Viktigt att förstå konsekvenserna av varmare klimat och krympande arealer
Gamla betesmarker behöver vårdas och restaureras för att gräsmarksarter ska kunna överleva på sikt. Bild: ALISTAIR AUFFRET
SVERIGE (LT)
Forskare från SLU och Aarhus universitet har undersökt hur svenska växter har reagerat på de förändringar som har skett under de senaste 60 åren. De visar att kombinationen av… igenväxning av gamla ängs- och betesmarker och ökande medeltemperaturer har gjort att många arter har minskat sin utbredning.
Det är väl känt att den biologiska mångfalden påverkas både av att värdefulla livsmiljöer försvinner och av att klimatet blir varmare, men det har varit svårare att visa om dessa hot förstärker varandra och snabbar på förändringarna i naturen.
Genom att jämföra äldre floror från Bohuslän, Medelpad, Uppland och Öland med mer nutida inventeringar kunde fors karna beräkna hur fler än 1 200 växtarters utbredning förändrades mellan första halvan av 1900- talet och början av 2000-talet. Under denna period upphörde bete och slåtter på stora arealer med artrika gräsmarker, det vill säga ängs- och naturbetesmark, som därefter har vuxit igen och beskogats. Samtidigt har klimatet blivit nästan 1,5 °C varmare.
Forskarna upptäckte att arter som är knutna till gamla betesmarker och ängar, som till exempel majviva, smörbollar och korskovall, har minskat sina utbredningar.
– Vi vet sedan tidigare att vi har förlorat många gräsmarker i Sverige, men att se hur detta har påverkat gräsmarksarternas regionala utbredningar är oroväckande, säger Alistair Auffret, docent i ekologi på SLU, som har lett studien.
Analyserna visade också att arter med relativt nordlig utbredning i Sverige var mer benägna att minska sina utbredningar. Å andra sidan gick det bättre för värmeälskande växter och arter som redan från början hade relativt stor utbredning, som kunde dra nytta av de stigande temperaturerna. Dessutom är ganska många av de arter som har ökat sin utbredning mer knutna till skogsmiljöer. Dock handlar det inte om växter som behöver gammal naturskog, utan om sådana som kan etablera sig snabbt på de övergivna och igenväxande gräsmarkerna. Andra arter som det har gått bra för är de som har förts in av människor, som till exempel blomsterlupin och jättebalsamin.
– Vi såg att de arter som det gick bättre för främst fyllde luckorna i deras utbredning, medan växter som föredrar svalare temperaturer minskade mest i syd, säger Alistair Auffret.
En viktig upptäckt var att kombinationen av gräsmarksförlust och klimatuppvärmning innebar ett dubbelt bakslag för vissa arter, och extra nytta för andra. Till exempel minskade gräsmarksspecialisternas utbredning mest i varmare områden. När forskarna undersökte hur samtliga arter inom fem gånger fem kilometer stora ”landskapsrutor” påverkades av de miljöförändringar som skett blev detta samspel ännu tydligare.
Risken för lokala utdöenden var mindre där fler gräsmarker var bevarade, men den effekten försvann i de varmare områdena. Däremot kunde de flesta nya arter etablera sig i områden där både igenväxning och uppvärmning varit stor.
– Det är tydligt att det finns både vinnare och förlorare i naturen, och det är viktigt att ta hand om förlorarna. Samtidigt som de globala fossila utsläppen behöver minskas rejält, behöver vi i Sverige behålla och återställa våra värdefulla livsmiljöer, säger Alistair Auffret.
Text: TOBIAS PETTERSSON
