Mycket kan göras visar Vreta Klusters seminarier
Helene Oscarsson, senior projektledare, på utvecklingscentrumet Vreta Kluster, menar att mycket finns att göra för att hjälpa unga lantrukare att våga satsa.
VRETA KLOSTER (JB)
Det finns många förenklingar att göra för unga som vill driva lantbruk. Att se till att livspusslet blir möjligt och att underlätta myndighetskontakter är ett par exempel.
På frågan om hur det skulle kunna bli enklare för unga att ta över eller driva lantbruk idag finns inte ett enda patentsvar, men flera delsvar.
Helene Oscarsson, senior projektledare, på utvecklingscentrumet Vreta Kluster sammanfattar lite av vad som framkommit under flera seminarier.
Första tröskeln för unga är att på något sätt, genom arv, generationsskifte, köp eller annat, få ha en egen gård.
– En svårighet är att gårdarna blivit så mycket större, säger Helene Oscarsson. Gårdarna är väldigt stora och därmed dyra att ta över. En grej skulle kunna vara att successivt kan få ta sig in, börja som deltidslantbrukare.
– Om man börjar som deltidslantbrukare riktar sig inte investeringsstödet till sådana. Man måste vara heltidslantbrukare. Det skulle kunna vara en ändring man kan genomföra.
En annan viktig, ibland helt avgörande, faktor är att det ska vara möjligt att få ihop det så kallade livspusslet som kan utgöras av en rad omständigheter. Finns det barnomsorg kvar, finns det skolor, skolskjuts, finns det kompisar att leka med?
– Det måste gå att få ihop sitt familjeliv.
Även om man saknar anställda och har mjölkkor måste det vara möjligt att få lite ledig tid om man behöver det. Idag finns inga avbytare. Att återinföra någon variant av det tidigare avbytarsystemet skulle kunna vara en väg.
Kontakten med myndigheter går att underlätta för unga bönder.
– Man ska hantera kontroller och regelverk och myndigheter. Man har ingen erfarenhet av det som ung. Det kanske behövs mentorer. Man behöver någon erfaren att luta sig mot och få råd av.
Helene Oscarsson tar även upp samhällets syn på lantbruket. I en nyligen genomförd studie avseende den psykiska hälsan inom lantbruket påvisas flera intressanta saker.
– Det kommer fram att en drivkraft, en positiv sak, som man tycker om med sitt jobb som lantbrukare är att man levererar samhällsnytta.
– Man tycker att man levererar mat, energi och andra nyttigheter till samhället, det är en del av drivkraften, men så får man också tillbaka från samhället att man är en miljöbov. Det tar hårt, inte minst på unga.
– Jag tror att beredskapsfrågan håller på att hjälpa till att ändra det här. Det är positivt för lantbruken, tror jag, att man börjat diskutera livsmedel, sårbarhet och hur man ska försörja sig vid en kris. Det gör att fler tycker att livsmedelsproduktionen är intressant.
Medvetenheten och nyfiken finns där, men den ska omsättas. Att många gårdar försvunnit gynnar varken lantbruk, landsbygd eller samhälle. 2003 fanns det 22 000 heltidslantbruk i Sverige och 2023 fanns det 13 000.Landsbygden glesas ut i takt med att bönderna försvinner.
– Jag tycker att vi inte har råd att vänta hur länge som helst. Det kan inte vara hur få bönder som helst. Blir det för glest mellan gårdarna faller det samman.
–Utan lantbruk får vi ingen mat, då har vi ingen beredskap och dessutom förfaller hela landskapet.
– Det är inte robust. Det är robust att ha människor på plats.
Just människorna, att utgå från de enskilda lantbrukarna och lantbruksföretagen och anpassa olika insatser efter de specifika lantbruksföretagen skulle kunna göra mycket. För att få till en långsiktig robusthet i livsmedelsproduktionen behövs lantbruksföretag av många olika slag, stora som små och med olika produktionsinriktningar.
– Man har olika drivkrafter i sina företag, säger Helen Oscarsson. Någon drivs av att utveckla och expandera, medan någon annan tycker det är lagom med 70 kor och vill också syssla med något annat, kanske entreprenadverksamhet.
– Man bygger sitt företag utifrån sina förutsättningar. Det kanske man skulle börja tänka på lite mer eller ha med mer i diskussionen.
– Folk måste ju få utveckla sina företag som de vill, som passar den familjen och den gården och den jorden. Vissa vill växa, andra vill inte, men alla vill uppnå lönsamhet.
Det finns mycket att göra för att underlätta för de yngre bönderna och som faktiskt samtidigt även skulle gynna de etablerade äldre, beredskapen och hela samhället.
Text och bild: BO BÄCKMAN
