För några dagar sedan flyttade jag stortraktorn och kultivatorn. Jag har förmånen att runda Sveriges 5:e största stad och en förort där man under nästan ett års tid renoverat en genomfart. Givetvis får man numera, där man förut kunde åka igenom nätt och jämnt, klättra upp på kantstenen med ytterhjulen.

Ibland kan jag surna till på banker och det finansiella systemet. Även om jag är mycket nöjd med mina bankrelationer och finanspartners, så kan man inte låta bli att fundera om systemet i stort.

Ja, så är det faktiskt. Fast kanske inte som du tror. Min rubrik siktar inte främst i riktning mot att vi i södra halvan av Sverige ska kämpa för samernas och deras rättigheter. Det får folk göra om de vill, men för mig är ”samefrågan” inte alls så enkel.

Så kom då dagen som man sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Vår stämma och examensdag och inte minst min examensdag som ordförande. När man levt med ett uppdrag så starkt i elva år som jag gjort så är det inte enbart enkelt och skönt.

Denna krönika skulle egentligen handla om stolleprovet Brexit. Hur av centraleuropeisk politisk klåfingrighet, luttrade importberoende britter tror de kommer få ett himmelrike när de nu i skrivande stund fått beslut från EU att utgå! Så besvikna de kommer bli…

Den läsare som följt min spalt genom åren vet att jag kan ilskna till eller frustreras över många fenomen i vår samtid.