Tänk dig en bonde som grusar upp en plan och ställer upp en soptunna bredvid. Grusplanen ligger intill några natursköna och artrika betesmarker som vetter mot en badsjö och med sin omgivande skog ger en underbar naturvandring för naturflanören. Fram till grusplanen går en liten grusväg som bonden använder några gånger om året för att ta sig till och från några fält som finns bortom beteshagen. Han brukar sladda till vägen nå’n gång om året efter vallskörden, även om det egentligen inte behövs för han själv kör där så lite och då med traktorer och 4-wd bilar.
Samma bonde kommer till stan och ska snabbt in till sin revisor – som för att kunna erbjuda bra pendelmöjlighet och bra lunchalternativ för sina medarbetare, valt en central placering i stadens kärna. Vår vän bonden som ska in med några papper till sin revisor får lägga i för tre timmar och 20 kr som minimum i parkeringsautomaten, trots att hans ärende till revisorn bara tar cirka 15 min. Även om det bara är 15 kr, tycker vår lantlige vän att det är mycket för 15 min och dessutom tar det med kortbetalning och automaten i andra änden av parkeringen lika lång tid att betala som att springa in till revisorn.
Han skippar faktiskt parkeringsavgiften och blir belönad med en parkeringsbot, eller avgift som man gärna försöker kalla det, när han kommer ut. Gul och grann viftar den i vinden, fastklämd i torkarn. En liten ramsa med ord som inte behöver omnämnas här undslipper vår vän. En betydligt samvetsgrannare samhällsmedborgare som råkar passera kan inte låta bli att göra en kortpredikan inför vår vän och använder argument som att det är för ”allas trevnad”, ”kollektivet har en kostnad för parkeringen” och ”hur skulle det se ut om alla parkerade som de ville..”
Ja hur skulle det se ut? Bedrövligt förmodligen och rörigt minst sagt. Vår vän återvänder hem 400 spänn fattigare. Eftersom det är sommar ska han åka i väg i kväll och kolla till kvigorna på betet. Han kommer knapp fram på vägen för att badplatsen vid sjön är belamrade med badande och svalkande sommargäster samt naturälskande statsmänniskor som beundrar alla arter i betet som vår numera kända vän och hans far och farfar under flera generationer hållit djur på.
Samma bete som omgärdas av skog där han och tidigare generationer avstått kortsiktiga vinster genom att sköta skogen på ett ”normalt bondeskogssätt” med långsiktig planering, gallring och röjning och trädslagsval. Stimulerad och lite förbannad över dagens statsupplevelser, åker han hem och hämtar en gammal brevlåda, en stolpe och en skylt.
Han sätter upp brevlådan på stolpen bredvid grusplanen och på skylten skriver han: P-avgift alla dagar 5 kr/timme, minsta avgift 3 timmar. Utebliven parkeringsavgift beivras Storgårdens Lantbruk AB. Innan han hinner plocka in verktygen kommer de första återvändande sommargästerna. När de ser skylten blir de rejält upprörda. De har ju alltid parkerat här, även innan grusplanen blev så stor… ”Snål bonnjävel, mumlar någon…”. ”Ni har ju bidrag för detta”, säger någon annan… Det som är så naturligt i en värld är inte självklart några mil därifrån. Välkommen till landsbygden, öppet året om, dygnet om! Gratis dessutom!
Må så gott i det för stadsboende alltför självklara Sverige önskar Peter
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
