Jag kan inte låta bli att bekymras över den stigmatiserade och förenklade debatt som tillåts grassera och att detta inte bara understöds, utan snarare vidmakthålls och förstärks av de tyngsta nyhetsforumen. Ett sådant utmärkt exempel de senaste månaderna är nyheterna om forskarrapporterna som slår fast den alarmerande insektsminskningen. Nyheter som TT i varje sådan rapport fångar upp och kavlar ut relativt onyanserat och som snabbt växlas upp av miljöorganisationer, miljöengagerade enskilda medborgare och politiska grupperingar som ett skäl för att drastiskt vidta kraftfulla åtgärder.
Men är det verkligen så illa som rapporterna och domedagsprofeterna säger? Inte med all självklarhet. Senaste rapporten som kavlats ut gör anspråk på att vara en heltäckande litteraturstudie inom ämnet insekters förekomst de senaste 40 åren. Forskare kritiska till rapporten menar att utgångspunkten och sökningen för rapporten utgår ifrån forskning på nyckelorden insekters minskning. På så sätt får man svar som man ropar och missar alla de rapporter som eventuellt finns om att insekter av olika slag ökat eller har stabila populationsnivåer.
Rapporten har fått stort genomslag i våra medier och debatteras flitigt på sociala medier, där många vanliga människor tar detta som intäkt för att vi snarast möjligt måste sluta använda växtskyddsmedel i jordbruket. En debattartikel från några ekofanatiker, proklamerade att bin och humlor är viktigare än sockerbetor. Visst är det enkelt att svara ja på detta påstående! Absolut är bin och humlor viktigare än sockerbetor, än raps, än konservärtor, än linodlingar.
Men ju flera av dessa avbrottsgrödor till spannmål och vallodling som vi straffar bort från det svenska odlingslandskapet desto färre grödor finns kvar just för de pollinerande insekterna. Hittills har utvecklingen varit tydlig i Sverige. De grödor som straffas bort har inte ersatts av andra grödor som är bra för pollinerande insekter i samma utsträckning. Färre grödor leder till ensidigare och intensivare odling och mera användning av växtskyddsmedel.
Som en direkt effekt av förbudet mot vissa av dessa omtalade växtskyddsmedel som används genom betning av utsäde i marken – neonicotinoiderna- har användningen av andra bredverkande och tuffare insektsmedel genom bredsprutning ökat. Jag vill alltså hävda att förbuden i vissa lägen lett till ökad kemanvändning på ett sätt som är än sämre för alla insekter och omkringliggande miljö.
Vi använder växtskydd mot skadeinsekter där dessa varelser i vissa grödor, vid fel tidpunkt kan göra mycket stor skada. Alternativet är inte att odla dessa grödor ekologiskt. Om balansen funnits mellan konsumentens efterfrågan och betalningsvilja för de mest utsatta grödorna hade vi redan haft 100 procent ekoodling av dessa grödor med stor variation i utbud mellan enskilda år som följd.
Man kan inte nog understryka det som står i de flesta av rapporterna men som nyhetsbyråer och redaktioner effektivt tonar ned. ”Forskarna vet inte vad minskningen av insekter beror på”… Jag är övertygad om att en intensifierad odling med färre grödor, att flerårig vallodling minskat i de stora odlingsbygderna och att ängar och hagmarker försvunnit i mellanbygd och slätt, är de viktigaste orsakerna till eventuell minskning av insekter. Men varför är det så svårt för oss bortskämda, mätta och belåtna svenskar och andra I-landsmänniskor att sakligt fundera hur vi på minst dåliga sätt för miljö och klimat kan producera mat på.
Alternativet är som sagt aldrig svart eller vitt, vi måste hitta sätt som kombinerar hög produktivitet och resurseffektivitet, gynnar biologisk mångfald, binder kol och minskar erosion och utlakning samt minskar fossil användning. Svaret på den frågan heter varken eko eller konventionellt!
Må så gott i det framtida ekonventionella lantbrukets Sverige önskar Peter
PETER BORRING
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
