LRF Örebro höll stämma i Kumla

LRF Örebro höll stämma i växthuset på Kumla sjöpark.

KUMLA (JB)

När LRF Örebro höll sin stämma i växthuset i Kumla sjöpark fanns Kristina Yngwe (C) som gästtalare. Det blev senare en del diskussioner omkring några motioner som inkommit. Man ska bli tuffare i vissa frågor, menade stämman.

Kumla sjöpark är en både fantastisk och ovanlig plats. Man får verkligen sjö-, rent av kustkänsla, utomhus. Med kvällens svala vind förstärktes den upplevelsen. Inne i det som kallas växthuset, och för den delen även är uppfört som ett sådant, råder exotisk trivsel med palmer och andra växter, blomdoft och ett glatt fågelkvitter.

Stämmodeltagandet var stort. LRF:s medlemmar är trogna och angelägna om att tillvarata sina intressen. Det är sådant som gör organisationen så stark. Som ordförande för stämman valdes Kolbjörn Kindströmer, till vice ordförande Magnus Karlsson, till protokollsekreterare Helena Löthgren samt som föredragande sekreterare deltog regionchefen Erik Erjeby.

Punkterna på dagordningen behandlades och prickades av enligt sedvanlig procedur. Under kvällen blev det ett nyval till regionstyrelsen, Johan Linderkers, Nora, valdes in på två år. Snart blev det så dags för de inkomna motionerna varav några fick mycket uppskattning från stämmobesökarna och gav upphov till en hel del diskussioner.

Den första motionen som skapade en större diskussion var från Hackvad-Kräcklinge LRF-avdelning och hade rubriken Gör åkermark till ett nationellt riksintresse. Här hade motionsställaren utryckt att åkermarken måste få en höjd status, ett ökat skydd, mot exploatering. Man bör mer noga överväga och samordna exploatering på god åkermark. Att många tillstånd till exploateringar ges godtyckligt från myndigheter bekräftas av Jordbruksverkets rapport 2013:35.

Det är på inget sätt frågan om att motsätta sig eller ifrågasätta utveckling, men den bör ske på rimliga vägar. Styrelsens svar på motionen underkändes av motionären med ”Jag hör vad ni säger… men jag håller inte med”. En tuffare linje efterfrågades av stämman. Efter ändringar i styrelsens svar, som att skicka en skrivelse till riksförbundet, kunde motionen bifallas av stämman.

Nästa motion, Stoppa död mans hand i skogen, inleddes ”Idag får vi som markägare stå ut med att ha Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens tjänstemän som flitigaste besökare”. Redan där anades ett missnöje med hur myndigheters tjänstemän agerar.

För att spetsa till det här så upplevs många av tjänstemännen endast vara ute efter att hitta skäl att stoppa avverkning och helst kunna utöka områden som ska bevaras. Även om båda parter verkar för goda miljömål så kolliderar ofta rätten att få bestämma över sin egen skog genom problem med att tjänstemän kan och ofta upplevs vilja sätta stopp för avverkning. ”Jag vill gärna bli upplyst om intressanta miljöer men det är jag som äger marken” var en kommentar.

En närbesläktad fråga togs upp av motionen, Allmänhetens talesrätt mot avverkningsrätt. Man påtalade att skogsägare tar ansvar för ett hållbart skogsbruk och att man är skyldig att följa relaterade regelverk. Att även allmänheten och särintressen ska kunna påverka skogliga åtgärder anser motionsställaren ”utmanar ägande- och brukanderätten”. Motionen syftade till att försöka begränsa allmänhetens möjligheter i detta avseende.

Naturligtvis blev det också den utlovade tårtan till kaffet. 2017 är ett jubileumsår eftersom det är 100 år sedan Sveriges bönder organiserade sig. De började driva lantbrukets och landsbygdens intressen tillsammans. Tårtan påminde om detta. LRF har styrkan.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Share