Man ska känna lugnet i ladugården på mjölkgården Skärvinge
Johan Yderfors och Kristin Yderfors driver gården tillsammans. Pappa är en klippa, säger hon.
FINSPÅNG (JB)
Framför allt är det mjölkproduktion på Skärvinge som drives av far och dotter Johan och Kristin Yderfors. Omsorgen om djuren är central och det märks. Energianpassning… till miljövänligare pågår och mer ska det bli.
På gården Skärvinge utanför Finspång finns 140 mjölkkor som dagligen levererar fyra kubik mjölk till Arla. Totalt finns cirka 280 djur på gården. Här brukas 300 hektar och ägorna innefattar även en del skogsmark.
Kristin Yderfors, centerpolitiker i Finspång och numera även ledarskribent i Länstidningen Östergötland, driver gården tillsammans med sin pappa Johan Yderfors.
Ett omedelbart intryck man får när Kristin öppnar dörren till ladugården är det lugn som råder därinne, en harmonisk atmosfär, om man föredrar sådana ord. Det gulaktiga mjuka ljuset känns lite oväntat, men bidrar till intrycket.
– När vi byggde var det gult man trodde på, berättar Kristin. Nu vill man ha ett vitare ljus. Vi byter vartefter all belysning till LED, vi har en del kvar men vi har börjat.
Energin är en viktig fråga för Kristin och gården anpassas successivt för att bli miljövänligare och ha mer hållbara lösningar.
– Blandaren för foder byttes från en betydligt mer energislukande till en mindre energislukande. Vi försöker sprida ut förbrukningen över dygnet så mycket som möjligt. Vi är inte helt hela vägen, men vi har tankar.
– På sikt kommer det upp lite solceller, vi har räknat på biogasstrukturer, men inte riktigt landat det. Jag har en kalkyl på solceller. Jag vill ha en batterilösning. Det måste bli en batteribackup så jag kan använda elen här för att få energilösningarna väldigt lokalt. Min vision är att vi inte ska vara kopplade till nätet och ha batterilösningar.
Den lilla lastaren körs på diesel, men det är ”inte många timmar kvar på den”, så den kommer bytas till en eldriven.
Intrycket av djur som har det bra förstärks under rundturen. Många av korna kom fram när de såg Kristin och ville hälsa på matte, som om de var vanliga husdjur och inte produktionsdjur. Det är påfallande rent i liggbåsen. De strös och skrapas vanligen två gånger om dagen. Föga överraskande berättade Kristin att de jobbar mycket med djurvälfärd.
– Vi tycker att det är viktigt att det ska vara lugn. Vi eftersträvar alltid att man ska kunna gå in i ladugården och känna lugn, att det är så pass mycket foder på bordet att det aldrig behöver konkurreras om det, att det alltid är så många liggbås lediga att man kan sova när man vill.
– Vi har ingen styrd trafik till mjölkrobotarna för vi tror att djuren går för att mjölkas när de vill. Vi jobbar med några sådana teser.
Även det respektingivande kraftpaketet Diesel av Berg, en angustjur från Sonstorp, kommer och hälsar vänligt på Kristin från sin sida av staketet. Han går tillsammans med kvigor som därmed betäcks naturligt. Korna semineras dock.
– Det är en arbetsbesparing att ha honom, men man ska vara medveten om att det är en risk. Man får ju tänka sig för när man går in i gruppen. Är han för på så går vi inte in. Han är väldigt vänlig till sinnet, men man ska inte lita på honom. Kristins Yderfors visar även några som ser lite ovanliga ut. De är wagyu. Just de här är en korsning av mjölkrasen Holstein och av Wagyu. För den som kan sin gastronomi är wagyu kanske världens högst klassade kött och rent fånigt mycket mer än svindyrt, men för Kristin är det ”ett hobbyprojekt”.
– Det är en direkt olönsamhet i det också för de växer brutalt långsamt. De är svåra att få att överleva i början, men det ska vara något exceptionellt kött så nu har vi tagit fram de där. De är väl lagom om ett par år.
Text och bild: BO BÄCKMAN
