Återanvändning ligger i tiden och därför vill även jag vara med min tid. Därför återanvänder jag en rubrik till en krönika som redan använts för några år sedan. Denna gång handlar det om att jag kommit till en insikt. Jag har alltid vetat att jag inte kunnat så mycket om det vegetariska köket.

Sedan efterkrigstiden har folkhemmet byggts på några grundstenar. En del är bra och fina. En tidigare bred och god skola är en av dem. En sjukvård för alla är en annan, även om många idag har privata sjukvårdsförsäkringar för att få bättre kvalitet än den offentliga finansierade vården. En tredje är den svenska kommunala musikskolan som nog är en del i att vi exporterat så mycket framgångsrika musiker, antingen det är artister, låtskrivare eller producenter.

Nu i början av oktober ska remissen om bildandet av nya storregioner vara inlämnad. En process som utanför och ovanför den vanliga människans huvud varit en av de viktigaste frågorna för regionala och lokala politiker och tjänstemän de senaste tio åren. Nu ska det äntligen bli dags. I ett första steg ska 21 län bli 12 för att landa i sex. Län alltså. Äntligen ska vi få chansen att bryta upp strukturer som härrör sedan 1654 och Axel Oxelstiernas tid.

Jag vet inte vad det är som lockar med bondelivet och i mitt fall växtodlandet. Men varje höst, vinter och vår blir jag påmind om delar av drivkraften. Varje vinter när snön och kylan, förhoppningsvis i lagom mängd, täcker och bearbetar höstbearbetade fält och skyddar slumrande höstsådda och fleråriga grödor. Maskiner som pustar ut i maskinhallen och på logar, tid för eftertanke, uppföljning och planering inför nästa års kommande rekordskörd. Alltid lika spännande.

I väntan på fullt spannmålslass kan man ibland tillåta sig lite ostrukturerade tankar. Här kommer några av dem.

Så här i skördetider får man en bra möjlighet att från tröskor och spannmålsdragande traktorer idka forskning i trafikbeteende. Många av de vägar som jag nyttjar befinner sig i ett relativt öppet slättlandskap med förhållandevis god sikt och många raksträckor ska tilläggas som grund för dessa observationer.

Nu har frågan poppat upp på sociala medier om hur svenskt lantbruk ska ställa sig till att få korsa svenska nötdjur med sperma från Belgisk Blå. Ni vet den där rasen som gav så kallade monstertjurar som vi debatterade högfrekvent för cirka 20 år sedan. Debatten gick ungefär som med GMO, många förfärades men sedan köper man produkter som innehåller detta med hull och hår i andra sammanhang.

Inte minst COOP som alltid ska framstå som extra goda tog tidigt avstånd ifrån kött som kom från monstertjurar. Inte så himla mycket senare körde man sedan en kampanj med fint nötkött från den gröna ön. Köttet torgfördes som hälsosamt naturbeteskött, men vad man pratade mindre högt om var att det vid den tiden detta begav sig användes Belgiskt blå i korsningsavel till bortåt 50 procent på Irland…

På 80-talet sade lantbruksekonomen Olof Bohlin, från SLU, att lantbruket är den enda branschen som sätter sin egen lönsamhet. Självklart var detta ett mycket magstarkt och till viss del inkorrekt uttalande i dåvarande genomreglerade Lantbrukssverige med lantbruksnämnder som styrde ”allt” och centrala årliga jordbruksförhandlingar. Bohlins uttalande var 30 år före sin tid men hade dock platsat in väldigt väl på 2000-talet.

Måste nog erkänna att jag haft lite smågrubblerier inför att fylla 40. Inte för att de tagit sig några storsvulstiga uttryck i form av panikköp av sportbilar eller olämpliga aktiviteter med hälften så unga damer. Det faktum att jag köpt – leasat – mitt livs första nya bil ska mera ses som ett sammanträffande än som ett uttryck för 40-årskris.