ÖSTERGÖTLAND (JB)
Det är en tämligen vanlig men effektiv varningssignal med rörelseaktiverade lampor. Kommer någon på kvällen eller natten så tänds det. För gårdsbruk kan det lämpa sig väl, men varje katt ska inte tända upp gårdsplanen.
Ibland är det mest självklara just det man inte tänker på. När man pratar om stöldskydd och larm kan en rörelseaktiverad belysning vara nog så effektiv.
Om gårdsplanen i nattens mörker plötsligt badar i ljus så avstår troligen de flesta tjuvar att fortsätta sina dunkla ärenden. Det är varken som kåseri eller på skoj att i det här sammanhanget använda ordet ljusskygg. I skydd av mörkret kan många skumma saker försiggå utan att andra upptäcker det.
På många byggnader och även i lokaler finns den här sortens vaksamma belysning. I vissa fall är de inte ens avsedda som skydd utan för att de som faktiskt har legala ärenden dit ska se hur de går, var de ska ställa cykeln och kanske var de ska lasta av något. Bieffekten är att man på köpet har ett visst skydd mot inbrott, stöld och ibland även överfall.
Ska man översätta det här till en lantlig gårdsmiljö så finns förstås andra överväganden att göra än att kort och gott montera en sensorstyrd belysning. Exakt hur man väljer den varierar efter behovet och den enskilda gårdens förutsättningar.
En alltför känslig sensor eller en som är placerad så den täcker marken kan i värsta fall medföra att gårdsplanen eller maskinhallen är upplyst nästan hela nätterna. Fåglar, katter och smådjur ska alltså inte kunna aktivera belysningen. Finns djur i närliggande hagar riktas avkännaren lämpligen så att de inte finns i sensorns sökfält.
Om möjligt bör den rörelseaktiverade belysningen fungera fri från övrig belysning eller åtminstone kunna styras så att kvällsarbete inte kräver att man rör sig inom två minuter för att ha fortsatt ljus. Den som lagar eller servar en maskin behöver en stadig ljuskälla. Det här är så självklart, men så lätt att missa.
Sedan är det värt att tänka på att ställa in sensorn efter vilket ljus som krävs för att den ska tända. En sommardag ska belysningen inte tändas alls, det blir bara onödiga elräkningar och meningslös skyddseffekt.
Ett generellt råd är som vanligt att verkligen tänka igenom om, var, varför och allt sådant innan. För en del kan en sådan här belysning mest utgöra en irritation vid ena byggnaden men vara värdefull och välkommen vid den andra. Varje gård har sina förhållanden och allting passar inte alla alltid.
Som i så många andra fall gäller det att använda kvalitet. Utrustningen ska klara väderlek i ett intervall från kanske minus trettio till plus trettiofem eller mer om den sitter i direkt sol. Om sensorn sitter ute, hur fungerar den om den täcks med snö, om än för bara några timmar?
Det kan vara värt bolla frågan med andra och höra vilka erfarenheter de har för att undvika onödigt krångel. Den som är osäker på elen bör förstås anlita någon för installation, men annars är det här relativt enkla historier som skyddar bra.
Text och bild: BO BÄCKMAN