Hättorps gård får värme och energi från både ved och vatten
Pannan tänds manuellt och linhalmen tar sig lätt. Stora fläktar förser pannan med luft.
TJÄLLMO (JB)
Om man åker på riksväg 211 från Borensberg mot Tjällmo kommer man till ett stycke där Tjällmo-slätten breder ut sig. Man ser milsvida omkring. Där ligger också gården Hättorp som har riktigt gamla anor. Redan på 1600-talet omtalades gården. Det är många hus på gården varav två stora kycklingstallar på 9000 kvadratmeter ihop. Sen tillkommer fem bostadshus, verkstad och spannmålstork. Hur gör man för att hålla värmen till allt detta?
– Tidigare när vi bara hade ett kycklingstall hade vi oljeeldning till allt, sa Jens Christensen, ägare till gården. Då förbrukade vi cirka 70 kubikmeter eldningsolja per år. Kycklingarna kräver mycket energi när de kommer hit daggamla. Då måste de ha 35 grader varmt i stallet. När de sedan är vuxna behöver de bara 20 grader. Det gick inte i längden att elda med olja utan vi började fundera på andra alternativ.
Jens hörde sig för bland andra lantbrukare och fastnade för en jättestor vedpanna från Skovader Kedler Aps. Det är Jens Nielsen från Danmark som bygger dem på plats.
Den första pannan installerades 2007 och är fyra och en halv meter djup. När kycklingstall nummer två byggdes 2012, märktes det att man behövde ytterligare en energikälla. Panna nummer två byggdes 2015 och har ett djup på fem och en halv meter. Båda pannorna har en diameter på 2,60 meter.
Pannorna fylls i framifrån med hjälp av lastmaskin. Denna dag körde Jens son, Oscar, lastmaskinen med stor skicklighet, trots att han bara är 14 år (snart). Det är tre till fyra meters stockar man lägger in, så det är inget man lyfter med kroppskraft.
Runt fem-sex kubik (fast mått under bark) går åt till att fylla de två pannorna. Som tändmaterial används en hel storbal med linhalm. Linhalmen kommer från gården, men man köper den mesta veden att elda med från Boo Hjortqvarn.
Visst har man skog själva, men det går åt mellan 1000- 1500 kubik ved per år och det är inget man tar ur skogen utan vidare.
Tänder gör man manuellt och det blir 1000 grader i pannorna när det brinner. Det blir inte mycket aska kvar, utan man behöver bara aska ur en gång per månad. Det går att elda med vanlig halm också, men då behöver man ladda oftare och det blir mer aska efter halmen än efter ved. En stor kraftig dörr stängs och skruvas fast ordentligt när ilastningen är klar.
Runt eldstaden i vedpannan finns vatten. Den pumpas ut till tre stora ackumulatortankar på 50 kubikmeter var, alltså 150 kubikmeter ihop. De är grundligt isolerade, så värmen behålls däri för att sedan pumpas ut genom kulvertar till alla de byggnader som finns på gården.
Det finns en oljepanna som reserv om något skulle gå sönder, för kycklingarna är som sagt var, mycket känsliga.
På Hättorps gård finns även ett eget vattenkraftverk. Det är ett 23 meter högt fall som Godegårdsån – Ringarhultsån gör vid Hättorp och då får ån ett tredje namn, nämligen Hättorpsån. Det är dock samma åvatten och vattnets upptagningsområde är från norra Godegårds småsjöar samt den lite större Årsjön.
Detta fall har utnyttjas sedan tidigare och på 1600-talet låg här kvarn, masugn och stångjärnshammare. 1903 byggdes kraftstationen i Näs, Borensberg och några år tidigare hade dåvarande ägaren på Hättorp, Theodor Hermelin byggt en likströmsgenerator, kallad dynamomaskin, i kvarnen. 1903 byggdes en kraftstation där stångjärnssmedjan legat, ungefär mitt i backen. Kraftstationen levererade 3000 volts växelström.
1918 köptes brukets mark och vattenrätt av ett Motalabolag och de byggde en ny kraftstation på den plats där den nuvarande ligger. Utgående spänning var 6000 volt. En trätub på hela 200 meter lång försåg de två turbinerna med vatten från ovanförliggande Fyrbyggedammen. Ytterligare en damm, Hålldammen, ingår i vattensystemet.
1923 blev Kraftbolaget ägare till anläggningen och de drev den till 1976. Kraftstationen hade då skötts av snickare Valter Karlsson som bodde i en stuga i Hättorpabacken. Han släppte på när det var tillräckligt med vatten i dammen och stängde av när det var lagom. Ett evigt passande.
1976 byttes den långa trätuben ut till en i stål, ett nytt aggregat sattes in och hela anläggningen automatiserades. Då var det antingen av eller på som gällde. Det blev skador på åvallarna, då vattnet vid påsläpp kom häftigt.
Motala Ströms Kraft AB ägde då kraftverket och 2013 köptes det tillbaka till Hättorps gård. 2014 byttes generator och turbin ut mot en mer effektivare. Det är en fullkaplad enhet där man kan reglera både löphjul och styrskenor. Även denna kraftstation är automatiserad. Generatorn kallas Jenny.
– Jag kan välja med att låta flödet vara mellan en till fyra kubikmeter per sekund, sa Jens. Maxproduktionen är 780 kW per timme. Ett medelår ger 1,6 miljoner kWh, men vi har haft variationer på 700 000-2,5 miljoner kWh per år. All el säljer vi till Bixia och får sen köpa tillbaka det vi behöver.
Så visade Jens på en mätare hur högt vattennivån var i både Hålldammen och Fyrbyggedammen. Kraftverket går på vid en viss nivå och stängs av vid en viss nivå. Detta gör att det inte blir för stora variationer på varken dammarnas nivåer eller på åbankarna, nedströms kraftverket.
Jens har också dessa data i sin mobil och kan se om något har blivit fel. Väldigt bra att dessa små kraftverk finns kvar och att de används, för många bäckar små… För varför inte utnyttja vattenkraften, när den ändå rinner förbi?
Text och bild: EVA CARLSSON
