Vem behöver eget statsråd?

Sommarens regeringskris har visat vad landsbygden är värd. När regeringen nytillträdde med aktivt bistånd av Centern under löften som återstår att se graden av infrielse av, hände något remarkabelt.

Löfven valde att inte tillsätta någon ny landsbygdsminister, utan har lagt hela paketet landsbygd på en redan tyngd näringsminister. Den som vill verka hurtigt positiv och vill se sig som vilken företagare som helst bejakar att vi ligger direkt under näringsministern. Jag har dock en liten fundering till dig; Avstå då gärna alla EU-stöd och verka som den sanna fria företagare som du vill jämföra dig med och lev i tron att politiker över tid kommer betrakta matproduktion som vilken bransch som helst… Historien visar med all tydlighet annorlunda. Man kan travestera den från 30-talet Amerikanske diplomaten Chester Bowles som sade att ”Government is too important to be left to politicians” med mitt talessätt att mat är för viktigt för att ansvarstagande politiker ska våga lämna makten om maten till marknaden.

Redan på Reinfeldts tid så avskaffades jordbruksministerposten och gjordes om till en landsbygdsminister och nu tas alltså nästa steg. Jag kan inte säga att jag tycker Reinfeldts grepp har stärkt oss varken som bransch eller företagare, men det var säkert aldrig tanken heller. Vidare är skogen en – än så länge – från EU nästan helt stödbefriad bransch. Ändå är frågor kopplade till skogens brukande så otroligt hårt kopplade till EU:s olika strategier och policys och behöver därför bevakas av ett särskilt statsråd. Nu kan ju den pragmatisk lagde invända att bättre med en näringsminister som har lite status och pondus inför statsministern än vad vår senaste och kanske sista landsbygdsminister hade och dessutom hanteras ju frågorna i vardagen av samma tjänstemannakader på departementet som är proffs på området, oavsett minister eller ej. Men man ska inte förakta symbolvärdet av att näringar som jord- och skog, i ett läge där otroligt avgörande frågor rörande brukande och ekonomi avgörs i Bryssel – saknar en människa av kött och blod som har odelat och enkom ansvar för detta!

Nu har vi en näringsminister som vi i efterhand kan tänka redan när han tackade ja till uppdraget, hade börjat fundera på att logga ut från posten! Hur starka nattmanglingar i Bryssel är denna beredd att göra för att ro hem de sista detaljerna. Säga vad man vill om Göran Persson, men avgörande delar av finansiering av Landsbygdsprogrammet och vissa andra delar lär han själv vid sen nattförhandling drivit fram. Som statsminister. Något som låter som science fiction med dagens regering.

Så här står alltså det enda landet i Europa som kallar mat- och energiproduktion från fotosyntesen för miljöfarlig verksamhet också ensamt i princip i hela västvärlden med att inte heller ha ett statsråd med huvudsakligt uppdrag att värna och bevaka de areella näringarna. Återigen sticker vi ut på ett icke smickrande sätt. Det är anmärkningsvärt att till och med länder som Australien och Kanada med en starkt utpräglad tradition av frihandel och marknadsliberalism inom jordbruket, ändå har en egen jordbruksminister!

Jag undrar stilla hur länge vår fredsskada ska hålla i sig och vårt självskadebeteende kan fortgå?

Må så gott i det unika Sverige önskar Peter

PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare

Share