Axel Lindén skriver om livet som skogsägare
Går det att bedriva modernt skogsbruk på ett naturligare och mer hållbart sätt. Ja, Axel
Lindén försöker åtminstone och skriver om sina erfarenheter. Bild: CAROLINE ANDERSSON
BORENSBERG (JB)
Han flyttade hem till släktgården Örbäck strax utanför Borensberg, och bytte akademikerliv i Stockholm mot fårskötsel och skogsbruk på Östgötaslätten. Av bara farten blev det även två böcker, varav den senaste heter ”Tillstånd” och beskriver livet som en idealistisk skogsägare.
Första gången som Axel Lindén presenterade sig för en bredare allmänhet var för tre år sedan när han debuterade med ”Fårdagboken”. I den fick läsarna möta en man och hans familj som lämnat storstaden för att istället slå sig ner på den östgötska landsbygden och praktiskt hantera sin ilska över samhällsutvecklingen.
– Vi hade lite gröna vågenidéer och tänkte att odla egen mat var det bästa sättet att göra något hållbart, säger Axel som var trött på att bara prata om klimathotet och istället ville göra något konkret som på allvar gör skillnad. Det slutade med att han för tio år sedan lämnade storstadslivet för att bli får- och skogsbonde på föräldragården.
”Fårdagboken” kom 2017 och var en liten behändig skrift bestående av dagboksanteckningar från Axel Lindéns liv som fårskötare på en liten gård i Östergötland. Under drygt två år fick vi följa hans arbete med att laga staket, utfodra djuren och ta hand om lammen. Vissa dagar kunde anteckningarna bestå av bara en enda mening, som ”Kollar till fåren, ingen skillnad”. Andra dagar kunde bjuda på längre funderingar kring livet, samhället och naturen. Ofta beskrev Axel praktiska vardagssysslor men boken innehöll också mer filosofiska resonemang.
– Jag har alltid skrivit ner saker jag tänker på. När jag hamnade i den här miljön insåg jag att det fanns en potential i mötet mellan den urbane akademikern och fåren. Och det var inte bara vi svenskar som uppskattade den stillsamma vardagsdramatiken utan boken såldes även till flera andra länder. – Jag hade absolut inte väntat mig en internationell försäljning, men det är såklart häftigt. Jag fascineras av att helt främmande människor kan uppfatta detaljer och nyanser i mina formuleringar, sa Axel och när jag vid tidpunkten frågade om han tänkte sig en uppföljare svarade han: ”Jag planerade egentligen inte Fårdagboken, så jag gör likadant med nästa bok. Vi får se”.
Nu har det gått tre år och ”Tillstånd – Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter” finns ute i bokhandeln. Släktgården har inte bara får utan även 105 hektar skog som måste skötas om. ”I en östgötsk skog försöker Axel Lindén övermanna en trästock, ett stort as, tung, hal och krokig. Det går sådär. Han vill hellre se sin skog växa vilt och frodas, inte avverka den i enlighet med skogsbolagens ideal om räta rader. Axel Lindén är en motvillig skogsägare, och en tjurskallig sådan. Men mitt bland tallar och alar, björk och asp blir slitet med motorsågen ett sätt att hantera sakernas tillstånd. Jorden som håller på att gå under, den ekologiska katastrofen. Och så familjens privata katastrof, barnet som blivit som ett av deras egna, som kanske inte ens får stanna i Sverige.”
– Jag ville beskriva sambandet mellan det lilla och det stora, mellan det konkreta arbetet i skogen och globala miljöfrågor, och mellan det enskilda familjelivet och skillnaden på människors olika villkor på planeten i stort. I skogen hittar jag en grundad relation till naturen som jag visar respekt och empati, liksom jag respekterar och sympatiserar med flyktingarna, säger Axel och fortsätter:
– Skogen ger en djupare mening med tillvaron. Jag tror att vi alla innerst inne vill vara en del av någonting större, en rörelse, en förändring till det bättre. Att boken kan framstå som en sorglig historia beror på att skogen och naturen är utsatt för att angrepp som hotar dem till livet.
Boken påminner i sitt upplägg om ”Fårdagboken”, men är inte lika strikt skriven som dagboksanteckningar. – Jag skrev den inte som dagbok, men allting bottnar i konkreta erfarenheter. De som känner till min vardag tar för givet att allt är sant, eftersom den ser ut exakt som i boken. Som med allt berättande är det dock svårt att dra en gräns mellan dokumentär och påhitt, inget är helt sant, inget är helt falskt, säger skogsbrukaren och fårbonden Axel Lindén.
Text: TOBIAS PETTERSSON
