Det är nog ungefär 10 år sedan jag lyfte tankarna i denna spalt om hur Sverige hanterar framtida migrationsströmmar. Det är nog dags att lyfta det igen. Under 2000-talets första år hade vi, ihop med Tyskland, Europas mest liberala migrationspolitik. Kombinerar man det med den religionsfriheten och ett välmenande hänsynstagande till andra kulturer och traditioner ihop med ett ökande politiska stigma kopplat till Sverigedemokraternas framväxt OCH en bristande förmåga att sysselsätta alla nya svenska – får vi den samhällsutveckling vi nu sett.Ett samhälle med kraftigt ökande klyftor beroende på var man bor oavsett om vi tittar på möjligheterna att få en rättvis skola och start eller att hitta en meningsfull sysselsättning som inte är konstgjord- med ökat utanförskap och parallella samhällen som följd.
”Vi har varit naiva” är ett återkommande uttryck från ledande politiker inom breda politiska rörelser som Moderaterna och Sossarna. Vänsterliberalerna vill fortfarande inte erkänna att kombinationen av att vara en av världens dyrare länder att leva i med en högkvalificerad arbetsmarknad som inte kan betala för några ”enkla” jobb och att ha en stor invandring av individer som är svåra att placera på denna arbetsmarknad är i princip omöjlig i förlängningen.
Sverigedemokraternas framväxt under 2000-talets första år kunde ske av flera skäl. Ett var att S och M vägrade erkänna problemen med migrationen som ett problem och i takt med att allt flera vanliga människor såg detta, uppfattades SD som de enda som såg verkligheten. SD har draggat många väljare i breda läger, inom inte minst de manliga delarna av LO-kollektiven. SD har aldrig velat lyfta lösningarna på allvar hur vi integrerar nya svenskar på arbetsmarknaden av två skäl. Dels för att partiets samlande fråga i grunden är att man är tveksam till utomnordisk invandring men också för att man just draggat så mycket arbetarväljare så vill man inte lyfta vad som krävs för att integrera och sysselsätta fler. En reformerad arbetsmarknad.
Det vågade dock Centern som på något sätt ändå förstod innebörden av sin förhållandevis radikala liberala migrationspolitik. Det var därför Centern och inte Moderaterna vågade lyfta frågor som förändrad LAS och andra förslag som arbetarrörelsen uppfattade som urholkning av arbetsrätten.
För ska man snabbt integrera människor på en av världens dyrare arbetsmarknader i ett högkostnadsland med höga skatter men också väldigt många fria förmåner från välfärdssamhället krävs det att maximalt antal är med och betalar för detta. Då måste man få in fler i riktiga jobb och eftersom att väldigt många av de som kommer till oss inte har svensk gymnasieutbildning måste det till fler enkla jobb och vägar in på arbetsmarknaden. Dessutom visar demografin att de flesta utförarroller kommer ha kraftig brist på arbetskraft om några år så en del som tutas i att man måste vara högskoleutbildad för att vara värd något måste inse att deras framtid ligger i handens kraft.
Ska man då tro framtida klimatprognoser kommer norra Europa vara en av de platser på jorden som blir minst allvarligt påverkade av klimatförändringarna. Det innebär att enormt många människor – klimatflyktingar från när och fjärran – kommer söka sig hit upp. Vi behöver snarast få igång diskussion i samhället i samtliga nordiska länder hur vi hanterar kommande kraftiga migrationsströmmar, vågar ta i nödvändiga förändringar och samtidigt inte gör 2000-talets naiva misstag. Sverige känns därvidlag som det land som har längst väg att gå och svårast att hålla två tankar i huvudet!
Må så gott i ett icke planerande Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
