Att koka egen tvål blev en lyckträff
Tre av de fyras gäng i Kalvsved Humle. Tobias Helmin, Zara Rydman med en stor låda vackert gröna tvålar och Linda Johannesson.
YDRE (JB)
Drängstugan hemma på gården blev för trång. Det nya kokeriet i Rydsnäs börjar också bli för trångt – redan efter ett par månader. Det går bra nu för Kalvsved Humle, trots pandemi eller kanske på grund av.
En kontaktannons ledde till att Brokinds-Tobias träffade Ydre-Elina med den gemensamma basen Stockholm. Båda kände att de hade tröttnat på globetrotterliv och storstäder. De ville ha något annat. Den gemensamma jakten på ett boende på landet ledde till slut till den avstyckade gården Kalvsveds Södergård.
– Vi behövde hitta något som vi kunde försörja oss på och till slut hittade vi humleodling. Nu har vi ett halvt hektar med humle som ska producera kottar i många år framåt, berättar Tobias Helmin.
Starten har inte varit helt enkel. Alla kommer väl ihåg sommaren 2018 med den värsta torkan på länge. Bevattningskapaciteten var inte tillräcklig, så utvidgningen har inte gått i den takt som var tänkt. Om naturen är på humleodlarens sida så kan humlen växa uppemot 20 centimeter per dygn.
Sorterna är allt från vräkiga och storvulna amerikaner till mer modesta nordeuropéer. På Kalvsved Humle får de dock hålla sig inom samma maximala rutnät åtta meter upp i luften. Ursprungstanken var att producera humle till ölbryggerier – en tanke som övergavs. Bryggerierna ville ha humlen levererad i pelletsform och det är svårt för en liten odlare att åstadkomma.
Våren 2020 var det länge kallt om nätterna. Tobias och Elina hade satt sticklingar, många sticklingar, men tillväxten gick inte i den takt som var tänkt. Utan växthus måste man lita till att naturen, återigen, är på rätt humör. Så detta var nog sista året med en satsning på sticklingar till hugade spekulanter med kortare eller längre tålamod på leverans.
Parallellt med arbetet att intressera bryggerier och andra humleodlare tog Tobias och Elina upp spåret med humlens läkande och vårdande egenskaper. Det är inte för inte som man förr i tiden stoppade humle i kuddarna. Man sov bättre då. Eller att militären för länge sedan transporterade med sig humlekryddat vatten. Det höll bättre då.
I ett par år har Kalvsved Humle producerat tvålar med olika dofter. De har fortsatt att utöka med smörjor och oljor för hud- och kroppsvård. En väldigt lyckad taktisk vändning skulle det visa sig, även om det har varit mycket pappersexercis till Läkemedelsverket för att få godkänd-stämpel för hudvård av gårdens hudvårdsprodukter.
– Vi kan inte byta märke på till exempel de eteriska oljorna, utan att förnya säkerhetsdokumentationen till Läkemedelsverket. Det är rigoröst men det är också rätt att det är så, anser Tobias. Han sitter vid datorn med webbplatsen Humle från Kalvsved uppe. Mycket av marknadsföringen sker via sociala medier.
Tobias framhåller att humle är en bra gröda för den som vill bo på landet, men inte kan köpa sig en stor gård, utan precis som det var för honom och Elina en avstyckad del.
– Vi har räknat mycket på detta och det går att leva på inkomsterna från den halva hektaren med humle, konstaterar han, men säger också att det inte är fråga om något lyxigt liv.
Till parets glädje har de fått köpa resterande del av gården så nu äger de 100 hektar med både skog och mer betesmark. Där går det 100 hereforddjur. Men åter till dagens ämne som är hampväxten humle.
Zara Rydman är anställd sedan en månad tillbaka för att ta sig an marknadsföringsoch säljarbetet. Det kommer att bli marknader och event och allt däremellan för henne. Antalet återförsäljare stiger och där tror representanterna för Kalvsved Humle att mycket handlar om en svängning mot både ekologiskt och närproducerat. Varför köpa ekologisk tvål från Italien, när det går att köpa ekologisk handgjord tvål från Ydre istället. Nog har coronapandemin gett det hela en skjuts också. Eftertänksamheten ökar både bland konsumenter och återförsäljare.
– Det är så kul. Jag gillar ju att umgås och prata med människor, säger hon och plockar bland de olika svarta förvaringslådorna i hyllsystemet. Det är sådan åtgång att det hela tiden är urplockat i lagret och ber mig lukta och känna på lite olika tvålar, smörjor och oljor. Det är en tillbakahållen doft som inte tränger sig på. Och det behövs bara en liten klick av krämen för att händerna ska bli insmorda.
Sedan två månader arbetar Linda Johannesson också på företaget. Hennes roll är att tillverka tvålar, krämer och oljor. Under ett bord står dagens skörd av disk. Det är kastruller, vispar och portionerare. När dagens intervjubesök är över är det dags att ta itu med rengöringen. Den gula färgen kommer från lupulinet. Det är det lite klibbiga som sitter längst in i humlekotten och är just gult till färgen.
– Jag behöver koka så det ryker ur öronen för att hålla jämna steg med efterfrågan, säger Linda samtidigt som hon börjar berätta om att en ny linje av produkter är under vardande. Smörjor för människans bäste vän är på gång.
Trion berättar i mun på varandra om alla idéer som finns på arbetslistan. Här ska inte avslöjas för mycket men steget från människans bästa vän hunden till människans trognaste vän hästen är inte långt.
– Det är så spännande! Jag undrar hur det kommer att se ut för oss om tio år, frågar sig Zara Rydman, medan diskussionen tar fart om Kalvsved Humle kan hyra en större del av detta stora hus. Hur stora grytor ska de satsa på vid nästa inköp? Vilken omrörare är bäst? Och vad ska hundsmörjan kallas? Raska tassar kan det vara något?
Facit på alla utvecklingstankar lär komma i en framtid som bara, precis som himlen, ligger runt hörnet.
Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON
