Sista etappen av kursen mål med gärdesgården färdigställs.
VRETA KLOSTER (JB)
Det var avslutning på kursen i gärdesgårdsbyggnad som Vreta klosters hembygdsförening hållit med Uno Svensson som kursledare. Man har hunnit byta det trettioåriga staketet på framsidan av Kilenstugan.
Kilenstugan är en av Vreta klosters hembygdsförenings fyra fastigheter. Föreningen köpte den 1968. Den är ett lågt 1600-talstorp med torvtak och tillhör Stjärnorps sockens äldsta.
– Det är en sjuvarvsstuga, berättar Rolf Pettersson som är ordförande i hembygds-föreningen. Om man byggde högre skulle den beskattas så den fick bli såhär låg.
– Kalle i Kilen var den sista boende här. Han var född 1882. Tidigare bodde även hans mamma i stugan.
Efter hennes död bodde Kalle kvar fram till sin död1968.
– Kalle var en klurig gubbe, ungdomarna gillade honom och han var väldigt snäll. Han försörjde sig på att väva band till handdukar och hade en vävstol för det. Han fick bo här mot hyran att han hjälpte till i Perstorp, en gård i närheten.
Att anlägga en gärdesgård på det traditionella sättet är ett hantverk som kräver såväl rätt material som kunnande för att den ska kunna hålla länge. De ska kunna stå uppåt trettio år och det finns dock enstaka exempel på att de i gynnsamma fall stått femtio år. Gärdes-gården runt Kilenstugan är trettio år gammal.
– Kursen har drivits som en studiecirkel, berättar Rolf Pettersson. Vi har varit ett tjugotal deltagare från början.
Av de tjugo var två kvinnor. Det var Mariann Larsson som beskriver sig som ”alltid nyfiken och vill pröva allt” och hennes dotter Christina.
– Först hade vi en introduktionsträff och veckan före jul började vi med att hugga gran, fortsätter Rolf. Vi har haft tretimmarspass här. Idag är det sjätte träffen.
– Det är framsidan vi börjat med. Vi kommer fortsätta med att byta resten under nästa år. På framsidan av tomten har gärdesgården varit mest utsatt av tiden och vädret. Inför kursavslutningen var den klar och man hade en extra etapp på ena sidan upp till en grind att bygga.
Kursledaren Uno Svensson är en välkänd profil i de här sammanhangen liksom i flera andra såsom Vasaloppsveteran och för hans ovanliga och vackra tulpaner vilka Länstidningen har uppmärksammat. Ja, det är Uno från Sjögesätter vid Arnebo i Vårdnäs socken.
– Jag har haft en mängd kurser i gärdesgårdsbyggnad sedan 90-talet, berättar han. Vreta kloster hembygdsförening hörde sig för på Vuxenskolan och så kom jag hit.
Hur gör man då en sådan här gärdesgård som ska hålla tiotals år?
– Granstammar klyvs i sin fulla längd, det vill säga hela trädets längd. Vi använder kil för detta. En del stammar har vridet trä och då försvåras klyvningen. Ibland blir den färdigkluvna stammen omöjlig.
Uno visar bland annat en stam de kluvit och som är så vriden att det rör sig om ett drygt varv på tre meter.
– Även enstörarna ska användas i fullängd. Toppen bör inte kapas.
Börjar en stör bli murken där den står är det bara att dra upp den, kapa den del som varit i marken och sätta ner stören på samma plats igen. Metoden är materialekonomisk och sparar dessutom tid. Det är som att vässa en penna istället för att köpa en ny när den första blivit trubbig. Att göra nya hål och sätta upp nya störar benämns som straffarbete av flera kursdeltagare, särskilt i stenig mark.
Grangrenarna som används för att sammanfoga trinnet och störar vid varje störpar ska vara färska. De får av uppenbara skäl inte vara torra. Innan själva flätningen runt störparen värms de för att bli mjukare och hanterbara.
Betinget eller målet för dagen uppnåddes. Med kursdeltagarnas effektiva och numera ganska vana handlag att uppföra en traditionell gärdesgård behövdes bara de tre avsatta timmarna och ändå hade man haft en halvtimmes fikapaus.
Text och bild: BO BÄCKMAN
