Skördare och skotare i arbete

Avlastning till stora vedstaplar där timmerbilen lätt kan lasta och hämta ifrån.

Avlastning till stora vedstaplar där timmerbilen lätt kan lasta och hämta ifrån.

GODEGÅRD (JB)

När man ska slutavverka skog behövs det rejäla maskiner som gör jobbet. I en skog i Godegård höll två maskiner på som bäst, när Länstidningen hälsade på. Det var förarbyte och undertecknad fick en pratstund med alla fyra förarna. De arbetar alla för Sveaskog. Skogen de körde i är Sveaskogs egen och hygget var på 10 hektar.

Terrängen man var i kan beskrivas som höga berg och djupa dalar. Väl uppe på höjden såg man väldigt långt och skog så långt ögat nådde. Det hade dock inte Jonas Östensson, Uno Karlsson, Patrik Andersson och Dick Andersson tid med. Virket skulle ut. Jonas och Uno delade körtid på en skotare, en Komatsu 895, en riktig bjässe. Komatsun har rötter i företaget Umeå Mekaniska som grundades 1961. Sedan 2004 ingår företaget i den japanska koncernen Komatsu.

Själva maskinen väger cirka 25 ton och kan lasta 20 ton. Komatsun har cirka 265 hk under huven och det behövs i denna terräng. Lastutrymmet är brett, likaså larvbanden på den åtta-hjuliga maskinen. Den lämnade inga större spår i naturen där den fullastad åkte till upplagsplatsen i sakta mak. Här gäller det att undvika alltför stora stenar och fuktiga stråk. Förarna har inlagda kartor i sina iphones, där det är utmärkt var fuktstråken går. Då kan de välja bästa väg, för att inte skada naturen.

Vid hyggeskanten stod Patrik Andersson och Dick Andersson vid skördaren och skulle byta av varandra. Patrik hade kört sedan kl 6 och nu vid kl 14 var det Dicks tur att äntra maskinen. De båda har jobbat 30 respektive 27 år inom skogsbranchen. Dick är även instruktör på Vreta gymnasiet. Maskinen är en Ecolog 590D med ett Logmax 6000B-aggregat. Denna mas – kin är på cirka 320 hk. En svensk maskin från Söderhamn.

– Den är väldigt driftsäker trots den tuffa miljön vi jobbar i, sa både Dick och Patrik. 85 procent av arbetstiden kan vi köra utan problem. Det kunde vi inte förut med andra maskiner. Den här är nu fyra år gammal och har gått cirka 10 000 timmar, så en ny maskin är på gång. Den nya kommer att bli en Komatsu.

De berättade sedan att man skördar cirka 70 000 kbmfub per år. Ett träd med medelstam har cirka 0,45 kbmfub i sig. Alltså ger två träd ungefär en kbmfub. Vid en slutavverkning skördas cirka 75 procent timmer och träden är då 70 – 90 år gamla, resten blir massaved. Ecologen har ett 82 cm långt svärd i aggregatet så alltför stora träd kan man inte ta. När ett träd har höga rotben måste man ta till motorsågen och såga lite för hand så att säga. Annars sköts allt ifrån hytten med joysticks.

Oftast lägger förarna virke – ris-virke ett så kallat risanpassat system. Virket läggs också i olika högar beroende på om det är tall eller gran, tjocklek, röta och så vidare. Man kan göra en färgmarkering vid en viss virkessort. Färgen och mätningen sitter i Loggmax – agg regatet. I mätarhjulen och kniven sitter givare som på millimetern när, mäter av ett träd.

Det är dold mätning som det ej går att fuska med. Varje förare kalibrerar ett träd vid varje arbetsskift, så att mätningen ska bli tillförlitlig. VMF det vill säga Virkes mätare föreningen är kontrollorgan. Helt ofattbart, att när sågen och gripklon sågar av, vet man vad för värde trädet har. Men förarna måste vara uppmärksamma ändå. Vid röta backas inmatningen och den rötskadade biten sågas av.

Det gäller också för förarna att tänka på markens lutning, vilket håll vinden kommer ifrån, om solen står rakt i ansiktet, var det är fuktdrag och så vidare. De har alla gått på en MMM-kurs, Mark – Miljö – Människa där de lärt sig att ta hänsyn i naturen. Att också lämna högstubbar och se var eventuella fornlämningar finns. Det sköter en inventerare om innan man börjar avverka, men allt är inte utprickat på kartor. Finns det avvikelser så är skogsmaskinsförarna skyldiga att rapportera det.

Man samråder också med vägsamfälligheter, stugägare med flera om att en avverkning kommer att ske. Likaså rättar man till om det blivit några körskador på vägar. I Godegård hade man lagt så kallade sprängmattor på vägen där avlastning sker till virkeshögar. Med dem minskas trycket på vägen och personbilar kan enkelt ta sig fram där det annars, kanske, skulle varit stora diken.

Uno, Jonas, Patrik och Dick har alla jobbat många år som skogsmaskinsförare, så det verkar vara ett omtyckt arbete. Dock saknas kvinnor i yrket. Sveaskog har som mål att ha 30 procent tjejer i hela företaget. På kontorssidan håller man på att uppnå målen, men ute i fält är siffran skral. Det behövs ingen muskelkraft för att sköta dessa maskiner, så det är underligt att det inte är flera kvinnor som kör.

Det är ett ganska fritt arbete, kanske lite ensamt, men ger dagliga utmaningar. Det är inget tråkigt monotont arbete, eftersom naturen varierar från arbetsplats till arbetsplats. Helt enkelt ett framtidsyrke för både kvinnor och män.

Text och bild: EVA CARLSSON

Share