Distriktsmästerskap och Klubbmästerskap på Kvarngården
Att så stora hästar får plats och kan vända inom de uppritade linjerna framstod som omöjligt, men det gick.
NYKIL (JB)
Bruksdagen med både DM och KM i Brukskörning och bruksridning, blev en spännande dag. I startfältet fanns såväl debutanter som välrutinerade.
Den så kallade Bruksdagen arrangerades hos Per-Inge ”Pinge” Andersson på Kvarngården utanför Nykil. Dagen hade både DM i Brukskörning och Bruksridning samt KM för Östergötlands Fjordhästförening, ÖFF, och Östergötlands brukshästklubb, ÖBK.
Under tävlingen är det ett antal hinder eller stationer att klara av så bra som möjligt. En del hinder framstår som omöjliga att hantera en stor häst genom. Det såg ut att vara för lite plats att vända i en del, men det visade sig även i år vara fullt genomförbart. Man får tillåta sig att häpna över kuskars, ryttares och hästars förmågor, och beundra dem.
Något särskilt svårt hinder i dagens tävling var dock svårt att peka på, men banan som sådan räckte som den var. Pinge och Per Axelsson, tävlingsansvarig, berättade:
– Vi har nog ingen riktig vattendelare, men kanske kan det vara lite backningen vid hindret där borta, bara för att det är lite tajt att ställa upp för det.
– Annars kan det vara lite knepigt över hela banan eftersom den har lite för mycket valmöjligheter och ryttare och kuskar får ta egna beslut. Det brukar vara styrt vilken sida man ska ta vid lastbryggan eller vilken ordning man ska ta serpentinportarna. Bara de tar alla portar så får de hitta sin egen väg. Det gäller att veta vart man ska efter.
– Det är en kompakt bana.
På startlistan fanns totalt 24 starter anmälda, av dessa fanns två nordsvenskar och resten fjordingar.
– Det är lite synd att det inte är några andra raser med.
Ändå fanns det faktiskt en annan ras bland de deltagande ekipagen. Systrarna Cristina och Camilla Hjärt – qvist, från Boxholm, ställde upp med sin Balleyreagh Star av rasen irish draught.
– Hon är irländsk, kommer från Irland. Det kanske inte är den rasen som brukar vara med här. Balleyreagh är en stad i Nordirland där hon är född. Star är dock inte helt renrasig, hon är irish draught och någonting annat.
Cristina och Camilla är debutanter i bruksridning, men erfarna inom andra discipliner och är med i Smålands husarer.
– Jag tävlar i vanlig dressyr och i Working Equitation, WE, som är lite lika, men inte i allt, säger Cristina som var först ut av dem.
– Idag var Star lite otålig och ville inte stå still så länge man skulle göra. Sedan är hon stor så det var svårt att svänga runt. Vi har genomfört och jag är nöjd.
Ett par andra ryttare som deltog för första gången var Eva och Bert Davidsson på nordsvensken Dagg. De hade varsin start.
Viktoria Nilsson ställde upp i två starter och med två olika fjordingar. Hon är van vid bruksridning. Hon har vunnit guld i junior-SM i bruksridning på stora och tagit seniorguld på Fjord-SM, som bara är för fjordhästar.
– Idag tävlar jag Atlas Grönkulla och Iska Kry, berättade hon.
Brukskörning och bruksridning är på väg tillbaka efter att pandemin lagt ett lock på ganska mycket.
– Förut fick vi ha det här på två dagar för vi hann inte på en dag. Som mest var det 40 ryttare en dag och 20 kuskar dagen innan, berättade Pinge. Det kommer och går.
Nu hittar deltagare tillbaka, andra tillkommer och tävlingsformen har beskrivits som ”för alla”.
Här tävlar man visserligen och det krävs stor skicklighet för att lyckats bäst och att respektive häst är med på noterna, men samtidigt är det också en av de trevligast tänkbara tävlingsformerna där nybörjare och väldigt erfarna möts och har en härlig dag.
Text och bild: BO BÄCKMAN
