar i termer av att om man upplåter en del av fastigheten till lukrativa solcellsarrende kan det skapa kassaflöde och ekonomi att investera i övriga gården i exempelvis bördighetshöjande åtgärder, dränering med mera. Oavsett om ägaren brukar marken själv eller har den utarrenderad gynnar ju en sådan utveckling den som brukar övriga marken för traditionella jordbruksändamål.

Om jag däremot vore beslutsfattare som ska göra olika avvägningar skulle jag nog tänka efter en gång till innan jag jublar alltför mycket åt denna typ av energiproduktion. Vi ser att det finns många exempel i landet där markägare som inte vill bruka marken för jordbruksändamål via EU:s stödsystem och med hjälpa av en betesputs kunnat låsa in marken och i vissa bygder starkt hämmat produktionsmöjligheten och utvecklingen för de lokala jordbruksföretagen, inte minst yngre företagare. Det är helt i enlighet med den fria äganderätten, men definitivt stick i stäv med alla politiska ambitioner om ökad jordbruksproduktion och levande jordbrukslandskap. Precis som med vissa avartsexempel där stora markägare valt att köpa mark och plantera igen hela bygder med snabbväxande energiskog, kan jag inte skaka av mig känslan om risken att detta kan accelerera i vissa bygder även med storskalig solcellsel.

Vilket tar mig in på risken för markägaren. De kalkyler som visas upp är på gränsen till bondfångeri. Jag ser liknande tendenser mot när det för drygt tio år sedan var guldgrävartid i vindkraftsbranschen. Kan man verkligen garantera det arrendet i 35 år, när vi inte ens kunnat förutse elpriset ett år i förväg! De erbjudande som jag fått i min brevlåda har dessutom inte ens kunnat räkna rätt förräntning utifrån sina egna kalkylexempel. Ur samhällsperspektiv funderar jag dessutom på behovet att sätta solpaneler på odlingsmark innan varje berghäll, galleria- eller industritak är belamrat med dito paneler först.

Men å andra sidan, till skillnad från ett vindkraftverk är risken för markägaren betydligt mindre med solceller. Ett par lördagar, en grävmaskin och en kätting så är panelerna borta om de lukrativa arrendelöftena inte kan hållas…
Må så gott i det elhypade Sverige önskar Peter

PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare

Share