Lövplattmasken finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Maskarna är en topp-predator, vilket betyder att ingen annan äter dem. BILD: WIKIPEDIA
INVASIV ART (JB)
En av de nyare invasiva arterna är lövplattmasken. Den är ett rovdjur som äter sådant som daggmaskar, vilket påverkar jordhälsan och kan leda till flera problem. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, presenterade nyligen några rön om plattmasken Obama nungara, lövplattmask, som snabbt sprider sig i norra Europa. Masken skapar oro för försämrad jordhälsa eftersom den livnär sig på daggmaskar, som är så viktiga för jorden att man ofta ser rikligt med daggmaskar som ett kvitto på bra jord.
Lövplattmasken Obama nungara är en för Sveriges vidkommande tämligen ny främmande invasiv art. Den upptäcktes här så sent som i november 2024.
Är då oron befogad för att lövplattmasken i förlängningen ska utgöra ett problem för det svenska lantbruket?
Peter Witzgall, professor emeritus vid institutionen för växtskyddsbiologi på SLU, menar att man ännu vet för lite om plattmasken för att uttala sig säkert om dess påverkan.
– Ingen kan säga det, svarar han. Det är omöjligt. Det vore inte seriöst att försöka förutse sådant.
– Det man kan säga är att i Skottland har man upptäckt en liknande plattmask genom att det inte fanns mullvadar kvar på betesmarker. Anledningen till att det inte fanns eller var väldigt få, är att mullvadar livnär sig på daggmaskar och populationen av daggmaskar har minskat.
Enligt beskrivningar av lövplattmasken så härstammar den från Sydamerika, kanske främst från Brasilien och Argentina. Inte minst klimatet här borde ju därför göra att den inte trivs eller överlever, men riktigt så enkelt är det inte.
– Klimatförändringar och torka slår mot all slags mark så om daggmaskar påverkas negativt är det säkerligen ingen fördel för plattmasken. Sedan vet man inte om den kanske trivs i skog, den härstammar från skogar i södra Brasilien och Argentina, men det är väldigt svårt att bedöma i dagsläget.
– Till exempel är klimatet i Paris inte så pass mycket annorlunda än i södra Sverige. Det är ingen större skillnad.
I andra europeiska länder har plattmaskarna etablerats så pass att folk går och plockar precis som man gjorde förut med mördarsniglarna, berättar Peter Witzgall. Människor som vårdar sina trädgårdar plockar hundratals plattmaskar.
– Sedan är det så att man hade en viss förhoppning om att torrperioder skulle slå hårt mot masken, men den överlever genom att dra sig undan, under stenar och stenläggningar. Den drar sig tillbaka och kommer upp igen.
– Det är ganska stora populationer på kontinenten, även i Holland och norra Tyskland. Det är för att stora växtpartier som kommer in till plantskolorna oftast är väldigt kontaminerade.
Det påminner mycket om mördarsniglarna och de är något man får lära sig leva med, men det finns bland annat en stor skillnad.
– Det har jämförts med mördarsniglar och det var någon som sa att man egentligen borde gjort större insatser mot sniglarna. Skillnaden är att mördarsniglarna bara äter växter.
– Plattmaskarna kallas topp-predatorer, det betyder att ingen annan äter dem. Precis som med en örn, ingen käkar en örn.
– Än så länge vet man inte om någon fågel som äter maskarna. Det är svårt att veta varför, men kanske för att de är toxiska. I dagsläget vet man inte om det finns andra djur som kommer äta dem.
Vad man ska göra åt plattmaskarna är än så länge en öppen fråga, men idéer finns och man kan förebygga spridningen genom ett antal åtgärder.
Att växtpartier som levereras till plantskolor söks igenom med särskilt utbildade sökhundar är en. SLU har i sin forskning använt hundar från företaget Byracka Forever, men ”maskprojektet” har avslutats.
– Det gick inte att finansiera, konstaterar Peter Witzgall.
Kartläggning hade definitivt varit bra och i dagsläget är det enda man kan göra att söka med hund. Man hade egentligen velat kartlägga på landskapsnivå och då blir det ju svårt med hundarna eftersom det blir större arbetsinsats.
Text: BO BÄCKMAN
