En het, torr och dyr sommar

Lantbrukarna lider fortfarande

Franzén har påbörjat arbetet att här stängsla in 200 ha skogsbete i Gullebo

Sommaren 2018 kommer alla i att minnas men minnesbilderna kan variera. En del minns sommaren som en underbar sommar med mycket sol och bad, andra som bodde i anslutning till de stora skogsbränderna minns sommaren med fasa och förtvivlan över förlorade värden i uppbrunnen skog.

Den yrkesgrupp som led mest av den långa heta sommaren, som fortfarande är drabbade och kommer att vara det till nästa vår är alla våra lantbrukare oberoende av vilken produktionsinriktning man har.

För att få en verklighetsbaserad och realistisk skildring av vad den heta sommaren har betytt, så träffade undertecknad Leif Franzén, som äger och driver ett lantbruksföretag med inriktning på nötköttsproduktion tillsammans med sin bror Kenneth Franzén i Gullebo.

Vintern 2017/18 utmärkte sig inte särskilt för extremt kall temperatur eller allt för stora snömängder i vår del av landet. Så långt anade ingen oråd utan alla såg fram emot en normal vår och sommar men det första tecknet på en avvikande sommar var nog att våren försvann i skarven av april och maj, vi fick helt enkelt ingen vår och sommaren började den 5 maj med succesivt varmare och varmare väder, utebliven nederbörd under maj, juni, juli och en bit in i början av augusti. Därefter har vi fått tillbaka ett mer normalt väder med ömsom sol och ömsom en del nederbörd om än i lite för små mängder.

Nu är förhoppningen att hösten blir mild med lagom mängd nederbörd som gynnar grundvattennivåerna men också gör att boskapen kan få beta ute långt in på hösten och att tredjeskörden av vallarna ger ett gott utbyte. Sedan kan man hoppas på en snörik vinter med utdragen snösmältning och vårflod som fyller på grundvattnet och borgar för en sommar med god tillväxt för allt som odlas såväl till foder som till brödsäd.

Hur drabbades Bröderna Franzén?

Bröderna Franzéns företag har flera ben att stå på förutom, nötköttsproduktion, har man ett skogsbruk av ansenlig storlek och knutet till det en verksamhet med betydande omsättning av försäljning av jakt med boende på framförallt vildsvin.

Länstidningen har samtalat flera gånger under årens lopp med Leif Franzén om brödernas framgångsrika företagande och berättat om deras sätt att bygga upp företaget som har kännetecknats av hårt arbete, mod, god kontroll av verksamheten kopplat med ett fungerande samarbete mellan bröderna och med en ekonomistyrning som fungerar.

Därför var det enkelt att höra med bröderna om hur de upplevt den gångna sommaren och hur man har klarat svårigheterna under sommaren och fram till nästa års betes- och växtsäsong. Bröderna har hanterat svårigheterna och kommer att klara det som återstår till ett normalläge i sitt lantbruk.

Undertecknad och Leif Franzén träffas på ägorna i Gullebo där Leif arbetar med att stängsla in ett skogsparti vilket ingår i strategin att hushålla med den disponibla betesmarken och det skördade ensilaget som helst ska räcka fram till betessläppet nästa år.

– Vi har återupptagit ett gammalt sätt att klara ut fodertillgången under hösten genom att vi stängslar in ett skogsbete på ungefär 200 ha, berättar Leif och fortsätter; vi kommer att låta ett 50-tal djur vara här en tid så räcker den ordinarie betesmarken längre där resten av djuren finns, vi kommer att göra flera sådana skogsbeten om än inte så stora som detta. Det innebär att man sätter upp nytt stängsel på mellan fyra och fem km och det är inte gjort i en handvändning, det beräknas kosta 150 000 kr.

Bröderna har inemot 1000 nötkreatur och den tillgängliga normala betesarealen är cirka 1000 ha vilket betyder ett ha bete per djur.

– Det gäller att hushålla med fodret och inte börja använda det som skördats än, första skörden gav ett normalt utbyte medan andraskörden blev katastrofal då fick vi bara 20 ensilagesbalar mot normala 2000 balar och det säger allt om läget så vi hoppas på en god tredjeskörd och det ser förhoppningsfullt ut för nu regnar det ändå då och då, förklarar Leif.

Leif berättar vidare att man kommer att behöva blanda in halm i det skördade fodret trots att priset på halm har fördubblats men det gäller att man har foder över vintern. Blir det riktigt illa så kanske man får undersöka andra möjligheter som att tänka sig potatis eller sockerbetor i någon form.

Torkan har också inneburit att man fått göra insatser som att dra ledningar från sjöar till beten som inte gränsar mot vatten vilket uppskattningsvis kostar 100 000 kr.

Leif sammanfattar vad sommaren hittills har inneburit i ökade kostnader och det ligger runt två miljoner kronor. Nu har regeringen beslutat att stödja drabbade bönder med utbetalningar i december månad och för brödernas del innebär det att de kan räkna med en ersättning på 150 000 kr vilket är ett maxbelopp.

Likviditeten blir inte bättre av att Jordbruksverket häftar i skuld för 15 procent av de stödpengar som skulle utbetalats för åren 2015, 2016 och 2017 orsakat av ett uruselt it-system vilket är skandal i ett land som Sverige 2018.

Nu ser man de ekonomiska effekterna efter sommarens väder som att priset på foder stiger kraftigt och dessutom att slaktlikviderna går motsatt håll. Läget förvärras även av det faktum att det troligtvis är omöjligt att kunna få köpa foder. Det finns ingen som har något att sälja och man vet också att slaktköerna blir långa och för bröderna Franzén innebär det att de kanske bara kan få leverera max 20 procent av det antal djur som de normalt levererar till slakt. De måste då fodra sina djur betydligt längre  till betydande kostnader och mindre inflöde av slaktlikvider.

I det sammanhanget finns det en bedrövlig dubbelmoral när det handlar om vilket kött som ska erbjudas konsumenter i landet. Vårt inhemska nötkött och griskött har bara en marknadsandel på ungefär 50 procent resten kommer från utlandet. Det svenska köttet har många fördelar som att det produceras inom landet med hög kvalitet och korta transporter jämnfört med importerat kött och med god djurhållning som inte finns i samma utsträckning i andra länder som exempelvis i Danmark och Tyskland.

En stor del av det kött som förbrukas inom landet till exempelvis skolor, äldrevården och restauranger måste upphandlas och då finns uppenbarligen ingen annan faktor än priset som är avgörande. Det är ett fattighetsbevis som måste ändras. Här borde LRF och regeringen se till att främst regelverket blir lika för inhemskt och importerat kött då kan priset få vara avgörande.

Andelen svensk kött på tallrikarna skulle öka, var så säker. Dessutom är det väl känt att Sverige har en mycket dålig självförsörjningsgrad på livsmedel om det skulle uppstå ett läge där vi inte kan importera.

En annan tung kostnad för våra svenska bönder som diskuteras är det dyra priset för diesel. Leif Franzén berättar att i deras företag uppgår kostnaden för diesel till den hisnande kostnaden 150 000 kr per månad. Svenska bönder har då krävt att priset ska minska åtminstone till en nivå med vad danska bönder får betala men regeringspartierna verkar lomhörda för sådana krav.

Regeringen förstår inte att deras halsstarriga inställning kommer att innebära ett Moment 22 eftersom ett bibehållet eller höjt pris innebär att bonden skaffar mer djur eller mer mark att odla på för att dra in mer pengar till sitt företag och då går det åt mer diesel.

Sommaren 2018 har varit en prövning för våra svenska bönder med ökade omkostnader och en ovisshet om hur man ska klara sig till nästa år och då hoppas på en normal svensk sommar. Dessutom vore det önskvärt att näringsföreträdare och regering med erfarenheter av sommaren 2018 fattar kloka beslut som gynnar våra bönder som förutom att producera mat av hög kvalitet också ser till att vårt vackra land inte förbuskas. Ett första steg till en önskvärd förändring är att rösta rätt i förestående val.

Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM

Share