Under #Farmingasusual och ytterligare andra hashtags (har inget med droger att göra) såsom exempelvis #vifyllerhyllorna och #vårbruk 2020 vill vi från jordbruket i sociala medier visa att en bransch rullar på som vanligt. Den svenska matproduktionen.
Det är både konstigt och skönt att när andra branscher stänger ned så kör vi på. Så klart mycket problematiskt för den som har en verksamhet som kräver mycket anställd arbetskraft, då det i dessa tider ligger stor sårbarhet i om dessa måste vara hemma för sjukdom eller om det inte går att ersätta med annan arbetskraft. Jag tänker att när det gäller alla volymer av enklare arbetsmoment som våra utländska gästarbetare brukar göra, så vore det väl sjutton likt om det inte skulle gå att får fram svensk arbetskraft, bara man kan hitta ett matchningssätt som den lönekompensationslösning som LRF tagit upp med regeringen.
Det är ju inte enbart lågkvalificerad arbetskraft som finns tillgänglig på den svenska arbetsmarknaden, utan även högkvalificerad dito i form av praktiska industriarbetare, akademiker och studenter. Det handlar väl främst om att hitta ett sätt för kompensation till det löneläget som delar av dessa är vana vid. Jag tror nämligen inte det är så lätt att sälja grönsaker som producerats med lönenivåer som svenska industriarbetare tarvar i ett läge där allt fler får det tuffare med ekonomin.
Med gödning hemtagen i höstas, utsädet på logen och den ekologiska gödseln påfyllt från Linköping, kan man ju känna att så länge dieselleveranserna kommer till Sverige så fixar vi i jordbruket detta. Bara man får vara frisk.
Det är dock rätt skönt att jag i dagsläget inte har några nyckelmaskiner från Italien som stängt alla sina fabriker i skrivandet stund och man hoppas inte det blir fallet i Tyskland, Frankrike och Sverige med flera för då blir vi ståendes med längre leverans på reservdelar. Vidare bävar man för symbolpolitiska åtgärder utan fullt vetenskapligt stöd från politiker som behöver visa handlingskraft. Sådana åtgärder skulle kunna vara att förbjuda alla frakter utom sjukvårdsmaterial och annat strategiskt. Huruvida en generator till en Fiat eller en sensor till en fransk Claas klassas vara av strategisk karaktär kan man fundera över.
Ett annat orosmoln skulle kunna vara att grundsubstanserna till en hel del (djur)medicin och grundsubstanserna till våra växtskyddsmedel till stor del som jag uppfattat produceras i syd – ost asien. Hur påverkar det tillgången till dessa produkter om krisen blir längre?
Som konventionell bonde måste jag vara väldigt ödmjuk för hur sårbara vi är genom att inte ha någon tillverkning och än mindre lager av några strategiska insatsvaror i vårt eget närområde, läs i landet. Som ekologisk bonde måste man vara ödmjuk för att en icke väsentlig del av det ekologiska lantbruket är beroende av flöden i form av bland annat växtnäring och strömedel från det konventionella lantbruket eller icke ekologiska, importerade flöden. Båda sätten att producera är starkt beroende av påfyllning av fossil olja som i dagsläget till cirka 45 procent kommer från Ryssland, Venezuela och Nigeria!
Om det finns något positivt med detta elände vi är i nu så är det nog i alla fall att fler i samhället kommer ha helt annat fokus på beredskap, sårbarhet, svensk livsmedelsproduktion samt vad samhällets kärnverksamheter ska vara och inte massa hitte – på-flum!
Må så himla gott det går och ta hand om dig i det vårande Sverige önskar
