Två majestätiska douglasgranar, på östgötsk mark, höjer sig över den omgivande skogen
SKOG (JB)
Det finns ett intresse för den storväxta douglasgranen. Om den kan bli ett alternativ till vår svenska gran eller om den, som nytt trädslag, utgör en risk är en fråga som väntar på svar.
Här och var syns douglasgranar i Sverige, men de är än så länge relativt få. Intresset finns dock och mycket kan locka med den här nordamerikanska jätten som i kustnära områden i Nordamerika kan nå en höjd om imponerande 100 meter. Här antas den, enligt vissa källor, som mest nå 50 meter.
Den är införd till Europa och återfinns främst i Tyskland och Frankrike och finns även i Danmark. Det är två varianter som är aktuella i svenskt skogsbruk, grön och grå douglas.
När man läser eller hör om arten så framstår den som känslig i späd ålder och att den kräver en större omsorg i skötseln. Plantorna är bland annat frostkänsliga och utsatta för betande vilt, men å andra sidan nämns inte granbarkborre. Kan det vara så att douglasgranen är resistent eller i alla fall mer resistent mot dessa angrepp än vår inhemska gran?
– Det kan jag inte svara på, säger Karin Hjelm på Skogsforsk, seniorforskare och docent.
– Det finns för lite douglasgranar för att vi ska kunna säga något om granbarkborre än.
Med tanke på sådant som klimatförändringar, kan douglas bli ett alternativ till vanlig gran?
– Det håller vi på och undersöker nu. Vi har börjat med lite olika projekt för att titta på vilka provenienser (ursprung) som skulle kunna passa för svenska förhållanden.
– Beroende på var den ursprungligen kommer från så beter den sig väldigt olika. Frågan är vad som passar bäst för svenska förhållanden.
– Den är känslig för frost. Det beror väldigt mycket på hur man hanterar plantorna och hur de har lagrats under vintern också, om det varit kallt eller om de fått stå i lite mildare klimat. Jag håller på att försöka förstå hur det här materialet jag följer fungerar.
Man kan läsa på olika ställen att plantorna kräver mer skötsel de första åren och att de är känsliga för just sådant som frost.
Karin Hjelm. Hon berättar att man följt samma planta de första åren, efter man planterat och även i plantskolan där man odlat fram dem.
– Vi vet ju exakt hur vi ska hantera våra gran- och tallplantor, men när det kommer något nytt så vet vi inte.
Vad ett ökat bestånd av douglasgran i Sverige betyder för ekosystem och andra trädslag vet man inte, än. Det tycks dock inte finnas något uppenbart skäl för någon större oro.
– De har odlat douglas med framgång i Tyskland och i Danmark. När man pratar med dem så verkar de inte speciellt oroade över att douglas skulle bli invasiv eller orsaka några bekymmer så.
– Det där är ju också svårt att veta när man inte har så mycket. I ett förändrat klimat vet man inte heller vad som kommer fungera. Hela ekosystemet förändras ju när det blir varmare. Sedan kan det vara svårt att säga exakt vad som gjorde vad.
– Skulle det hända någonting med granen, vi odlar ju bara gran och tall, att all gran dör, då har vi ju inga träd kvar alls. Då kanske det är bättre med ett alternativ. Vi måste titta på olika alternativ för att säkra upp framtiden och då är douglas ett bra alternativ.
Det finns alltså inte tillräckligt stora bestånd i Sverige än och det medför ett för litet underlag för att säkert kunna säga något generellt.
Karin Hjelm berättar om försök man gjort för att komma undan att plantorna är känsliga i början efter plantering.
– Vi har försökt plantera under skärm och då under björkskärm och då klarar de sig bättre undan frosten.
– Det är ett tips att inte plantera direkt på ett kalhygge utan att ha lite hög eller låg skärm som skyddar plantorna mot frostskador den första tiden. De klarar skugga.
Det bästa är att testa sig fram i mindre skala och vara noga med att notera allt som händer.
Text och bild: BO BÄCKMAN
