Här finns många olika arter finns att se
Robert Nobel (infällda bilden), bror till Alfred Nobel, gjorde det möjligt för flanörerna under 1800-talet att promenera genom ravinen på de så kallade Nobelvägarna.
NORRKÖPING (JB)
En upplevelse för alla sinnen är ett besök i Getåravinen. Den spännande floran erbjuder flertalet olika arter som gullpudra, skavfräken, lundstjärnblomma bäckbräsma och storrams. För den som gillar ormbunkar går det att botanisera bland strutbräken, hultbräken, majbräken och ekbräken. Området är också rikt på olika arter mossa och lavar.
Dalen ligger i en sprickzon och fick sitt utseende i samband med klimatförändringen som skedde för 20 000 år sedan. Inlandsisen smälte och förde med sig finsediment som fyllde dalen. I och med landhöjningen ur havet skar sig en bäck ner i sedimentet vilken porlar fram genom hela ravinen.
Den som har ögonen med sig kan få se både bäcknejonöga och bäcköring simma i Getåbäckens klara vatten. Strömstaren håller gärna till vid bäcken under vintern och om höstarna kommer havsöringen från havet för att leka.
Har vandraren tur kan det vara möjligt att få se en skymt av den blåskimrande kungsfiskaren som flyger över vattenytan. Den sällsynta fågeln har sin bogrotta i ravinens branta kanter.
Under 1850-talet bodde författaren Carl Anton Wetterberg i Getå. Född i Jönköping år1804 och förutom författare var han även grafiker och läkare. Under Sveriges första koleraepidemi tjänstgjorde Wetterberg som läkare i Jönköping men blev år 1837 utnämnd till regementsläkare vid Jämtlands fältjägarregemente. År 1848 hamnade han i Östergötland genom ett förordande som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet. Han och hustrun Hedda bosatte sig under några år på Getå gård innan paret flyttade för gott till Linköping där han levde fram till sin död den 31 januari 1889.
Hur hör då Carl Anton Wetterbergh, mer känd under pseudonymen Onkel Adam, samman med Getåravinen? Jo, i ravinen finns en minnesplakett med orden ”I sin dal hon ligger gömd, obemärkt och glömd. Därför grumlas sällan lilla källan”. Ord skrivna av författaren själv och plaketten sitter i berget ovanför den stensatta källan som har fått namnet Onkel Adams källa.
Getåravinen är ett spännande utflyktsmål oavsett årstid. Vackrast är den dock under våren där ett hav av vitsippor omgärdar bäcken.
I ravinens början finns lövskog med träd som klibbal, ek, björk, hassel och hägg. Under vandringen ändras skogslandskapet och granskogen som planterades under 1870-talet tar vid. Tack vare god jordmån har granarna växt sig ovanligt höga. Känslan för besökaren kan liknas vid en promenad genom en pelarsal.
Under 1980-talet ämnade Lösings häradsallmänning avverka granskogen. Vilket ledde till vilda protester. Naturen kring Getåravinen skulle bevaras. Enda lösningen blev att Norrköpings kommun köpte delar av marken som förutom kommunen ägs av privata markägare och staten genom Naturvårdsverket. 2006 upprättades en skötselplan av en areal på 5,2 hektar i samarbete mellan Norrköpings kommun och Länsstyrelsen. Kommunen ansvarar för skötseln i syfte att vårda och bevara den unika platsen. Getå naturreservat är naturskyddat sedan 2014 och anses vara en värdefull och skyddsvärd naturmiljö med ett stort riksintresse genom den geologiska bildningen.
Som kuriosa kan nämnas att på 1700-talet var Getå ett kronotorp där flertalet ägare avlöste varandra. Bland andra brukspatron Sandberg som tack vare sitt stora intresse av parkskötsel var den förste med skapandet av en park med vattenfall och dammar i den nedre delen av Getådalen.
Intressant är också att Alfred Nobels bror Robert varit ägare under 1880-talet. Han färdigställde parken och anlade de gångvägar genom dalen som kallas Nobelvägarna.
En vandring genom Getåravinen är verkligen hänförande och bjuder på en fantastisk naturupplevelse för stora och små vandrare. Vattnet från bäcken som porlar, fågelsången och stillheten som där råder är lite svårt att beskriva i ord. Det måste helt enkelt upplevas på riktigt. Till sin hjälp har vandraren uppsatta informationstavlor som berättar om områdets naturmiljöer och vilka arter som lever där.
Text och bild: CARINA LARSSON
