För något år sedan uppmärksammade vår ordförande Palle Borgström i en debattartikel problemet med djurrättsaktivister som terroriserar lantbrukare och djurägare. Detta fick stor spridning och uppmärksamhet i media och resulterade bland annat i möte med dåvarande justitieministern Morgan Johansson som i princip lovade att skärpa lagar och regler runt detta. Ett av problemet som uppdagats rörande detta fenomen är att till viss del kan dessa terrorister utöva sin fysiska och psykiska terror med hjälp av luckor i regelverken.
Hände det något sedan? Hörde vi något om detta i valrörelsen? Svar nej! Väl medveten om att lagförändringar tar tid då de ska processas och utredas så de landar rätt, så är det ändå frustrerande att det händer så lite, från de som borde lägga förslag till förändringar. Förr fanns det en brottskod 209 för ekoterrorism. Det har inget att göra med hur man ser på ekomat, utan var just den koden som användes för brott relaterade till civilrättsliga överträdande i samband med kamp för olika frågor rörande djur- och miljöfrågor. Således faller även Greenpeace förstörelse av fältförsök med modern växtförädling under samma kod, vilket jag tycker är helt rimligt. Folk som tar till civil olydnad mot det som är helt lagliga och av myndigheterna godkända aktiviteter är inget annat är anarkister och beroende på metod även till och med terrorister. Tack vare Göteborgpostens förtjänstfullt granskande artikelserie har detta fenomen nu åter fått bredare uppmärksamhet och den upprördhet det förtjänar från allmänheten. Äntligen har dessa yrkeskriminella visats från sin rätta sida. Det är inte oskyldiga och rastlösa ungdomar som vill verka för en bättre värld. Även ledande politiker har visat sin avsky för detta, vilket förpliktigar med skarpa förslag på förändring från politiken snarast!
Utan att förringa problemet med den skräck, skadegörelse, djurlidande och merarbete som djurrättsaktivisters framfart och aktiviteter skapar för enskilda bönder, företagare och djurägare – är det min bild att det överlag inte är ett väldigt stort utbrett problem för svenskt lantbruk. Frågan har kanske fått lite för stor proportion. Däremot bekymrar det mig att vi inte pratar om det fenomen som ger dessa terrorister luft under vingarna och mentalt och monetärt stöd att fortsätta sin kamp och faktiskt öka aktiviteten. Det är min bestämda uppfattning att veganiseringen och Disneyfieringen som vi ser i vårt urbaniserade samhälle, där djur tillmäts känslor, jämställs med människor och i vissa fall värderas högre än människor – bidrar starkt till att även militanta och extrema grupper tar sig mera krafttoner. När djurrättsorganisationer som tydligt i sina portalparagrafer anger att de verkar för att djur ska ha samma juridiska status som en människa och att all djurhållning inom livsmedelssektorn ska upphöra -uppfattas som hjältar av vanligt folk och ledande politiker för att de jobbar för ”något bra”, legitimeras även terrorhandlingar som utförs av svansen till dessa.
Inte en dag, inte en dagstidning, inte en politisk församling eller annan organisation, utan att man idag ser och hör åsikter som ger uttryck för att lantbrukets djurhållning är ett problem och att det alltid är bättre, ju mera vegetabiliska råvaror man ersätter de animaliska med. Det har idag blivit en sanning som ingen ifrågasätter. I alla fall ingen som inte vill framstå som klimatförnekande bakåtsträvare.
Det bekymrar faktiskt mig mera att lantbrukares barn alltför ofta kommer hem vilsna från skolan från vanlig ”hederlig” undervisning och har fått en bild av deras föräldrar driver en miljö- och klimatskadlig verksamhet för att de har djurhållning eller konventionellt jordbruk. Eller att många av oss lantbrukare faktiskt börjar må dåligt av att varje dag höra i statsfinansierad media och ”oberoende” journalistik att just det man sysslar med är en skadlig verksamhet som borde minska både för folkhälsans och klimatets skull! Hur många människor hade orkat gå till jobbet varje dag med den bilden? Det som får bonden att ändå gå till jobbet är förlåtelsen av detta, då känslan och vetskapen ändå finns att bonden i dag i samhället, har en annan status än för 20 år sedan! Trots att man har djur eller driver konventionellt lantbruk!
Må så gott i det veganskt indoktrinerade Sverige önskar Peter
