Kaniner kan vara framtidens föda

Tove Torpehag föder upp kaniner för både utställningar och för kött

Hilmer, en fransk vädur, och Tove Torpehag.

VRETA KLOSTER (JB)

Tove Torpehag är en ung kvinna med många järn i elden. Hon arbetar som nattundersköterska på US i Linköping, har en liten son på 1,5 år, ett stort hus och trädgård med hästar, höns och kaniner i, samt två katter som vill ha uppmärksamhet. Hon åker även på utställningar med sina kaniner.

Just kaniner är ett av Toves stora intressen. Tove hade kanin redan som barn, så intresset har funnits länge. 2016 köpte Tove och hennes sambo Oscar den första avelskaninen. Hon fick namnet Rut och är en korsning av raserna Fransk vädur och Belgisk jätte. Nu huserar det 35 avelsdjur och 20 ungdjur i stora väl tilltagna burar och i grannens rejäla hästboxar.

Burarna har Tove själv snickrat. Djuren har god plats att hoppa runt i och kommer fram och hälsar med det samma.

I hästboxarna finns även bolådor där djuren kan dra sig tillbaka. Ute i trädgården har Tove gjort rasthagar, där det skuttade runt avelshanar. De var ute på en motionsrunda under dagen.

Ett fint karantänhus finns också på gården, där sjuka djur kan behandlas i men främst används det till nyinköpta kaniner för att se så de inte bär på någon smitta. Sommartid används även tio hägn. Väl omgärdade av elstängsel, för man vill inte att räven ska kunna komma in bland djuren. Alla avelsdjur har tilltalsnamn som de lystrar till.

Efter inköpet av Rut, har det blivit flera kaninraser och även import från Danmark och Tyskland. Raser som Fransk vädur, Stora silver, New Zeeland Red och Dvärgvädur finns numer bland djuren. Nu har inte Tove bara utställningsdjur utan också slaktkaniner.
– Vi slaktar alla djur själva och vi har ett litet men funktionellt slakteri här på gården, berättar Tove.
– Det kallas detaljhandelsanläggning med slakteriverksamhet om man ska vara noga. Slaktar gör jag själv var tredje vecka och Oscar styckar och packar köttet. Köttet är väldigt likt kyckling i smaken. Det är vitt, magert och proteinrikt.

Företaget säljer allt via Reko- ringar i Linköping, Mantorp/ Mjölby och Motala.
– Folk beställer vad de vill ha och så tar vi med det till platsen. På så sätt blir det inget svinn. Det är mest svenskar som köper av mig, men även de som har rötter i Frankrike och Italien. Mitt företag heter Östgötakanin.

Slaktdjuren är runt fyra månader och har en vikt på tre kilo när de slaktas.

Kaninkött kan mycket väl bli något av framtidens föda. Det är mer klimatsmart än både nötkött och griskött, och nästan i nivå med kyckling.

Skinnet skickas till Flygfors i Småland där det bereds. Oscar och Tove garvar själva några skinn för privat bruk. Det är en massa jobb med att ta bort köttrester, olika alunbad och dra bort hinnor. Men resultatet blir ett babymjukt skinn. Inte helt lätt att sy i, men så mjukt.

Alla kaniner får hö och vatten plus att digivande honor och växande djur får pellets. Hö och halm köper Tove in från grannar. Här kan man tala om närproducerat!

Det är lite pyssel med djuren. Tove låter produktionsdjuren få ungar tre gånger per år och då brukar det födas sex till tio ungar per gång. Utställningsdjuren låter hon bara få en till två kullar per år.

Brunstcykeln är tre veckor och honorna får ägglossning efter parning. Ett ganska unikt beteende. Sen är de dräktiga i en månad. Därefter får ungarna dia i två månader. Efter avvänjning får honorna vila i två veckor innan det blir dags igen för parning.

En gång per år låter Tove kaninhonorna få vila en längre period cirka två till tre månader, oftast i oktober – november, då det är svårt att få djuren i brunst.

En kaninhona kan bli dräktig redan samma dag som hon föder, så det är bäst att hålla hanen ifrån henne när hon ska föda.

En kanin blir också könsmogen tidigt, redan vid fyra månaders ålder, så därför könssorterar Tove dem innan dess, till olika boxar.

En kanin kan bli fem till tio år gammal beroende på ras.
– Vill man ha kaniner som husdjur är det bäst att ha två honor eller en kastrerad hane och en hona, sa Tove. Och en rejält tilltagen bur att skutta runt i. Då håller de sams. Man vet väl själv hur det är om det blir för trångt.

Tove har också flera idéer om framtiden, inga stora planer men realistiska. Det skulle inte förvåna om dessa blir verklighet, för Tove är driftig och jordnära.

Text och bild: EVA CARLSSON

Share