Stabil mattillgång en viktig del i det civila försvaret
Nu finns ett nytt stöd att söka för att säkra livsmedelsproduktionen i krigstid. Bland annat behövs möjlighet att lagra livsmedel längre. BILD: WOLFGANG WEISER
YDRE (JB)
I Sverige behöver vi bli bättre på att kunna ha en stabil livsmedelsproduktion i krigstid. I dag saknas en plan för hur maten ska klaras om något händer. Från och med 1 april finns… ett stöd att söka för att säkra livsmedelsproduktionen inom vattenbruk, fiske och lantbruk.
– Det här är en del i arbetet med att bygga upp det civila försvaret, säger Kristina Nigell, beredskapshandläggare på Jordbruksverket.
Verket arbetar tillsammans med Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt och länsstyrelserna med försörjningen av livsmedel och dricksvatten. Målet är att stärka livsmedelsberedskapen i Sverige.
Jordbruksverket arbetar med stöd och rådgivning till företag. Myndigheten handlägger också ett nytt stöd som ges till företagare inom lantbruk, fiske och vattenbruk.
– Företagen ska bli mer robusta i att klara sin egen produktion i krigstid, säger Kristina Nigell.
Hon exemplifierar att stödet kan ges lokaler till lagerhållning, att stöldsäkra lager, att klara elproduktionen, säkra vattentillgången för djur eller skydda mot IT-störningar. Det kan också ges för att blir mindre beroende av importerade varor som fraktas långt.
Ansökan för stödet för robust primärproduktion öppnade första april och ansökningarna görs löpande.
Det finns en budget nationellt för stödet på 150 miljoner i år. Varje företagare kan få maximalt fem miljoner.
I Sverige har vi en livsmedelstäckning på 50–70 procent, siffrorna skiljer sig lite åt från vem man frågar. Det innebär att vi inte kommer att ha tillgång till alla livsmedel i krig. Spannmål producerar vi mer av än vad vi äter i Sverige, det sker en export. Andra saker som vissa frukter och grönsaker importerar vi.
– Det handlar omatt en hel del av det vi äter i Sverige inte går att producera i landet, säger Kristina Nigell.
– Om det blir krig kommer vi att behöva ställa om vår kost också.
Hon utesluter inte att vi kan komma att behöva odla mer i våra trädgårdar i framtiden.
– Alla har ett ansvar som privatpersoner att klara sin försörjning. Intresset att vara mer självförsörjande finns redan.
Det finns ingen plan för att få lantbrukare att ställa om och odla annat än det de odlar i dag för att kompensera för utebliven import vid en kris. Målet är just nu att de ska kunna fortsätta odla det de gör redan.
Mikael Hübsch, lantbrukare i Ydre och aktiv i Lantmännen tycker att det är bra att frågorna lyfts upp på bordet, men är kritisk till att det satsas så lite pengar.
– Jag tycker jag att vi ska satsa på en miniminivå av spannmålslagring, som de har i Finland och Norge.
Han menar att lagring skulle kräva en långsidig plan för omsättningslager.
Jordbruksverket har lämnat ett förslag till regeringen om beredskapslager för spannmål och vissa insatsvaror, men inget beslut är taget ännu.
Mikael Hübsch säger att det finns mycket att göra i jämförelse med våra grannländer, där vi ligger några år efter.
– Trots att vi exporterar har vi tomt i lagren inför nästa skörd. Det finns några lager vid kvarnar eller tillverkningsindustrier, men där omsätts spannmålen hela tiden. Han anser att det borde finnas lager som bör ligga nära slutförbrukningen av spannmål, exempelvis där man har kvarnverksamhet och att det är statens ansvar att se till att de finns.
– Vi är ett land som borde kunna klara vår livsmedelsförsörjning om det blir en störning i livsmedelsproduktionen. Det behöver inte mycket störning innan gränser stängs och livsmedelsbalansen rubbas, säger Mikael Hübsch.
– Vi är bara självförsörjande på ett fåtal livsmedel, exempelvis spannmål. Sedan har vi inte utsäde till allt och vi har inte nog med gödsel.
Robusthet och resiliens är två ord han använder.
– För att få robusthet på gårdsnivå är det kritiskt att vi har eldistribution på våra gårdar och att vi har bränsle till våra maskiner.
Han menar att staten måste tillföra mer medel och jobba snabbt så att vi är beredda i händelse av stängda gränser.
Text: ÅSA SCHARFF
