Lågtrafikerade vägar kan överföras

Väghållaransvar ger orimliga kostnader för landsbygdsföretag

Här ansluter väg 801 mot Europaväg 22 idag. Efter ombyggnaden av europavägen vill Trafikverket alltså att de boende utmed vägen ska ta över ansvaret för denna, med allt vad det innebär.

SÖDERKÖPING (JB)

Trafikverkets planer på att överföra ansvaret för 2 000 mil väg på landsbygden till de som bor och verkar där, kan få oöverblickbara konsekvenser. Vem vågar investera i en verksamhet på landsbygden om den allmänna väg som finns, kan komma att överföras till enskild och när de boende utmed vägen som en följd av detta, tvingas ta både det ekonomiska och juridiska ansvaret.

Detta med 2 000 mil väg är emellertid endast början, eftersom Trafikverket hänvisar till att vägar med lägre trafikflöde än 500 årsdygnstrafik, klassas som lågtrafikerade. Lågtrafikerade vägar kan omvandlas till enskilda vägar. Det är då fråga om 55 procent av statens vägnät.

– Jag tycker det här är fel mot oss näringsidkare på landsbygden, att lägga också detta på oss, säger Annika Altnäs, som tillsammans med sin man Janne, driver företaget Vänneberga Bed and breakfast, hemma på gården.

Hon konstaterar att på grund av att verksamheten är belägen på landsbygden, med en fantastisk utsikt ut mot Göta kanal, så har de redan idag avsevärt högre kostnader som belastar företaget, jämfört med om de hade sin verksamhet nere i stan. Hon har räknat på detta och det ligger på i storleksordningen 200 000 kronor per år.

– Ser man på skogsnäringen, som är viktig för vårt lands välstånd, ska skogsägarna först bekosta sina egna skogsvägar, men på sikt också det nuvarande allmänna vägnätet.

Vänneberga ligger utmed väg 801, strax norr om Söderköping. Denna väg går mellan E 22 och väg 210 och är en genomfartsled. För södra delen av Vikbolandet är detta en naturlig genväg för att ta sig till Linköping.

Denna väg vill nu Trafikverket göra om till en enskild väg och att de boende utmed vägen ska få överta väghållaransvaret. Det finns enskilda vägar på landsbygden som i huvudsak nyttjas av dem som bor utmed dem, de är enskilda, det är inget konstigt. Men att ta över ansvaret för en väg, som har betydligt större trafikmängd och till största delen nyttjas av allmänheten, är något helt annat.

Nu har det emellertid inte varit så enkelt för Trafikverket att överföra väg 801 som de kanske tänkt sig. Det finns nämligen ett byalag, Byalag Drothem väg 801, med Ingegerd Edman som ordförande och hennes man Hans som sekreterare. De har skaffat sig kunskap på området beträffande väghållning som är imponerande och är därmed inte möjliga för Trafikverket att bara köra över.

– Redan idag svarar 1,5 miljoner av Sveriges befolkning för underhållet av 76 procent av Sveriges vägnät, så att övriga 8,5 miljoner får möjlighet att bekvämt ta sig ut på landsbygden, säger Edmans.

De vänder sig mot det de kallar ”de små stegens tyranni”, nämligen att Trafikverket för över ansvaret till de boende på landet, en väg i taget. Detta är ingen stor händelse i sig för landet som helhet, men självklart för dem det drabbar. Förfarandet ger inte stora rubriker – det handlar ju bara om en väg här och en där. Men när detta är ett mönster över landet, då är det något annat. Som så ofta handlar det om att se till helheten.

Edmans kämpar inte bara för sitt byalag, utan de ser detta som en viktig principiell fråga för landsbygden.

– Det här handlar om att stora ekonomiska åtagande kommer att läggas över på enskilda. Det gäller underhåll och drift, men också det juridiska ansvaret.

De reagerar också på att Trafikverket är en stat i staten. Verket är såväl verkställande, regelstiftande, som dömande. Jovisst, det går att överklaga vidare till regeringen, som inte är en juridisk instans och vidare till Högsta förvaltningsdomstolen, men det gäller då inte sakfrågan i sig, utan att man följt reglerna.

– Det går att väcka talan mot staten i civilmål, vilket med tanke på styrkeförhållandet rent ekonomiskt är Davids kamp mot Goliat.

Det är också minst sagt luddigt. Enligt väglagen får en väg dras in om åtgärden endast medför ringa olägenhet för bygden. Vad som är ”ringa olägenhet” har emellertid aldrig prövats i allmän domstol. Trafikverket hävdar att det i huvudsak handlar om ekonomisk olägenhet och det finns ingen övre gräns.

Edmans kämpar emellertid vidare men är på ett flertal punkter bekymrade inför framtiden. Bland annat dessa.

– Utifrån de erfarenheter vi själva har av Trafikverket, där uppgivna skäl till indragningen av väg 801, ändrats vartefter vi kunnat bemöta dem.

– Utifrån de upplevelser som delgivits oss från andra som haft att göra med Trafikverket – alla vi haft kontakt med har givit upp.

– Utifrån skrivningar i Trafikverkets eget material. ”Resultatet av samråd och yttranden värderas och beaktas i rimlig omfattning.” Det vill säga knappast alls.

– Utifrån infrastrukturminister Tomas Eneroth uttalande i interpellationsdebatten där ministern gav Trafikverket carte blanche att välja kriterier ”från fall till fall.”

Edmans hävdar att det inte finns någon motsvarighet i det övriga samhället på den negativa särbehandling som Sveriges landsbygdsbor är utsatta för. Med tunga ekonomiska pålagor på företagare och tvångsöverföring av väghållaransvar till enskilda fastighetsägare. Så länge det är så klingar regeringens ”satsning på landsbygden” ihåligt.

Text och bild HANS ANDERSSON

Share