När Emil hamnade på sjukhus ställde närstående upp
Emil Lindqvist brukar Höglycke Södergård, högt belägen i Ydre kommun, med vacker utsikt över kullar, fält, skogar och sjön Sommen.
YDRE (JB)
Han hade bestämt sig för att inte bygga nytt utan att bygga om ladugården och var mitt uppe i arbetet – då fick köttbonden Emil Lindqvist sepsis, blodförgiftning. Han hamnade på… sjukhus där han svävade mellan liv och död länge. Tack vare familj och vänner kunde ladugården bli klar.
Det är höst och träden brinner i höstfärger uppe på höjden i Höglycke i Ydre. Utsikten är milsvid. Det är en vacker plats. Här bor lantbrukaren Emil Lindqvist med frun Camilla och döttrarna Selma, sju år, och Ebba, nio år. Han har brukat gården sedan han och hans bror Joel tog över från sin far och farbror 2014. Sedan 2020 är det enbart Emil som har hand om lantbruket då Joel valt att satsa på en karriär som snickare.
– I maj 2022 så sålde jag mina sista mjölkdjur. Jag hade både mjölk- och köttdjur. Jag kom till en punkt där jag hade varit tvungen att investera för mjölkproduktionen men jag hade inte tillräckligt med areal till foder för djuren. Skulle det bli lönsamt hade jag behövt ha 120 kor och två mjölkningsrobotar.
Istället valde han att satsa på köttproduktion.
– Jag har 55 kor som får kalvar och dessutom köper jag in ungdjur som jag föder upp.
Korna huserar i en relativt nybyggd ladugård från 2015, men den 100 år gamla ladugården där mjölkkorna stått behövde byggas om för ungdjur. Förra hösten började arbetet. Den gamla inredningen revs ut, golvet bilades upp och lades om, ny inredning köptes in och installationen påbörjades.
Arbetet var i full gång och behövde bli klart innan kylan kom. Det var en del inredning kvar att montera, berättar Emil.
Då, för ganska precis ett år sedan fick han hög feber som inte gav med sig. Av vårdcentralen fick han rådet att ta alvedon och vila. Det hjälpte inte, febern blev värre. Till sitt slut blev det ambulans till sjukhuset. Redan i ambulansen anade personalen att det blodförgiftning han drabbats av. Under ambulansfärden tappade Emil medvetandet.
Väl på sjukhuset blev han direkt inlagd på intensiven med starka antibiotika för att försöka häva infektionen. Läget var allvarligt och ingen visste om han skulle överleva. Det var en mycket tuff tid för familjen, berättar Emil Lindqvist. Själv hade han ingen aning eftersom han låg nedsövd de första veckorna.
Lagom till sin födelsedag i början av december vaknade han. Först då andades vårdpersonalen ut, och förstod att Emil skulle klara sig.
– Värst var när jag vaknade upp. Jag visste inte varför jag var på sjukhus, jag kunde inte röra på mig och kunde inte prata, säger Emil, som hade en tub ner i halsen för att kunna andas när han låg nedsövd.
Genom ett litet sår på ett finger hade grupp A-streptokocker orsakat en allvarlig infektion som ledde till blodförgiftning och vävnadsdöd.
– Så fort de hittade död vävnad öppnade de mig och tog bort den.
Femton operationer blev det under de tre och en halv månader som Emil låg inlagd.
Han hade inte riktigt ork att oroa sig över hur det stod till på gården under den här tiden. Han kämpade för att överleva.
På gården tog pappa, farbror och bror samt andra hand om djuren. Emils fru Camilla har ett halvtidsjobb men har jobbat mycket hemma på gården det senaste året.
– Jag är glad att jag hade folk runtomkring som hjälpte till.
Ombyggnaden av ladugården såg de också till att få så klar att den gick att använda.
– Den blev färdig i mitten av december, så att ungdjuren kunde komma in.
Den 15 mars, efter tre och en halv månad på sjukhus, kom Emil tillbaka hem.
– Att lyfta ett mjölkpaket var tungt. Gick jag till ladugården och tillbaka så var jag helt slut och orkade inget mer den dagen.
Till midsommar i år var bygget helt klart, några månader försenat. Nu har ladugården automatisk utgödsling och helautomatisk bandfoderfördelare med mixervagn för fodret. Emil visar manöverpanelen på väggen i ladugården och hur han kan programmera den.
Att ombyggnationen blev försenad gör inget tycker han.
– Jag har lärt mig äta, sitta, stå och gå igen. Jag är otroligt tacksam att jag lever. Jag har ärr över hela kroppen men 80 procent av alla som haft det jag hade och överlever har fått amputera något och det har inte jag.
När Emil Lindqvist åkte in på sjukhuset vägde han 85 kilo. Som minst under sjukdomstiden vägde han 72 kilo. Nu är han uppe på 80, men är fortfarande sjukskriven på halvtid. En stor trötthet kommer över honom ibland och det är inget han kan göra något åt.
Han cyklar motionscykel för att komma tillbaka i fysisk form och försöker acceptera att han varit svårt sjuk, men överlevt. Han är övertygad om att någon ändå vakade över honom.
Text och bild: ÅSA SCHARFF
