Välorganiserat, trevligt och mycket uppskattat
Det avslutande hindret var i form av en rutschkana som slutade i en liten damm. På bilden Anna Palmborg och Pär Mattsson tillsammans med hunden Maja.
SJÖKUMLA (JB)
Det blev ett stort startfält i Sjökumla K9 Biathlon som gavs för första gången i år. Deltagarna, varav många var långväga, berömde arrangemanget.
Med initiativ och driv går det att lyckas med mycket. Det visade sig tydligt i och med Sjökumla K9 Biathlon, ett hinderlopp med hund. Två banor, en på tre och en på sex kilometer, fanns att välja på. Längs banorna fanns många olika hinder som skulle ge både hund och hundförare utmaningar.
– Där hunden ska genom ska jag genom, berättade Ida Ljunggren, som var en av arrangörerna. Man får aldrig koppla loss.
Varifrån kommer ni som arrangerat det här?
– Vi bor här och driver Padelladan. Lucas Ljunggren och Jakob Andersson driver Sjökumla lantbruk och så är det jag och Elin Andersson som är gifta med dem.
Är ni med i någon hundklubb?
– Nej, vi fixar detta själva. Generellt heter det K9 Biathlon när man gör sådana här lopp så vi har döpt det till Sjökumla K9 Biathlon. Det är första gången vi ordnar ett sådant här lopp.
– Vi är lite sådana där popcornhjärnor som tycker det är kul att hitta på.
Hit, till Sjökumla, kom över 160 deltagare och när man frågade varifrån de kom så visade det sig att väldigt många varken var lokala eller en hemmahörande i länet. Ida Ljunggren berättade att det kommit deltagare från Öland, Västerås Göteborg och så långt ifrån som Tyskland, för att nämna några.
– Det är fantastiskt roligt.
Ekipagen startade med tre minuter mellan ekipagen. Där märktes tydligt att det här inte var tävling utan ett motionslopp. Några stack iväg i en hisnande fart och försvann bort över fälten medan andra tog det lugnare. Alla var helt fria att göra efter eget tycke.
På parkeringen fanns Hasse och Anette Stierna från Stockholm. De hade just kommit i mål med sina schäfrar Ztorma och Asti.
– Det här var jättekul! Roliga hinder.
– Vi plaskade i ordentligt i stora vattenhindret, berättade Anette med ett skratt. Vi skulle stå på en flotte och tappade balansen och så vi hamnade i vattnet.
– Jag lutade mig lite för mycket ditåt och så lutade allt ditåt, förklarade Hasse lika glatt. Vi springer tillsamman med Team Thunhukenz. Hundarna kommer från en uppfödare i Borlänge som heter heter Thunhukenz.
– Vi kommer gärna hit igen. Det var superkul.
Man kunde alltså ställa upp enskilt eller som lag. Några lag hade ganska skojiga namn: Team Otränad, Sprinters med Svans, VOS Vilda Ofarliga Stjärnor, Jag gör det för laget och Pälsiga fartdårar och tvåbenta broms klossar. Hit kom man för att ha trevligt och kul.
Apropå detta med vattenhinder så var målgångens hinder en rutschkana ner i en liten damm. De som av något skäl föredrog att ta trappan ner fick istället gå genom vattnet till målet där de fick en generöst tilltagen så kallad goodiebag.
Det fanns naturligtvis duschmöjligheter i Padelladan så deltagarna kunde fräscha upp sig och värma sig efter besöket i det kalla vattnet. ”Välorganiserat” var ett ord man ofta hörde.
Josefin Asp från Karlskoga och Harriet Ingholm från Hallstahammar hade just gått våta i mål med sina hundar, en border collie och en australian shepherd.
Brukar ni vara med på sådant här?
– Inte jag, sa Josefin. Hon (Harriet) har dragit med mig två gånger nu, först på ett riktigt lerlopp i Nynäshamn för två veckor sedan och nu det här. Jag fick det i present.
– Det här är bara hobby, men det är roligt, sa Harriet.
Alla som Jordbrukaren pratade med uttryckte sin uppskattning och att de gärna kommer tillbaka. Ett par som kommit 20-30 mil för att delta menade dessutom att det var nära hit för den här sortens evenemang.
Text och bild: BO BÄCKMAN
