”Hur känns det att köra skit hela dagarna?” ”Det är ju din skit jag kör på!” ”Håll käften, lilla skitgubbe”. Det replikskiftet utspelar sig i Robert Gustafsson och Johans Reborgs älskade film Torsk på Tallinn, när en slambilschaufför får frågan av en kedjerökande hårt sminkade tjej.
Replikskiftet påminner lite om Sverige uppvärmningsdiskussionen på ett sätt. Det svenska samhället ligger väldigt långt fram i i miljöeffektivitet. Källsortering av sopor, en sanslöst hög disciplin och vilja bland medborgarna att återvinna och panta rätt samt en väl utvecklad infrastruktur är viktiga komponenter i detta. Viktiga ingredienser har också varit att en politik som medvetet förbjudit och gjort det dyrt att lägga sopor på deponi.
Jag har från tid till annan, när jag springer på möten bland medelklasstjänstemän som bor i lägenhet eller villa i tätorter, märkt hur stolta man är och hur rent miljösamvete man har för att man är påkopplad på fjärrvärmenätet. Fjärrvärme är ett effektivt sätt att värma upp hus där det går att lösa den infrastruktur som krävs. Men är det alltid så hållbart som folk gärna vill tro?
Ja, allt är ju relativt. När de fjärruppvärmda villaägarna blir alltför stolta över sitt goda miljösamvete brukar jag påpeka att värmen kommer från utländska sopor. För så är det ju faktiskt. I ett internationellt perspektiv är vi i Sverige ruggigt duktiga på förnybara råvaror för uppvärmning och el. Vattenkraften är så klart en viktig del, men vår välutvecklade och långt komna fjärrvärme är den andra viktiga komponenten.
När stora fjärrvärmeverksaktörer, inte sällan med kommunalt ägande, är likaledes stolta över sin höga andel förnybar energi ska man vara medveten om att en icke oväsentlig andel kan vara sopor från Irland, England eller Norge. En del tror att detta är under en begränsad övergångstid, men frågar man värmeverken påstår de att de är tillförsäkrade sopor till förbränning under många år framöver.
Är det något fel i det då? Bättre att vi bränner detta under kontrollerade former än att det hamnar på deponi och dessutom så tjänar vi ju pengar på att ta emot det. Jackpot för oss och för miljön i andra länder. Eller? Ja, så kan man se på det om man vill kalla sig miljövän och tycker att vi totalt sett gör miljön en tjänst genom att undvika deponi i annat land.
För egen del kan jag tycka att det blir lite av hyckleri att tycka att vi är duktiga på förnybar energi till uppvärmning om en stor andel av detta är rivningsvirke från Holland och sopor från Irland! Hitfraktat med båt som drivs på fossil bunkerolja. Samtidigt som vi har flis som ligger och ruttnar i skogen och avger koldioxid. Eftersom att vi får betalt för andras avfall, vill inte värmeverken så klart betala något nämnvärt för svenskt GROT (grenar och toppar).
Min fundering är, så länge det lönar sig mera för andra länder att köpa destruktion av sitt avfall hos oss och frakta det hit över halva Europa – än vad det kostar att bygga egna fjärrvärmesystem finns inget incitament att jobba med detta på hemmaplan. Genom vår sopmottagning där vi säljer oss för billigt låter vi således andra länder komma undan sitt ansvar att ta hand om sitt avfall och nyttjar inte de naturresurser vi har här hemma. Men vi kan åtminstone kalla oss förnybara….
Må så gott i det hycklande Sverige önskar Peter
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
