Olika bygder har olika förutsättningar och gårdsstödet bör kunna anpassas för att både stödja ett aktivt jordbruk och bevara ett rikt odlingslandskap. Det visar en ny studie från Jordbruksverket som tittat på hur jordbruksstöden påverkar strukturomvandlingen inom jordbruket och konkurrensen om mark.
– Idag är utgångspunkten att gårdsstödet inte ska påverka jordbrukets inriktning. Om målet är att stödja ett aktivt jordbruk eller bevara ett öppet och variationsrikt landskap behöver gårdsstödet och EU:s övriga jordbrukarstöd anpassas efter den produktion och markanvändning som behövs för att nå detta mål, säger utredaren Torben Söderberg.
Frikopplingen för 10 år sedan, då gårdsstödet infördes, innebar att jordbrukarna inte längre behövde producera jordbruksprodukter för att få stöd. För att få stödet behöver dock jordbrukarna sköta marken så att den är i gott skick.
I de minst produktiva bygderna gör gårdsstödet att markerna hävdas och landskapet hålls öppet. I de mer produktiva bygderna gör stödet att marken fortsätter att brukas aktivt. I de mest bördiga bygderna har gårdsstödet en försumbar effekt på markanvändningen.
När aktiva jordbrukare behöver mer mark, och den inte säljs eller arrenderas ut av passiva markägare, uppstår en så kallad inlåsningseffekt. Studien visar att inlåsningseffekterna på grund av gårdsstöden är små, cirka 1,5 procent av den totala jordbruksarealen.
I mer produktiva bygder har gårdsstödet medverkat till att förbättra lönsamheten i jordbruket, vilket är positivt. Djurproduktionen kan förbli lönsam och betesmarkerna hålls öppna. Samtidigt kan strukturomvandlingen avta i de mer produktiva bygderna, då mindre lönsamma företag blir kvar längre med hjälp av gårdsstödet.
Gårdsstödet har också bidragit till högre arrende- och markpriser som främst påverkar lönsamheten negativt för de aktiva jordbrukare som behöver mer mark