Göran Falkenberg med borderterriern Russ flankerad av en ny generation jägare: Gustav Granberg, Henric Falkenberg, Måns Falkenberg och Hugo Granberg.
BROKIND (JB)
På Brokinds gårds marker finns det gott om vilt. Man strävar efter välbalanserade stammar med djur. Jakten sker både som förvaltning och som rekreation. Göran Falkenberg som driver Brokinds gård är en entusiastisk jägare som både månar om och trivs i naturen.
Välskötta viltbestånd gynnar djur, natur, människor och även lantbruket där skogen utgör en dominerande del. Jaktlaget består av totalt tolv jägare som har 1 000 hektar mark att jaga på.
Hur ser viltbeståndet ut här?
– Det är gott om rådjur, dovhjort och älg. Det finns lite vildsvin också. Här är det också jättegott om hare och även gott om räv. Jag tycker det är roligt och värt att sträva efter att ha alla olika viltslag.
Man ser mest hjortar i trakten och enstaka rådjur, men inte så många älgar.
– Det finns faktiskt mycket älg på markerna nu. Vill man se älg så är chansen störst tidigt på morgonen.
Du säger lite vildsvin? Har antalet minskat här?
– Vildsvinen har gått ner efter förra och förrförra vintern då det var lång tid med snö. Nu har det varit en mild vinter så jag tror det kommer mer gris i höst. Det är ju först i september oktober vi blir kloka på vad som finns i markerna.
– Det är intressant med grisar. Beståndet går att hantera, att påverka. Det kändes inte så i början när grisen kom. Ingen nu levande som var van att jaga dem fanns. Till exempel var det svårt att få hundarna att fungera på gris. Bra hundar gör jakten lättare.
Han berättar att det för tre år sedan fanns mycket fler grisar på markerna, så mycket att folk som var ute stötte på vildsvinen även mitt på dagen. Boende i Brokind kan vittna om spåren efter svinen som syntes snart sagt överallt med början precis där bebyggelsen slutar.
– Vintrarna i kombination med jakten fick ner beståndet.
Det har generellt blivit mer vilt i skogarna och det syns i Brokind. Att viltbestånden av olika orsaker förändras över tid är välkänt. Göran Falkenberg nämner några betydelsefulla faktorer.
– Stormarna Gudrun och Per samt det moderna skogsbruket har gett en god fodertillgång som kan förklara mycket av ökningen. En del kan man styra, annat inte.
Dovhjorten är liksom vildsvinen på stark frammarsch. Här och var talas det om att det är för många hjortar och att de tränger undan rådjuren.
– Jag tror det är bra att försöka hålla emot dovhjortens stora ökning. Hjortstammens storlek kommer inte heller vara för evigt. Den kommer minska igen. Allt går i cykler.
Göran Falkenberg har tidigare sålt en del jakt som bockjakt och jakt på dovhjort. Det har skett i en väldigt liten omfattning.
– Vi sköter jakten själva nu och tycker det går hyggligt att hålla stammarna på vad vi tycker en bra nivå.
– Man måste försöka skjuta i en hygglig fördelning mellan hona, hane och kalv. Det gör sig inte självt.
Nu är det ju tid för bockjakt. Hur ser det ut inför den?
– Vi har sedan några år dämpat ner bockjakten. Jag har sett att storleken på bockarna gått ner. Vi försöker skjuta selektivt för att få bättre struktur på stammen.
Pratar man jakt så måste man också prata lite hund. Det har utvecklats mycket beträffande hundar jämfört med för 20 år sedan. Göran Falkenberg har en pigg liten borderterrier som lystrar till namnet Russ (Rustibus).
– Jag vill helst ha den att jaga hjort, men rasen kan jaga allt vilt. Den är kort drivande.
– Det är roligt att jaga. Jakten är en kombination av nöje och arbete. Man lär sig hela tiden. Även de äldre jägarna jag jagat och jagar tillsammans med lär sig fortfarande.
I en ständigt föränderlig natur blir varje jakt ny. Man blir skickligare och mer erfaren, men aldrig fullärd. Många jägare berättar också, liksom Göran Falkenberg, om den härliga stunden att vara ute i naturen. Jakten ger så mycket mer än att nedlägga ett byte.
Text och bild: BO BÄCKMAN
