Arbetskraft från Estland, Lettland, Litauen och Polen fixar skogsplanteringen

Calle Rahm har lyft ner en pall med kartonger och hjälper Gunnar Spetz att lasta.

SVERIGE (JB)

Åskilliga miljoner plantor ska planteras varje år i Sverige. Många självverksamma skogsägare med måttliga planteringar klarar sig ofta själva men i många fall, då det kan vara stora planteringsobjekt så måste lejd arbetskraft utföra planteringen. Här har en stor förändring skett sedan Berlinmuren föll 1989 och när de baltiska länderna senare kom med i EU och kunde tillgodogöra sig den fria rörligheten för arbetskraft inom EU.

Tyvärr finns idag ytterst få svenskar, framförallt ungdomar, som klarar av att utföra detta arbete. Ungdomar som vuxit upp utan kontakt med arbetslivet på landsbygden med jord- och skogsbruk vet inte vad det handlar om. I ärlighetens namn ska sägas att läget avseende inhemsk arbetskraft är situationen bättre i Norrland än i södra Sverige.

Sedan ett tjugotal år tillbaka, utförs all plantering i Sverige av personer från Estland, Lettland, Litauen och Polen, de är duktiga och gör ett bra jobb. Plantering är ett jobb som kräver en viss kunskap om hur växter ska behandlas för att de ska rota sig och växa. Man kan naturligtvis fråga sig om inte maskiner skulle kunna göra jobbet, visst många maskiner har tagits fram och testats genom åren men ingen har fungerat till full belåtenhet. Det beror på att det handlar om levande växter som ska ner i mineraljorden, vi har en högst skiftande terräng som gör det svårt. Manuell plantering kommer att krävas även i framtiden.

De vanligaste trädslagen som planteras är naturligtvis gran och tall. Därutöver planteras lärk, björk, poppel, ek och fågelbär i avsikt att bilda bestånd. Ytterligare trädslag kan förekomma men då i form av vårdträd i någon form.

Det finns två typer av framtagna plantor, barrotsplantor och täckrotsplantor. Ursprungligen fanns bara barrotsplantor vars framställning börjar med att frö sås på friland och där får växa i ett eller två år för att sedan omskolas. Plantorna planteras om på friland dock med större avstånd mellan plantorna så att de har utrymme att växa både med sitt rotsystem och grönkrona under ett eller två år. Efter tre eller fyra års växttid på friland tas plantorna upp, packeteras och distribueras ut för plantering.

Med täckrotsplantor får den som planterar ett lättare arbete med betydligt högre prestation. Täckrotplantor togs fram redan på 1970-talet. Pionjärer med täckplantor var skogsbolaget Kopparfors i Gästrikland men sedan har planttypen utvecklats mycket och får nog anses vara den bästa plantan för plantering på markberett hygge. Det har också tagits fram en variant mitt emellan de ovan beskrivna plantorna, pluggplantor.

Det är egentligen från början en täckrotsplanta som framställs genom att man sår ett frö i varje pipa i en plastkassett som är fylld med ett torvextrakt. Där får täckrotsplantan växa, först i växthus och senare utomhus för att härdas, ett eller två år till färdig planta. När det gäller pluggplantan så flyttar man plantor från kassetten och planterar på friland där de får växa ett år och blir då en robustare planta.

Svenska Skogsplantor har en intressant variant av täckrotsplanta gran som är betydligt kraftigare vilket betyder grövre stamomkrets och längre ovanjordsdel, inemot 40 cm, och då liknar pluggplantan men är mycket rationellare att ta fram genom att den kan växa färdigt till sin storlek i en plastkassett med större volym torvsubstrat till rötterna.

När det gäller plantering efter gjord föryngringsavverkning på normal fastmark som är markberedd så gäller täckrotsplantor som givetvis ska vara behandlade eller utrustade för att minimera angrepp av snytbaggen. Plantorna behöver dessutom behandling för att motverka skada av viltbetande hjortdjur, i första hand älgen.

Alternativet när det gäller granplantor är barrotsplantor som är betydligt större och grövre i stamomkrets som fler väljer om man har extremt gott om vilt men också där man kan vara rädd för en ymnig örtvegetation. Trots markberedning innan plantering skulle örtvegetationen kunna kväva de mindre täckrotsplantorna och de används även på frostbenägen ståndort då en etablerad barrotsplanta snabbare kan nå frostfri höjd.

Dessa barrotsplantor eller pluggplantor är de enda tänkbara när det gäller hjälpplantering. Det gäller att snarast efter den första planteringen göra hjälpplanteringen om det behövs. Här kan man då inte göra en maskinell markberedning eftersom det ändå finns många plantor som ska växa vidare. Man kan behöva göra en manuell markberedningsfläck för varje planta med kombinationsredskap av typ Bodenhacka.

När det gäller utrustningen för att plantera täckrotsplantor så används ett planteringsrör som man slår ned i marken och öppnar käftarna på, släpper ned en täckrotsplanta med dess rotklump genom röret. När plantan med rotklump kommit på plats lyfter man upp röret och trampar till runt plantan och går vidare till nästa planteringspunkt.

Som medeltal kan man säga att det ska planteras cirka 2500 plantor på en hektar och för att täcka upp hela ytan sätter man plantor efter ett kvadratförband så att alla plantorna har två meter till nästa planta. Det kan även vara ett rektangelförband där ett mått givet som två meter mellan markberedningsraderna. Vill man ha ett större antal plantor per hektar, får man krympa avståndet i raden mellan plantorna till kanske 1,6 meter, då blir det något över 3000 plantor per hektar.

Ett planteringsproffs i Norrland på stora markberedda hyggen med effektiv försörjningskedja av plantor på hygget kan plantera 300 plantor i timmen vilket betyder fem plantor per minut, då kan förtjänsten också bli god. I våra trakter med mindre hyggen och därmed större andel ställtider med flyttar och planthämtning kan utsatta plantor ligga i intervallet 150 – 200 stycken per timme vilket betyder en planteringstakt på cirka tre plantor per minut.

Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM

Svenska jord- och skogsbrukare får i år 153 miljoner i utdelning från Landshypotek. Den egna bankens överskott för 2017 delas ut till låntagarna inom jord- och skogsbruk.

Av dessa delas 22,1 miljoner ut till jord- och skogsbrukare i region Östgöta och för Värmland 8,1. Utdelningen fastställdes nyligen när Landshypotek ekonomisk förening höll stämma på Gröna Lundsteatern i Stockholm. Landshypotek Bank ägs av cirka 40 000 lånekunder inom jord och skog, organiserade som medlemmar i Landshypotek ekonomisk förening. Bankens vinst för 2017 delas ut till medlemmarna. De senaste sex åren har Landshypotek delat ut drygt 900 miljoner till svenska jord- och skogsbrukare.

Landshypotek bank gjorde ett bra resultat under 2017 och rörelseresultatet uppgick till 339,2 miljoner. Vid föreningsstämman i Landshypotek ekonomisk förening fattades beslut om att 153 miljoner delas ut till bankens medlemmar, vilket är nio procent på medlemmarnas insatser. Låntagarna i Landshypotek bank kan därmed se fram emot miljonutdelning från sin bank i maj. – Genom att vinsten går tillbaka till oss låntagare kan vi säkerställa att pengarna ärkvar inom näringen. Det är ett viktigt tillskott för fortsat utvecklat företagande och boende på landsbygden, säger Per-Olof Hilmér, ordförande i Landshypotek ekonomisk förening.

– Det är fantastiskt att jobba på en bank där det är tydligt vart vinsten går. Det är också en viktig del i vår uppgift att fortsätta säkerställa att det går att driva svenska jordoch skogsbruksföretag, ha svensk livsmedelsproduktion och välskötta skogar, säger Per Lindblad, vd för Landshypotek bank.

Lördagen den 21 april nyinvigdes Södras sågverk i Långasjö tillsammans med över två tusen. Under 2017 investerades drygt 100 miljoner vid anläggningen för ökad kapacitet och effektivare produktion. Satsningen har även skapat 25 fler arbetstillfällen

Över två tusen besökare från runt om i Götaland närvarade när Långasjö sågverk invigdes på nytt. Temat för dagen var ”Här skapar vi gemensamt en hållbar framtid”. Det tog sig form bland annat under invigningsceremonin där hela kedjan från skogsägare, skogsinspektor, medarbetare, kund och den framtida generationen knöt band istället för att klippa band.

– Jag är stolt över det vi har gjort i Långasjö. Genom denna investering på 100 miljoner kronor har vi skapat ett effektivt och modernt sågverk där vi kan producera en ännu större volym till lägre kostnad och möta efterfrågan på våra hållbara produkter. Investeringen gör anläggningen väl rustad för framtiden och stärker vår position på marknaden, säger Jörgen Lind – quist, affärsområdeschef Södra Wood.

Sågverket producerar bland annat paneler och reglar men även målade produkter, en produktkategori där efterfrågan ökat varje år sedan 2013. Leveranserna sker framförallt till Holland och Sverige, två marknader där trycket på byggträ är högt. – Efterfrågan på marknaden är stor och vi ser redan positiva resultat från investeringen. Sågen har varit i full produktion med den nya utrustningen sedan november 2017 och presterat enligt plan, säger Jörgen Lindquist.

Investeringen om drygt 100 miljoner ger anläggningen en kapacitetsökning på 30 procent från 280 000 till 360 000 kubikmeter per år. Produktionen blir också effektivare genom bland annat bytet av en klensåglinje till en profilerande mcirkelsåglinje med en hastighet om 150 kubikmeter per minut jämfört med de tidigare 88. Utöver den nya såglinjen har det även byggts en ny paketläggare, ny virkestork och ett nytt virkesmagasin på 8 000 kvadratmeter.

Källa: www.sodra.se

Värmlands läns luftvårdsförbund bjöd in till öppna föreläsningar om luften i Värmland

Stefan Andersson, markspecialist på Skogsstyrelsen berättade om arbetet med att motverka skogsbrukets försurning och det sker i första hand genom askåterföring till skogen.

KARLSTAD (VB)

Den 19 april var det dags för Värmlands läns luftvårdsförbunds årsmöte. Man bjöd in medlemmar, allmänhet och media att lyssna på föreläsningar och redovisning av luft- och vattenmätningar i Värmland. Föreläsningarna hölls på Karlstads bibliotekshus och avslutades med ett studiebesök på Karlstad Energi AB, Hedenverket och den nya biobränslepannan.

Per Erik Karlsson, Svenska Miljöinstitutet, Göteborg, inledde föreläsningarna med en redovisning och utvärdering av mätningar av luftföroreningar och markvattnets kvalitet som genomförts på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund.

I slutet av 1960-talet uppmärksammades problemet med försurning för första gången i Sverige, med fokus framförallt på försurade sjöar och fiskdöd. I början av 1980-talet tillkom frågan om skogsdöd. Detta bidrog till starten på Krondroppsnätet 1985 vars syfte var övervakning av nedfall och markvattenkvalitet i skogarna. Med krondropp menas nederbörd som har passerat genom trädkronorna till marken.

Krondroppsnätet omfattar idag 62 ytor i Sverige från Skåne till Norrland. Här mäts lufthalter, våtdisposition, torrdisposition, krondropp och markvattenkemi. Ett stort antal ämnen mäts, bland annat svavel- och kväveföreningar som har stor betydelse för försurnings- och övergödningsproblematiken.

I Värmland finns tre provytor, från Transtrandsberget i norr, Blåbärskullen och till Södra Averstad längst i söder.

Mätningarna har visat att svavelnedfallet i Sverige har minskat med mer än 80 procent de senaste 20 åren, i takt med Europas minskade svavelutsläpp.

Svavelnedfallet i Värmland har enligt Per Erik Karlsson minskat upp till 95 procent i takt med minskade tillstånd för svavelutsläpp i länder var utsläpp tidigare påverkat Sverige. Som exempel gav Per Erik fartygstrafiken vars tillstånd för utsläpp på grund av fartygsbränsle har minskat.

Trots den kraftiga minskningen av svavelnedfallet är sjöar och skogar fortfarande sura i stora delar av Sverige och återhämtningen kommer att ta tid. En faktor som enligt Svenska miljöinstitutet kan försena återhämtningen är det ökade uttaget av biomassa från skogen i form av grenar och toppar, så kallat grot.

I skogar med överskott av kväve kan återhämtningen försenas mer.

Markvattenmätningar inom Krondroppsnätet visar att det inom flera områden, framförallt i sydvästra Sverige, finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp. Enligt Per Erik Karlsson har kvävenedfallet i Värmland minskat med en statistiskt säkerställd nedgång med cirka 30 procent.

– Södra Värmland överskrider fortfarande gränser och detta skulle på sikt kunna påverka till exempel förekomst av blåbär, då det börjar växa gräs istället för blåbärsris, berättade Per Erik.

Skogsstyrelsen arbetar med att motverka skogsbrukets försurning och det sker i första hand genom askåterföring till skogen. Detta berättade Stefan Andersson, markspecialist på Skogsstyrelsen mera om.

För att bibehålla skogsmarkens näringsbalans menade Stefan Andersson att uttag av grot bör kompenseras genom återföring av aska före, i samband med eller efter uttaget. Askåterföring bör alltid ske om grot tas ut på starkt försurad mark och torvmark. På övriga marker bör aska återförenas om uttag av avverkningsrätter görs i större omfattning.

Spridningsbar askprodukt bör huvudsakligen komma från skogsbränsle eller rent träbränsle. Den ska vara härdad. Den bör innehålla näringsämnen i tillräcklig mängd men får inte innehålla för höga halter av tungmetaller eller andra giftiga ämnen och föroreningar. Stefan Andersson berättade vidare att askan ska spridas så jämnt som möjligt och att man ska undvika markskador och skador på träd.

Man ska tillämpa skyddzon vid exempelvis vattendrag, fornlämningar och bebyggelse. Spridning under perioder med hög avrinning ska göras så att näringsämnen inte riskerar hamna i sjöar eller vattendrag samt att aska som sprids på färska hyggen ska vara extra väl härdad.

– Askåtetföringen till skogen är stabil i Sverige men vi har en sämre balans i Värmland och Skogsstyrelsen jobbar med den här frågan i Värmland, sa Stefan Andersson.

Eftermiddagen avslutades med ett studiebesök på Hedenverken och en visning av den nya biobränslepannan Heden 3 som är ett fliseldat kraftvärmeverk. Till största delen eldas här grotflis och all aska från Heden 2 och 3 återförs till de Värmländska skogarna.

Värmlands läns luftvårdsförbund är en ideell förening som består av 50 medlemsorganisationer, företag, kommuner och myndigheter, som har intresse i luftkvalitetsfrågor i Värmlands län.

Text och bild: PERNILLA SVANG WALLBOM