Att gå genom ett hinder gjort av burkar och flaskor skramlar rejält.
NORRKÖPING (JB)
I den sociala miljön som hunden tillsammans med sin ägare lever i kan det ibland kännas skrämmande då oväntade situationer uppstår. Att känna räds la är helt naturligt men rädslan får inte förstärkas, då kan det vara bra att tillsammans med sin hund gå en miljöträningsbana.
En trygg hund är en glad hund men för att hunden ska känna sig trygg måste tilliten till ägaren byggas upp redan som liten valp. Gittan Engberg som är utbildad hundterapeut, beteendecoach och beteendevetare har stor kunskap i hur hon kan hjälpa hundar och dess ägare tillrätta när det uppstår problem.
I skogen runt Sunkerstad, Vånga i Skärblacka där Gittan bor, har hon tillsammans med Christine Wåtz som även hon är hundinstruktör, lagt en miljöträningsbana och inbjudit hundägare till en rolig och lärorik dag.
– Syftet med banan är att förstärka samarbetet mellan hund och ägare, inte skrämma hunden. Vi har satt upp olika stationer där hundarna bland annat ska krypa genom tunnlar, gå på en prasslig presenning uppför ett berg, promenera över en plåt, stöta på ett spöke, passera två portar gjorda av konservburkar och petflaskor, träffa på en person med svart hatt och en stor fladdrande rock, berättar Gittan.
Christina Lehtonen finns på plats med sin hund Laika som är en östsibirisk laika. Laika springer ivrigt runt mattes ben med nosen i marken medan Christina uppmärksamt lyssnar till Gittans information innan det är dags att starta.
– Det är sammanlagt fem ekipage som ska gå banan men vi låter bara en hund i taget gå. Skulle alla gå samtidigt och någon hund blir rädd smittar det lätt av sig till de övriga hundarna, förklarar Gittan.
När Laika kissat är både hon och matte redo att börja.
– Lite ängsligt är det eftersom Laika är en aning otrygg. Men jag har jobbat hårt med henne och hon har blivit mycket bättre, säger Christina.
Vid första stationen ska hunden krypa genom en tunnel. Hon tvekar men med köttbullar och glada tillrop av matte som visar att det inte är något farligt plöjer Laika genom den långa tunneln och väl ute på andra sidan vankas det nya köttbullar.
Uppenbarligen fann Laika det hela mycket nöjsamt varpå hon åter störtar in i tunneln och blir ånyo rikt belönad med en smaskig köttbulle. Personen i hatt och rock ignorerar Laika och spöket som kikar fram bakom ett träd är värt att undersökas lite närmare. Köttbullarna i Christinas ficka minskar snabbt.
– Det är just så här som hundägaren ska agera. Visa trygghet och vara ett med sin hund. Det får hunden att lita på ägaren och tillsammans klarar de ut problemen, berömmer Gittan.
Det är inte tillåtet att säga nej, rycka i kopplet eller fya hunden under banan. Bara belöna med ord och köttbullar. Samt göra bytesaffärer.
– Jag har lagt ut några skankar från vildsvin, älg och rådjur. Meningen är att hunden ska gå förbi dessa men tar hon en skank så ska ägaren utan att säga ett ord byta skanken mot en köttbulle, säger Gittan.
Ute på ett stort fält stannar Christina och Laika. Gittan plockar upp ett rep och börjar dra. En stor boll där en död hare har satts fast börjar sakta närma sig och Laika blir rädd. Då slutar Gittan att dra bollen och Laika får sin belöning som Christina plockar fram ur fickan.
Gittan fortsätter att dra bollen mot hunden som skäller och reser ragg. Ett nytt stopp, en till köttbulle och faran är över. Laika springer fram till bollen och tar haren i munnen. Matte byter ut den mot en köttbulle och klappar om sin hund.
– Precis rätt, säger Gittan. Om jag fortsatt dra bollen har Laika blivit så rädd att det kanske aldrig gått att reparera den skadan. Nu visade hennes ägare att det inte var något farligt. Hunden kände tryggheten genom sin matte och blev lugn.
När dagen är slut känner sig alla, både hundarna och dess ägare mycket nöjda.
– Men nu gäller det att fortsätta träningen på egen hand. Att jobba med sin hund är ett jobb under dygnets alla vakna timmar, säger Gittan.
– Jag är så stolt över Laika som tidigare varit rädd och ängslig. Det märktes att hon tyckte det här var jätteroligt, säger Christina och ger hunden en stor kram.
Text och bild: CARINA LARSSON
