Normalskörd för landet men en del bevikelser i Östergötland
Peter Borring är en kunnig och hjälpsam ambassadör för det svenska jordbruket. I år har halmen haft en utmärkt kvalité men vetet blev sämre än väntat för östgötabönderna.
ÖSTERGÖTLAND (JB)
Den möda som ett odlingsår innebär är svårt att sätta sig in i för det är mycket som ska stämma för en optimal skörd. Peter Borring, lantbrukare med växtodling och lärare på… Vretaskolan, är en känd ambassadör för jordbruket och bor på gården Södra Karleby Frälsegård.
Som ordförande för LRF Östergötland gjorde Peter Borring sig känd för sitt engagemang och sin entusiasm. Han har fortsatt och brinna för lantbruket och han ställer alltid upp, som nu, när han villigt svarade på frågor från Jordbrukaren.
I den centrala delen av Östergötland sträcker sig Östgötaslätten. Landskapet är platt och till största delen uppodlat. De som reser över slätten kan följa odlingsåret från vår till höst med ständigt skiftande vyer. I skrivande stund är det september och en stor del av skörden är bärgad.
Vete
Skörden har varit tidig de senare åren i jämförelse med exempelvis för 25 år sedan – något som många undrat över. Svaret är enkelt för de vetesorter som numera används mognar tidigare.
Hur har då vädret varit? Solen kom och med den skördevädret och många förväntade sig rekordskördar. Mycket regn har det varit under året och solen har inte visat sig tillräckligt. Resultatet blev emellertid inte som förväntat och många blev besvikna. Orsaken förklaras med för mycket regn som packat samman jorden med dåligt rotsystem som följd. Få soltimmar har även gett lättare kärnor och dåligt matade ax.
– Men normalskörd har det blivit i Sverige som helhet och med all säkerhet blir det överskott av brödspannmål, betonar Peter Borring.
Tilläggas bör att Sverige normalt är självförsörjande och även nettoexportör av brödspannmål.
Det är glädjande och vi kan vara tacksamma över våra gyllene fält och alla bönder. Synen när de stora tröskorna rullar ut och solen skiner är något som värmer våra hjärtan.
Korn, råg och havre
I vårt landskap ses numera inte korn, råg och havre i någon större utsträckning. Dessa sädesslag har minskat. Rågen är sämre betald om den inte har brödkvalité. Dessutom ger den sämre avkastning än vete.
I östra Sverige förekommer även perioder av sommartorka i jämförelse med västra Sverige som generellt har mer nederbörd. Det gör att vårsådd spannmål som havre och korn är säkrare att odla i västra Sverige. Havre till foder användes förr men i dag används vete och korn i de flesta fall.
Peter lyfter fram hur viktigt det är med djur i jordbrukssystemet. När kornet är för dåligt till ölindustrin och havren inte duger till bröd och flingor blir det foder vilket är utmärkt och det kommer då till nytta trots ett mindre bra odlingsår.
Raps
Raps förknippas i hög grad med våra slätter. Skörden ger olja som blir matfett eller biodiesel. När oljan pressats ut finns en proteinrik press kaka kvar som genom värmebehandling blir foder.
Biodiesel från svensk raps är dyr. Hög reduktionsplikt (inblandning av biodrivmedel) gör att det importeras mycket som exempelvis palmolja, begagnade frityroljor och slaktfett (även om svenskarna också bidrar med en hel del). Alltså är Sverige inte självförsörjande på biodrivmedel som många kanske tror.
Peter poängterar att även rapsen blev en besvikelse i år och orsaken var en kombination av insekter och sjukdomar samt kort blomningstid. Svensk medelskörd ligger på knappt fyra ton per hektar och det är inte många som nått dit.
Bönor och majs
Bönor har ännu inte skördats men de ser fina ut och borde vara välmatade. Vid skörden får vi se om de är angripna av skadegörare eller någon bladsjukdom och regnandet kan ha satt sina spår.
Majs odlas för foder och ensilage och på väldränerade jordar bör den avkasta väldigt bra.
Peter avslutar med några ord om priset. Östgötaslättens bönder är en del av världsmarknaden. Kombinationen av lågkonjunktur i världen, lager och nya skördar på gång med majs och sojabönor är bland annat det som pressar priset väldigt mycket.
Vetepriset har fallit från omkring tre kronor till två kronor tillsammans med höga räntekostnader och andra kostnader på höga nivåer. Exempelvis har kostnader för traktorer ökat med 50 procent på fem år och det är då ohållbart om grödan minskar i pris.
Med skribentens egen erfarenhet av hur det var för 40- 50 år sedan är det en ny värld som växt fram för våra bönder. Tidigare präglades livet av en stark gemenskap och ett djupt engagemang för grödan, och samma omsorg som finns idag fanns även då, trots att internationella influenser kändes avlägsna.
Rågen var viktig i forna tider och kunde betyda svält eller överlevnad. Därför finns hos många fortfarande minnet när byns befolkning gick man ur huse då frosten hotade. För att rädda rågen gick man rågvakt och metoden var att slå över rågen så frosten inte lade sig.
Det är åtskilligt att tänka på och sätta sig in i och dessutom mycket som förändrats. Ändå är vi tacksamma att bönderna håller ut, sätter sig in i allt det nya och fortsätter kämpa för vår försörjning. Det kan vi tänka på nästa gång bulldegen jäser och det blir nygräddade bullar till kaffet.
Text: INGA BIRGITTA WIDÉN Bild: HANS BLOMBERG
