Med risk för att upprepa mig vill jag skriva några rader om bilval. Mina tankar föranleds av att det är högaktuellt för mig då jag just nu ämnar köpa en ny bil, eller leasa för att vara exakt. Så här funderar jag och det är ingen sanning eller vetenskap, andra får gärna tänka på andra sätt.
Vilken bil ska en LRF-ordförande som åker Östergötland runt och predikar vikten av svensk mat ha? Ja, det kanske borde vara självklart med svensk bil, men samtidigt är det inte det. Behovet måste styra i första hand och med tanke på att de 10-talet bilar jag räknat på och testat, skiljer sig åt i storlek och koncept kan man undra om jag vet mina behov. Men ni vet hur det är.
Man går in i en köpprocess med en tanke, men sedan vartefter man ser vilka olika erbjudande som dyker upp, omprövar man sina tankar och behov. En del skulle kanske tycka att det är veligt och brist på strategi, jag skulle föredra att se det som att man är öppensinnad och analyserande…
Jag har egentligen bara kikat på tre fabrikat. Ett tyskt premiummärke från Bayern som jag redan kör och är väldigt nöjd med, ett tyskt bredare bilmärke med en mångfald modeller och nivåer och ett svenskt fabrikat.
Att jag inte tittat på de andra tyska fabrikaten beror på att det ena har ”för hög” kvalitet, och därmed pris, och de andra får leva med mina fördomar om lägre kvalitet och andrahandsvärde. Tjeckiska och sydostasiatiska fabrikat fanns inte med på min valkarta för där kommer min trovärdighet in.
Vi får ständigt höra av svenska fackföreningar att det inte är billigare att bygga bilar i Tyskland än i Sverige. I så fall borde det inte vara någon prismässigt osund konkurrens mellan tyska och svenska biltillverkare. Då är det upp till prestanda, trovärdigheten att skapa en bra service efter att bilen sålts samt rena mjukvaruaspekter som vilken bil jag faktiskt trivs med och fastnar för. Eftersom att de två förstnämnda inte skiljer sig åt nämnvärt när man jämför de fabrikat jag kikat på är det upp till det sistnämnda.
Vad beträffar bilar som är tillverkade i en del andra länder och kontinenter, vet vi att det finns rejäla skillnader i kostnad för arbetskraft, miljö och så vidare. Då blir bilen mer jämförbar med diskussionen om den svenska maten.
Då kvarstår frågan om hur mycket eller lite man ska gilla eller inte gilla en bil för att gynna svenska jobb och skatteintäkter? Om svensk mat bara hade den typen av konkurrens skulle jag inte klaga, kanske rent av knappt ha något att göra i min LRF-roll. Hade jag köpt en traktor bara för att den är svensk? Nej inte enbart, för service och eftermarknad är otroligt viktigt. Om det hade varit samma tekniska nivå och därmed små skillnader på en svensktillverkad traktor som det är på svensktillverkade bilar i dag, hade det mycket väl kunnat bli svenskt. Men inte om skillnaden var som på 70-80-talet…
Att köpa svenskt enbart för att det är svenskt tycker jag är dåligt argument. Svenska produkter måste klara att tekniskt, pris- och kvalitetsmässigt konkurrera med jämförbara importerade produkter. Detta gäller oavsett om det är verktyg, bilar eller mat.
Problemet med mat är att det inte finns så många importerade matprodukter som fullt ut är jämförbara med de svenska. Vilken bil blev det då? Det tyska medelfabrikatet. Jag hittade inte en produkt som jag tyckte var fullt jämförbar bland de svenska alternativen.
Må så gott i det av svåra val fyllda Sverige önskar Peter
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
