Karin Lorin, som driver Boställets vedugnsbageri, bakar. Vedugnsbageriet har blivit ett populärt utflyktsmål.
MASPELÖSA (JB)
Med syftet att koppla ihop mathantverket med den offentliga måltiden arrangerar Eldrimner mathantverksdagar i landet. När turen kom till Boställets vedugnsbageri talades det om att Mathantverk berör mer än maten i sig, inte minst folkhälsa och sysselsättning.
Eldrimner är ett nationellt resurscentrum för mathantverk. Många känner igen namnet som arrangör av SM i mathantverk men Eldrimner gör mycket mer än så. Bland annat arrangerar man mathantverksdagar runt om i landet. En av dessa platser har varit Bostället i Maspelösa där Karin Lorin driver sitt vedugnsbageri och kafé. Ett fyrtiotal gäster från branschen och det offentliga köket hade anmält sig till dagen.
Bodil Cornell, verksamhetschef på Eldrimner, berättade inledningsvis om vad mathantverk är och om Eldrimner och deras verksamhet.
– Syftet med den här dagen är att koppla ihop mathantverket med den offentliga ekonomin, sa hon. Tanken är att få in mer mathantverk i det offentliga köket. Därför har vi bjudit in den offentliga sektorn för att få en dialog.
– Nu är vi på tjugonde stället. Vi reser runt i hela Sverige. I tisdags var vi i Norrbotten och nu är vi i Östergötland.
Hon fortsatte med att presentera Eldrimner och att tala om vad mathantverk är. Man förleds kanske till att tro att mathantverk är att hålla fast vid allt gammalt men det är bara delvis sant.
– Det är ingen museiverksamhet, betonade Bodil Cornell. Mathantverk måste ske i liten skala för annars är det inte hantverk. En del har 10- 20 anställda som rör i varsin gryta. Det är inte antalet anställda utan hur man gör produkten som avgör.
Man måste inte heller följa gamla recept.
– Det är mycket utveckling av metoder och produkter, sa Bodil Cornell.
Björn Kvist och Erik Garberg driver Löts gårdsmejeri i Gammalkil och arbetar i linje med detta. Deras getostar och även smör syns på många håll och bland kunderna finns topprestauranger. Erik Garberg berättade om gårdens produktion men han kopplade även mathantverk till en bredare tanke. Maten ska inte vara steril och bakteriefri till oss.
– Vår kropp är genom tusentals år konstruerad för att käka traditionellt tillverkad mat, sa han. Idag så tillsätts bakteriehämmande ämnen som konserverar. Det som industrin gör med de produkter som finns i affären idag är att de tillsätter olika ämnen för att öka hållbarheten och öka tiden till försäljning i affär.
Vad är det som sker? Det är mycket bakteriehämmande stoff som går ner i magen och ner i tarmsystemet. Vår mage och tarmar har som funktion att med hjälp av bakteriehalten bryta ner maten. Äldre personer som har problem med matsmältningen skulle bli bättre och få det lättare genom att äta traditionellt.
När vi är i Frankrike så är det matkultur och en stor upplevelse. Vad sker när fransmän kommer hit till en restaurang? De sitter och får smaka på sin egen ost! Frans- mannen är ute efter svensk mat och matkultur när de kommer. De är inte intresserade av att smaka på sin egen ost. Det kan de göra hemma!
Vi skapar inte ett enda nytt svenskt arbetstillfälle inom turistnäringen eller restaurang genom att sälja fransmannen hans egen ost. Vi måste ändra vårt tänkande i form av vad som är lokal mat och vad kan den användas till, skapa fler arbetstillfällen i det lokala samhället.
– Jag har bakat här i fem år, berättade Karin Lorin som driver Boställets vedugnsbageri. Från början trodde jag att jag skulle ha ett hål i väggen dit folk skulle komma och köpa bröd. Vi hade ett studiebesök hos en mathantverkare från Värmland som sa att har man åkt ut på landet vill man fika.
När Karin Lorin slutligen öppnade portarna så fanns därför både bageri och ett kafé.
– Jag bakar hantverksmässigt bröd men lever väldigt mycket på upplevelsen och utflykten. Det har blivit ett utflyktsmål. Det är rätt så proppfullt på lördagar och söndagar och när man är ledig på sommaren. Ett hål i väggen hade varit svårt. De flesta kommer för att fika och köpa lantbröd också.
– Kaféverksamhet kräver mycket människor. Därför går det åt mycket människor sommartid och på helgerna.
Efter lunchen följde gruppdiskussioner om var och hur mathantverk och offentlig gastronomi kan mötas på tallriken och om hur man tar sig förbi hindren.
Text och bild: BO BÄCKMAN
