Äntligen var det dags för det årliga kosläppet på Vreta
När de cirka 60 korna av flera raser till slut släpptes ut sprang och skuttade de glatt som besökarna hoppats.
VRETA (JB)
Dagen när de vårystra korna skuttar ut på bete, finns även mängder av andra aktiviteter på Vreta utbildningscentrum. Det är verkligen en folk- och familjefest.
Vårtraditionen med kosläpp, eller betessläpp om man ska vara noga, fortsätter locka mängder med besökare.
Kosläppet på Järngården, Vreta utbildningscentrum, är i sig något av en egen tradition. Dit hade över 4 000 anmält sig via Arlas hemsida, men man räknade från skolans håll med att ytterligare ett par tusen skulle gå att räkna in. Om en i familjen anmält sig och det sitter flera i bilen som kommer så tickar räkneverket snabbt uppåt.
Skolan passar på att visa upp sig och ge själva kosläppet en spännande, trevlig och informativ inramning. Det är inte bara traktorer och kor på skolan, man har ju lastbilar, timmerbilar, skogsmaskiner och mycket mer. En populär åkattraktion var traktortaxin, kön dit fylldes ständigt på. Korv, tipspromenad och annat skoj fanns också.
Den som önskade kunde besöka korna i ladugården och klappa kalvar. Hästar fanns i hagarna, man kunde även gå på hästloppis. För barnen fanns flera aktiviteter, bland annat kunde de åka ”tåg” i ovanliga och skojiga vagnar som elever svetsat ihop. Enligt traditionen bjöd Arla givetvis på mjölk och kanelbulle.
Elever och personal skötte engagerat dagen och visningarna. I vimlet fanns Henric Lagercrantz, instruktör, elevassistent och allt-i-allo på skolan. Han har arbetat här sedan 1996 och berättade att han tidigare haft flera av sina elevers föräldrar som elever.
Att lantbruket förändrats sedan 1996 är välkänt, men en sak man sällan hör så mycket om är avbytarna från förr.
– Jag kom in som avbytare 1996, berättar Henric. Jag var anställd hos Lantbrukets avbytartjänst från början. De lade ner i mitten av 90-talet och då blev jag inkallad hit som avbytare. Sedan blev jag tillfrågad om jag ville börja jobba här.
– Jag började i branschen i början på 1980-talet och det har skett en enorm utveckling. Då var en stor besättning kanske 150-200 kor, idag finns besättningar med 2 000. Det var mer familjejordbruk, nästan alla av de här avbytargårdarna jag hade har lagt ner.
– Avbytartjänsten var subventionerad av staten så lantbrukarna skulle ha råd att vara lediga. Idag finns inte den formen av avbyteri, man får betala fullpris och då var det många som valde att lägga ner eller utöka så man kunde anställa någon.
Henric har till och med fått en guldklocka som skolans huvudman, Region Östergötland, ger till dem som arbetat 25 år. Att han trivs med att jobba här är tydligt.
– Det är roligt. Eleverna som väljer att gå här har ett intresse och vill verkligen göra det här. De är stolta över sin skola. Det är en väldig sammanhållning och de har en väldig känsla för sin skola.
När det började bli dags samlades allt fler vid hagen där korna skulle komma ut. Förväntningarna låg höga i luften. Till slut så hördes rektor Eva-Lena Klofsten i högtalarna. Hon hälsade välkommen och berättade bland annat lite om skolan.
De första två korna som sprang ut i en rasande fart, var utklädda personer. Tiden innan hade man kunnat se de här uppskattade busiga ”kossorna” lite överallt.
När de cirka 60 äkta korna av flera raser till slut släpptes ut sprang och skuttade de som besökarna hoppats. De råmade, smakade på gräset, sprang runt och som alltid sprang de tillbaka mot stallet, men nu var det dags att stanna ute och det hade de inget emot.
Kornas glädje spred sig till besökarna och dagen kändes härlig. Nu är det verkligen vår.
Text och bild: BO BÄCKMAN
