EU valet närmar sig och det har beskrivits som ett ödesval, vilket man nog kan säga att det är. Det finns en tydlig skiljelinje som jag vill att du har span på när du röstar, för det hoppas och utgår jag ifrån att du ska göra! Det är skiljelinjen mellan de som vill se EU som ett överstatligt verktyg som i högre grad ska styra hur vi ska bruka vår mark och leva våra liv. På andra sidan den linjen finns de som i högre grad är beredda att titta principiellt på vilka frågor som lämpar sig på EU-nivå men som vi ändå måste kunna hantera detaljerna i högre grad här hemma. Men även bland det gänget finns det skiljelinjer.
Kolla därför inte primärt vad partiernas enskilda kandidater vill utan vilken partigrupp de tillhör om de kommer till Bryssel. Det är tyvärr för få partigrupper som är beredda att sätta ned foten mot kommissionen när den vill driva på för orealistiska ambitioner, inte minst vad gäller klimat och miljö. Det är aldrig den långsiktiga ambitionen det är fel på utan att för få frågar sig hur ambitionerna ska bekostas med kraftfulla reformer på kort tidshorisont.
Vilket tar oss in på en annan fråga som jag vill du ska vara uppmärksam på. Sverigedemokraterna har ofta blivit beskyllda för att driva populistisk politik som bygger på väljares okunskap. Det finns nog fog för detta påstående, men när det gäller EU-valet och i synnerhet diskussioner om EU:s jordbrukspolitik är det partiet i gott sällskap.
Flera toppkandidater från olika partier – skrämmande nog med god EU-kunskap – vet ändå uppenbarligen inte hur EU:s jordbrukspolitik är uppbyggd.
Jag noterar att många kandidater från både MP, V, S, L men även från C, säger att man vill reformera EU:s jordbrukspolitik så att mera stöd går till mindre och medelstora bönder. Det man oftast menar är att man vill ta från gårdsstödet och föra över till miljö- och klimatåtgärder. Detta låter fint och korrekt och tyvärr ”kommer de undan” med detta. För det de egentligen säger men antingen inte vet eller inte vill säga lika tydligt är att de samtidigt vill driva upp matpriserna rejält.
Man kan ha mycket synpunkter på gårdsstödet (arealbidrag) och det har tydliga nackdelar, men om man tror att man löser något genom att göra om gårdsstöd till miljöersättningar är man okunnig om verkligheten! Att de större får mest i kronor beror ju på att detta är kopplat till areal. Tar man av detta för att föra över till miljöåtgärder blir ju det istället en kompensation för att antingen miljöåtgärden kostar pengar eller att man tappar produktion (inkomst) eller båda delarna. Det som försvinner från gårdsstödet måste tas någonstans ifrån för att upprätthålla bondens intäkter. Det vill säga från marknaden och ditt matpris om inte EU-politikerna är beredda att öka jordbruksbudgeten och göra om miljöstöden så att de inte bara kompenserar utan även ger extra inkomst till bonden för utförda miljöåtgärder. Det är mycket få politiker/ kandidater som är beredda att tydligt stå upp för att de vill öka jordbruksbudgeten. Tvärtom, de flesta vill minska den.
Så tro gärna på politiker som säger att de vill ta stöd från de stora bönderna till de mindre. De menar det säkert. Men tror inte att samma politiker ska kunna göra något vettigt i EU för volymproduktionen i svenskt jord- och skogsbruk. Det är de uppenbarligen för långt ifrån verkligheten för att kunna göra.
Må så gott i EU-medlemslandet Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
