Den som kan sin folkhemshistoria, vet varför Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i västvärlden. När arbetarrörelsen och fackföreningarna fick fäste på 30-talet fick svenskarna lära sig att man inte skulle tro på någon överhet förutom facket och socialdemokratin.
Ett perspektiv som Socialdemokraterna för övrigt hämtade rakt av från kommunisterna som hade ännu tydligare sätt att hantera detta på… När sedan folkhemmet byggdes, växte sig då denna uppfattning allt starkare – förutom broderskapsrörelsen, den del inom sossarna som faktiskt tror på Gud på riktigt.
Är det något som sossarna däremot haft en näst intill religiös inställning till, så är det Förenta Nationerna, FN. Genom tiderna har denna vurm varit uppenbar och med all önskvärd tydlighet än mer nu med denna regering. Att Löfven vill bli en Hammarsköld 2.0 och få tillbaka Sverige bland de tunga genom att få en plats i FN:s säkerhets råd hymlar inte regeringen med. Men till vilket pris…?
Säkerhetsrådet utgörs ju av ett antal av de stora drakarna med vetorätt. Missförstå mig rätt, även jag som svensk tycker så klart det varit hedrande för lilla Sverige att kunna ta plats där och påverka, men frågan är som sagt till vilket pris och vad den praktiska nyttan är. Det är nästan pinsamt hur desperat svenska regeringen agerar för att få till detta. FN utgörs alltså av en massa länder varav en icke oväsentligt antal är riktiga diktaturer. För att vara reell och aktuell kandidat till säkerhetsrådet måste man även ha ett antal av dessa, med våra mått mätt, mindre nogräknade länders stöd.
Svensk media som har stark vurm för den vackra tanken bakom FN:s grundplattform, har inte granskat och rapporterat speciellt mycket om Löfvens resor till Afrika exempelvis. Flera resor har inte bara varit till länder som har det fattigt och det är synd om, utan faktiskt också som klassas som diktaturer. Ingen ska slå i mig att han på dessa friarresor ryter i och tydligt markerar vad vi i Sverige tycker om diktaturer, utan man kan nog med säkerhet förvänta sig att han lever upp till epitet en svensk tiger…
Jag har aldrig förstått sossarnas – och andras vurm för FN. En tandlös koloss som legitimerar att vi i den så kallade civiliserade världen står bredvid och ser på när slaktare och diktatorer mördar och lemlästar sin egen befolkning. Lite tillspetsat kan man ju säga att finns det bara något uns av säkerhetspolitiska intressen (läs olja) i landet så tar USA och några andra NATO-länder ansvaret genom att gå in och rensa upp och sedan när det lugnar sig lite skickar FN in sina fredsbevarande styrkor.
Regeringens utrikespolitik har varit lite av en buskisfars på revyscen där man springer ut och in och smäller i dörrar. Många är vi nog som trodde att Margot Wallström var skickligare än hon lyckats att visa i sin roll som utrikesminister som gjort sig osams med alla möjliga. Utom araberna i mellanöstern, som ju för övrigt har en kvinnosyn som bara det i sig borde räcka för en socialdemokrat att verkligen ryta ifrån åt det hållet. Vi ser alla fram emot det lyckliga slutet på denna buskis 2018 när alla skådespelarna står på rad och tackar för sig och bockar…
Må så gott i det förljugna Sverige som gottar sig med diktatorer, önskar Peter
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland