Ett skifteslag i en by utanför Umeå har uppgrundad mark och vattenområden i havet som de alltid behandlat som samfällda. För att få fastställt att vattnet är samfällt och inte delat ansökte skifteslaget om fastighetsbestämning.
Vid lantmäteriets handläggning var det 25 stycken stugägare som engagerade sig i processen. De skickade skriftliga inlagor och ville att lantmätaren skulle fastställa att vattnet och den uppgrundade marken inte var samfällda.
Stugägarna kom också till lantmäteriets sammanträden och argumenterade muntligen för sin sak. Lantmäteriet gick på skiftes lagets linje och fastställde att vattnet i havet och den uppgrundade marken var samfällda. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen av de 25 stugägarna.
I mark- och miljödomstolen argumenterade skifteslaget i första hand för att stugägarna inte hade någon talerätt och att deras överklagande därför borde avvisas utan någon prövning i sak. Stugägarna å sin sida menade att eftersom de hade servitut och andra nyttjanderätter i området hade de också rätt att överklaga lantmäteriets beslut.
– Frågan om vem som är sakägare i en fastighetsbestämning är mycket intressant, säger Jessica Wieslander på LRF Konsult, som är skifteslagets juridiska ombud. Det finns ingen lagregel eller vägledande rättsfall som ger ett helt klart svar på den frågan, utan man får luta sig mot förarbeten och litteratur på området.
Den 14 april kom beslutet som ger skifteslaget rätt. Stugägarnas överklagande avvisas och de får stå för skifteslagets samtliga rättegångskostnader.
– Nu återstår att se om stugägarna överklagar även mark och miljödomstolens beslut. Gör de det är det mycket möjligt att Mark- och miljödomstolen ger prövningstillstånd med hänsyn till prejudikatvärdet i ett sådant här mål, menar Jessica Wieslander.
Den 6 maj 2016 går klagotiden ut. Har stugägarna inte överklagat beslutet då vinner det laga kraft och kan inte längre ändras.
