Stina Norrbrink förenar intresse med hobby och yrke
MOTALA (JB)
Stina Norrbrink från Tjällmo är något så ovanligt som både hovslagare och sadelmakare. Hur kom det sig att hon utbildat sig till båda udda yrkena? Med ett stort intresse för hästar i botten, valde hon att gå på Kvinnersta gymnasiet i Örebro. Inriktningen där var Häst och körning. Vid det individuella valet valde Stina sadelmakeri. Det var 2005
-Sen har det legat och gnagt i bakhuvudet, sa Stina. När jag inte hittade en sele som riktigt passade till en av hästarna, tänkte jag, att jag gör själv. Nu eller aldrig!
Det låter väldigt enkelt, men Sadelmakeriskolan i Tärnsjö tar bara in 10 elever / läsår och utbildningen är 3-årig. Men Stina kom in och gick i en klass med bara tjejer. Fem av dem hade hade inriktning häst som val, den sjätte valde inriktning bil. På samma skola kan man också lära sig att klä om bilklädslar. Vid den inriktningen var det mera killar.
Läsningen och hantverket varvades med praktik och Stina har praktiserat både i Danmark, Täby, Tärnsjö och Kinna. Det var 8 veckor varje gång, så det blev 32 veckor allt som allt.
Stina har en liten men naggande god verkstad hemma där hon bor. Det stod rejäla symaskiner i rummet som sydde genom ca 1 cm hårt läder. Gamla maskiner men som fortfarande går utmärkt. Singer och Dürkopp Adler symaskiner modell Äldre. Men de fungerar precis som vilken symaskin som helst med både över- och undertråd. Dock är tråden Stina syr med betydligt tjockare än vanlig sytråd. Rullar med kohudsläder i olika färger och tjocklekar låg i ett litet lager.
Färgerna var svart, rött, lila, grönt, natur och brunt, så är man förtjust i en särskild färg fixar Stina det. En del hade kroko-prägling dvs krokodilmönster i tryck på lädret. Lädret köper hon från Tärnsjö garveri. Sen kom Stina in på de olika lädersorterna som finns. Allt beroende på hur de behandlats vid garvningen och vad de ska användas till. Det visade sig vara en hel vetenskap!
-Ja, sa Stina, det går åt 3 år att lära sig hantverket och vad det olika lädret ska användas till.
I verkstaden fanns även både nya och gamla verktyg. Kantjärn, räffeljärn, huggpipor och väldigt anorlunda knivar som visade sig vara supervassa. De används när Stina skiftar ett slut på en läderbit eller gör en skarv. Läderändarna skiftas av ( görs tunnare ) och läggs på varandra och fästes sedan ihop. Om man inte gör så blir det väldigt tjockt och inte lika snyggt.
Stina har nyss börjat med sitt sadelmakeri och har gjort mest bakselar. Men hon har även gjort ett ordentligt grillförkläder åt sin bror med häftiga detaljer på. Ett mycket unikt förkläde. Hundkoppel, bälten och armband fanns det också prov på i verkstaden, samt seldon. Hon reparerar även seldon och tar upp beställningar.
Stina har fler strängar på sin lyra och har arbetat som hovslagare sedan hon gick en utbildning på Wången 2010. Det är inte många som kan förena ett intresse och hobby med sitt yrke, men det har Stina gjort.
Text och bild: EVA CARLSSON