Tänk dig att ett land som inför krav på att en hårfrisörska ska anmäla inom två dagar till Naturvårdsverket när hon har lämnat förbrukade… sprayburkar till avfallsstationen (skyldighet för verksamhetsutövare om rapportering av avfall enligt EU:s avfallsförordning). Eller EU:s krav på att rapportera in skyddade arealer i skogen, där Sverige bara skyddat 3 procent av sin brukade skog. Eller när förslaget från EU om förordning om återställande av naturmiljöer (NRL) innebär att medlemsländerna ska fastställa ett visst årtal/tidshorisont som referens för när man ska ”återställa till” och Sverige väljer förindustriell tid. Eller när ett land tolkar EU:s avfallsförordning som att det är oförenligt att elda grenar och löv i trädgården. Eller ett land där politiken i ett brett antaget riksdagsbeslut 2013 sagt att den Svenska vargstammen ska vara mellan 170-270 individer, fast det i verkligheten är runt 500.
Detta samtidigt som andra länder i samma EU beslutar sig för att tolka avfallsförordningen så att det är den som samlar in farligt avfall som har rapporteringskravet (ex Ragn-Sells/Stena m fl), inte hårfrisörs – kan eller skogsbrukaren med sina tomma förpackningar. Eller när länderna väljer att rapportera olika former av skydd som skyddade arealer medan Sverige enbart rapporterat strikt formellt skyddade. Om Sverige skulle rapporterat samma typer av ”naturskydd” som exempelvis Tyskland gjort skulle över hälften av Sveriges skogsareal haft någon form av skydd. Tro sjutton att Sverige ser sämre ut statistiskt och ger miljörörelsen billiga lögner att bygga retorik runt. Eller att Sverige som enda land använder förindustriell tid som referenshorisont medan de flesta andra EU länder använder året de gick med i EU. Vilket ger helt olika beting att återställa så klart. Eller att det i många andra EU-länder är en ickefråga att elda löv utanför tätbebyggt område.
Svaret på dessa tolkningsskillnader och excellens i självskadebeteende heter Naturvårdsverket som bland andra ihop med ytterligare tre svenska myndigheter på regeringens uppdrag om att se över om förindustriell tid är rätt tidshorisont, ändå framhärdar att Sverige tolkar EU rätt och alla andra länder gör fel!
I Sverige har vi en förvaltningstradition som gör att vi har starka självstyrande myndigheter som endast kan styras via regleringsbrev och särskilda regeringsuppdrag och politiken kan inte peta i enskilda detaljer. Informellt kan en regering påverka en myndighet via utnämning av generaldirektör och vilka ledamöter som ingår i myndighetens insynsråd/styrelse. Om politiken pekar för tydligt med hela handen klassas det som ministerstyre och leder oftast till misstroendeförklaring och avgång, i värsta fall för hela regeringen. I grunden och historiskt har detta varit en god ordning och tradition, när vi har haft avvägande myndigheter som utifrån breda aspekter gjort förhoppningsvis kloka avvägningar. Men i takt med att samhället polariseras, vi lever i olika filterbubblor och olika målkonflikter – inte minst rörande markanvändning – växer sig starka och att allt färre har koppling och försörjning till de areella näringarna, håller inte detta längre!
Vi har kommit till ett läge när det är tydligt att flera myndigheter som t ex Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten blivit alltmera stup – rör i sakfrågor och inte gör de kloka avvägningar som krävs för att vi både ska leva upp till EU:s olika direktiv och förordningar OCH samtidigt öka produktionen inom jord och skog i Sverige. I stället har våra myndigheter i väldigt hög grad tolkat och implementerat EU:s olika ramverk på ett sätt som gör att vi får svårare att upprätthålla produktion och har onödigt högt kostnadsdrivande beting i många frågor. Den politiska nivån som ska göra dessa avvägningar har tyvärr inte använt de instrument man har och när man gjort det tycks det föga bita på svenska självstyrande myndigheter.
Att byta GD tycks inte tillräckligt utan här måste vi nog överväga översyn av systemet, för det kan inte vara meningen att myndigheter helt kan bortse ifrån en politisk majoritet i en fråga. Å andra sidan är detta delikat balansgång för politiska majoriteter kan skifta med tuffa omvärldshändelser och en regering som är rabiat åt andra hållet med ex Miljöpartiet som ansvarig för miljöfrågorna igen, skulle med ännu mera påverkan på myndigheterna vara katastrofal för den stora volymen produktion inom jord- och skogsbruk.
Må så gott i det av självstyrande myndigheternas Sverige, önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
